Foto: Mikael Roos
Ni minns inlägget jag skrev om fördomar?
Tack för alla svar, förresten. Så himla roligt att få läsa om vilka fördomar folk har om er. Som jag skrev så tänkte jag ju undersöka vilka fördomar k v i n n o r oftast har om mig, så jag vände mig till mina vänner och frågade vilka fördomar hade du om mig när vi först träffades? Såna som visade sig vara sanna eller inte sanna? och bad dom skriva något kort som jag bara kunde kopiera och klistra in. Och det visade sig att iallafall en sak var gemensamt för många.
Såhär svarade alltså mina vänner. Jag bjuder på dom här. Så får ni veta, av de som känner mig på riktigt, hur jag egentligen är.
*
Svåra Lena och Mathilda, direkt från facebookchatten:
Svåra Lena: Jag var så jävla rädd för dig i början. Du var ju svinsnygg dyr proffschef, och jag trodde att du var kall och snobbig. Det gick över rätt fort hahaha. Det handlade mycket om att jag tyckte vi var helt motsatta (piercings eller Burberry liksom). Vi skulle ju ALDRIG komma överens. Fan vad ytligt av mig btw.
Mathilda: Jag trodde att du var superbossig för du gick med så bestämda steg över kontoret. Och kanske nödvändigtvis inte in a good way! Lite så mean boss.
Jag: Dör.
Mathilda: Och jag vidhåller nog att du är bossig fast på ett bra sätt. Du tar tag i saker och det gillar jag som fan.
Jag: Tunga steg kan ju iofs ha berott på att jag vägde 95 kilo. (<- jag var gravid)
Svåra Lena: Du är väldigt rak och plötslig hahaha
Mathilda: Mycket rak och plötslig!
Svåra Lena: ”Du är folkpartist” som öppninsreplik liksom
Jag: Det var väl kul?
Svåra Lena: JA! Men man hajar till.
Nicole (Banditen):
Jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen till innan vi kände varann och försöka komma ihåg vad jag hade för bild av dig Då. Jag tror att du redan första halvtimmen på lillatorg den där augustilördagen hade rasat varenda fördom jag ev hade om dig. Den största fördomen var nog ändå den klassiska blogg-fördomen; att du alltid bar en genomtänkt outfit, hade ett pedantiskt skött hem och hade ett klanderfritt liv i största allmänhet. Nu vet jag att du ofta(st) hasar runt i mannens trasiga gamla långkalsonger med håret i en rufsig knut på huvudet. Och att hemmet inte alltid är så klanderfritt som de vackra bilderna på bloggen visar -även hos dig har spegeln märken efter små barnhänder eller blöta, nyfikna nosar. Men det jag förväntade mig att möta den där dagen på lilla torg och som faktiskt stämde var nog framförallt den varma och snälla person jag hade fått uppfattningen om att du var via bloggen. Och din humor, men jag kunde väl aldrig ana att ditt förlossningsbrev som jag frustskrattat åt hemma i soffan bara var en hundradel av hur rolig du faktiskt är irl.
Modesto-Jenny:
”Bloggar som jobb? Skaffa ett riktigt jobb!” Lite så kan jag erkänna att jag nog tänkte. Jag kan dock säga att jag har ändrat mig liiite i det uttalandet;) Det är ett så otroligt svårt jobb, och det ska komma ut/produceras något varje dag. Du är dock grym på ditt jobb för du har skillsen att kunna skriva på ett otroligt bra sätt och samtidigt ta grymma bilder!
Jag kunde/kan inte heller i min vildaste fantasi förstå hur mycket skit ni bloggare får ta i form av elaka kommentarer mm. Jag som polis får ju utstå mindre elaka kommentarer en natt på stureplan än ni får i kommentarsfältet. Skillnaden är ju bara att jag hängde av mig en uniform och därmed också lättare kunde skaka av mig såna dumheter. All styrka till dig och ditt yrke:)
Sen till dig som person, hur fan kan man äta så många Twix och fortfarande vara stl 34-36? Trodde allvarligt du blev sondmatad innan jag träffade dig.
Sen trodde jag faktiskt att du skulle vara en mer lugn person och kanske lika smidig på att prata som du är på att skriva. Men ett o annat olämpligt lämnar ju den truten…..men på ett roligt sätt.
