Och så blev det vardagsvecka!
Huuu.
Men strunt i det. Vi kan istället titta på hur jag såg ut i fredags när jag var inbjuden på fest hos Miinto i Köpenhamn? De skulle ha en fest för att bland annat lansera deras nya kommande koncept, så jag tog med mig Frida och åkte dit för att nätverka runt lite och tänka på annat än Nellys stundande möhippa som jag var så nervös över att det inte var klokt. Men mer om möhippan imorgon, nu tittar vi på fredagen så länge.
Jag var nästan helt klädd i Zara tror jag? Förutom trenchen med puffiga ärmar som kommer från Asos (HÄR <- reklamlänk). Toppen fanns på Zara i våras, byxorna köpte jag i början av sommaren, skorna är också Zara men nog 2-3 år gamla och örhängen och den lilla sjalen runt håret är Lindex om jag inte minns fel.
Jag tror att det här var första gången jag hade kläder på mig på runt 5 veckor? Ja alltså, jag har ju inte varit naken, men det var nog första gången jag sminkade mig och satte på något annat än jeans eller mjukisbyxor eller till-stranden-klänning sen jag åkte till Småland med pojkarna. Eller? Gud. Dagarna flyter verkligen ihop, minns knappt vad vi gjort.
Det är en del av vad jag älskar med Drömmen, förresten. Att bara skrota runt, helt gömd från alla former av socialt liv i flera veckor i sträck. Jag blir nästan folkskygg i slutet. Men sen älskar jag att få komma tillbaka och vara social igen, helt ny på nåt vis och fylld på energi.
Och här var mitt fabulösa sällskap!
Vi har alltid roligt ihop, Frida och jag. Det pendlar nåt vansinnigt mellan riktigt djupa, ömtåliga saker till fnitter och oväsentligheter när vi pratar, utan att man egentligen tänker på övergångarna.
Och där inne såg det ut såhär!
Det var jättetrevligt – vi träffade många nya bekantskaper och skrattade säkert alldeles för mycket, och så kom det en dansk artist och rev av typ 5 låtar och vi hade INGEN aning om vem det var, men danskarna var som tokiga och kunde varenda låttext och filmade sig alldeles lyckliga med mobilen när han sjöng i bakgrunden. Jag skulle tippa att han var typ en dansk motsvarighet till Timbuktu eller Måns eller nån, ungefär den reaktionen var det på danskarna som det skulle varit på ett gäng svenskar om Måns klev in och dansade loss lite på en fest.
Ja, och sen åkte vi hem för jag hade ju en hippa att ta hand om. Men den tar vi som sagt sen.
Nu tacklar vi den här måndagen först, inte sant?
Du hade kläder på dig när du var i Barcelona. Tänkte direkt på det när du skrev att du funderade 😂
JA! Tack 😂
Du verkar ha så kul jobb! Kan du inte skriva ett inlägg om hur du tänker kring jobb/arbetsliv och balans med privatlivet? Vore kul att ta del av dina tankar.
Den balansen när man bloggar (om det är den delen av mitt jobb du tänker på) är ju inte riktigt som man kan ha den i ett ”vanligt” jobb. Kameran är alltid med, man tänker alltid blogg och ens vänner och familj blir ju ofta också en del av det (utom de som inte vill såklart). Istället blir gränsdragningen mer integritetsbaserad än tidsbaserad; det handlar inte lika mycket om ”nu ska jag sluta tänka blogg för klockan är 17” eftersom det ”yrket” är varje dag året om, utan mer ”vilken del av den här dagen är jag okej att dela med mig av”. Svårt att förklara, men du kanske fattar.
väldigt bra förklarat! för precis så är det. hjärnan tänker alltid blogg numera. det går inte att stänga av.
tack för en underbar kväll! tänk vad vi hinner med mycket på bara några timmar! <3