Att ta en helgjourslördag med grabbarna, dagen efter det ofattbara.

Ha ha – Noah ser ut som om han tappat livsgnistan totalt på de här bilderna! Men det har han inte, han bara chillar framför TV:n med lite sällskap i form av ett Spöke på glid. Det är konstigt det där, hur Spöket blivit båda pojkarnas go-to-hund. Är det kanske storleken som gör det? Hon är i ett behändigt format och delar gärna med sig av pussar och sitter gärna i famnen som sällskap när man är i soffan.

Själv försöker jag ta in nyheterna om gårdagens attack, men det går inte. Jag är så illa berörd, precis som alla andra, och slits mellan sorg för det som hänt och ödmjukhet och kärlek för hur människor på plats hanterade det genom att hjälpa till, öppna sina hem, agera. Det är en vacker sida av mänskligheten i så stark kontrast mot den fula, men även om den är vacker så önskar jag att den aldrig hade behövt komma fram – att orsaken till den aldrig hade skett.

Oavsett var i världen det händer är det lika ofattbart och mina tankar går ut till alla er som på något sätt blir berörda på riktigt nära håll av det som hänt. Till er finns det inga ord som hjälper, jag vet, men vi står bredvid er allihop – även vi som inte syns.

Men nu är det lördag och jag och pojkarna med Bandit ska ut på äventyr, i en värld som är ännu lite mer annorlunda än den var för ett dygn sen.

Ja. Ur led är allt.