Dagens lunch blev det här!
Skagen på Klostergatan i Lund. Ät den. Hur gott som helst.
Nu har jag landat i sängen och håller på att föra över bilder till en kund – ni får ursäkta att bloggen blir lite lidande den här veckan, och kanske lite nästa, men just nu har jag SÅ mycket i livet utanför med korta deadlines och dubbelprojekt att jag helt enkelt inte hinner med att kanske vara så inspirerande som jag hade önskat. Och så har Leos rör trillat ut! Så himla typiskt. Sen vi satte in röret har han inte haft ens en antydan till problem med öronen (vilket är vansinnigt skönt med tanke på att han hade en öroninflammation i snitt var tredje månad) men i måndags natt vaknade han och hade jätteont så då förstod vi att något förmodligen skett. Och mycket riktigt; vid besök hos örondoktorn låg röret där och väntade i hörselgången och plockades ut med en liten pincett, och Buse hade öroninflammation. Suck. Inget nytt rör är planerat ännu, man söver ju helst inte i onödan, men får han en inflammation till så bokas nog en ny tid för operation och så får vi hoppas att det funkar precis lika fint som detta gjort innan det vandrade ut.
Så det är jobb och jobb och jobb och så lite öroninflammation, och så en stor längtan efter V Ä R M E och ledig tid tillsammans – jag har ett enormt behov av tillsammanstid just nu känner jag och kan knappt vänta efter sommaren och möjligheten för alla att vara hemma prick hela tiden. Småland, Tivoli, mjukglass, eventuell semesterresa, nygrillad mat, Skånes Djurpark – den säsongen kan liksom inte komma snart nog för kroppen s k r i k e r efter allt det där, lite därför vi försöker få till att resa iväg tillsammans så tidigt.
Men tills dess vältrar vi oss i långhelgerna och vardagskvällarna och pratar om allt vi ska göra.
En del av grejen är ju faktiskt att längta.
Hoppas ni hittar en resa som passar! Är så imponerad över allt du hinner med, men förstår att du längtar efter lite vila och tid tillsammans med dina ❤.
Kram,
Anneli
Rören ramlar tyvärr ut från ca 2 månader till 2 år efter operation.
Själv opererade jag mina öron för 3 år sedan och 9 månader senare ramlade dom ut.
Satte in nya rör en gång om året från 2 års ålder till 15 år. Tyvärr är det lätt hänt att man även får ha rör när man är vuxen.
Men bättre med lättnarkos än att äta antibiotika hela tiden. Jag är immun mot vissa sorter tack vare att jag ätit så många kurer pgr av öronen.
Det som hjälpte mig som öronbarn när mina öroninflammationer aldrig växte bort var att ta influensavaccin. Nu vet jag ju att många är delade i frågan om vacciner men jag kan säga att jag började ta vaccinet som 13, samma år som båda mina trumhinnor sprack för andra gången eller så, och efter det har jag aldrig haft en öroninflammation. Att gå från sprickande trumhinnor, pencillinkurer, rör och Gud vet vad så var det en lättnad att få ett litet stick i året och bli av med hela cirkusen.
Emma underbara bilder…Du levererar så många inlägg med variation, så ge Dig tid till Dina uppdrag som Du nu har…vi finns kvar. Ibland är Livet mycket och då måste man prioritera.
Ljusa Kramar från Ninni.