Att ha omedvetet gröna fingrar.

Jag vet inte riktigt hur, men allting som planterats i Drömmen stormtrivs.

Odlingspallarna är nästan ett skämt; jag har såklart planterat allt för tätt (det ser ju så futtigt ut där i början av sommaren ni vet, så jag laddade på ganska rejält) men trots trängseln så frodas odlingarna som om de fått betalt för det. Tomaterna h ä n g e r ut över kanten eller sträcker sig högre än Buse, chilin dignar och salladen ska vi inte ens prata om.

Det måste vara grannens ditkörda sjövatten som är hemligheten? För nån vidare insats har jag inte gjort själv, mer än att plantera och vattna.

Och rosorna!

Jag har bannemig rosor! Jag trodde a l d r i g att rosor jag satte i år skulle blomma samma sensommar, men samtliga rosor jag satt i kruka (som nog borde stå i mark) blommar, och till och med de där taniga små rosrötterna jag grävde ner längs med husväggen skjuter knoppar.

Här är en, den lägre sorten, som står längst åt höger mot husväggen.

De två vänstra som ska bli 2-3 m är uppe i runt nästan metern nu skulle jag tro och har alltså två-tre knoppar på varje buske. Redan i år. Jag blir så glad över dessa blad och knoppar att det nästan är lite löjligt.

Ännu en vit version i kruka.

Och en mjuk rosa, även den i kruka.

Så nästa år h o p p a s jag att de mår precis lika bra och att klätterrosorna i marken börjar söka sig upp längs husväggen och blomma för fullt även de. De i kruka kommer jag släpa in över vintern så de inte fryser rötterna, men de i mark sitter ju där de sitter och jag får läsa på hur de ska beskäras med mera för att få en optimal start sen i vår.

Det skulle ju bli ett trädgårdsår i Drömmen i år och det blev det verkligen.

Lycka!