Att känna sig som Martha Stewart.

Innehåller sponsrat plagg/reklamlänk

Och så ÄNTLIGEN fick jag sätta igång med rosorna!

Den här lilla roten med några stackars grenar är två stycken av vad som, förhoppningsvis, ska bli stora klättrande buskar mot husväggen. Sorten heter Uetersener Klosterrose och den såg så vansinnigt fin ut med runda, knubbiga rosor som skiftar mellan gräddvit och creme och jag håller alla tummar jag har för att de ska trivas och ta sig och sticka i höjden. Just nu ser de ju ganska trista ut där de är nedgrävda, men det ska nog ordna upp sig med tiden.

Vädret var l j u v l i gt igår och jag fick sporta hatten jag köpte på hattaffären i Ystad innan vi körde – väldigt Martha Stewart är den men den skyddar ansiktet mot sol utan att vara för skrymmande och då får man ta lite Martha-vibbar helt enkelt.

Klänningen är från Provrummet, har fickor och är underbar. Den finns HÄR (sponsrat plagg/reklamlänk).

Och från lokala plantmannen plockade jag upp två stycken rosor – en på stam och en på båge – som jag satte i gamla metallhinkar. Hade gärna velat ha cremefärgade men röda gick ju precis lika bra, och även de hoppas jag ska buska till sig under sommaren. (Ja, jag har snöat in på rosor just nu men det passar liksom så bra här ute och jag vill ha precishurmångasomhelst).

Så romantiskt att man smäller av litegrann.

Får nästan ont i magen när jag tänker på att vi måste åka hem idag. Det är ju nackdelen med att älska ett fritidshus, att man inte kan vara där varje dag precis hela tiden.

Då får man lov att känna längtan innan tiden ens är slut.

Men ja;

rosor är planterade, fler ska det bli, och trädgårdssäsongen har officiellt påbörjats.

Och tids nog är det veckor vi är här, inte dagar.

Jag ska nog kunna hålla mig till tåls.