Nelly skrev världens uppsats <3
Mitt första möte med Emma var någon gång under tidigt 2000-tal. Jag var nyss hemkommen efter en tid i London och var på jakt efter ett nytt jobb och behövde det snabbt.
Jag sökte mig till callcenterbranschen som jag arbetat inom tidigare, eftersom att det var ett yrke som man snabbt fick jobb inom och dessutom gav ganska bra betalt för någon som mig som älskar att prata och gillar att avancera fort. Efter en första intervju på ett konkurrerande bolag fick jag snabbt tid för en intervju på företaget där Emma då arbetade. Jag hade sökt heltidstjänster med fast ingångslön och skulle arbeta mot företag.
Väl på plats möttes jag av en vägg av ljud och folk som stor och frustade på sina arbetsplatser samtidigt som dom gestikulerade vilt med headset på huvudet. Tänk Wolf of Wall street. Jag möts i dörren av en liten, späd, mörkhårig tjej i välstruken skjorta och väst. Hon spände ögonen in mig och förde in mig i ett konferensrum och satte sig mitt emot mig med ett block i handen och med pennan i högsta hugg.
Mitt första intryck av Emma kan bara beskrivas med ett ord; Livsfarlig!
Jag är en person som sällan blir nervös, men Emma lyckades skaka om mig rejält. Jag var livrädd för denna lilla späda sparv som satt på andra sidan bordet, som efter varje knivig fråga antecknade febrilt i sitt block. Hon svarade kort och snabbt. Hon berättade om jobbet, att det enbart var kvällar och helger och lönen var enbart provisionsbaserad. Något som jag försiktigt antydde att jag ej sett i annonsen när jag sökte jobbet. Det visade sig senare att Emma sett mig och snabbt bestämt sig för att jag skulle bli en del av hennes team, och tog intervjun från hennes kollega som ansvarade för gruppen jag sökt jobb hos.
Innan vi skildes åt sa jag att jag samma dag varit på en annan intervju där dom erbjöd vad jag sökte och att jag väntar på ett besked från dom under dagen. ”Det blir ingenting med det, du börjar här imorgon!” svarade Emma snabbt med en allvarlig min som sedan gick över till ett brett leende. Och ja, hur ska man kunna säga nej till någon som redan bestämt åt en. Jag förstod att denna livsfarliga sparv inte skulle finna sig i att jag tackade nej , så jag dök snällt upp dagen efter – och resten är historia.
Mina fördomar jag haft, som jag tror att jag delar med många är att Emma kan av andra uppfattas som dryg. Detta mycket pågrund av hennes resting bitch face, hennes enorma självsäkerhet , tro på sig själv och sin sarkastiska jargong. Emma visar ibland i bloggen hur rolig hon är, men jag tror att man har svårt att förstå hur hysteriskt rolig hon faktiskt är. Det finns ingen som får mig att skratta tills tårarna rinner och det enda man får ut mellan skratten är ”snälla sluta, jag kommer kissa på mig!” .
Hon är oerhört mån om sitt yttre och kan därför uppfattas som ytlig, och även om det är en sida av henne, så är den direkta motsatsen med förstora mjukisbyxor med otvättat hår och målarfärg ända upp till armbågarna lika stor del av henne. Hon gillar vackra saker och unnar sig, hon har vuxit upp med både silversked och hagelbössa så vid första anblick kan hon verka snobbig – men kan lika mycket om skaldjursplatåer som om var man hittar dom bästa kantarellerna i skogen.
Emma går sin egen väg och är oerhört målinriktad. Det kan sticka i ögonen på andra att hon aldrig kan verka misslyckad med något, men så är inte fallet. Emma är bäst på allt hon tar för sig, men hon skulle aldrig heller få för sig att göra något hon inte är bra på eller har talang för. Så även om hon kan verka galet impulsiv så är hon väldigt medveten och beräknande. Många som träffar Emma blir hänförda av hennes enorma energi och många förstår inte hur hon orkar var så på hugget hela tiden och kan därför tro att det är en fasad. Men för alla gånger som Emma har varit festens medelpunkt med mig , hållit föredrag och låda så vet jag att hon i någon dag efter det måste få vara ifred och för sig själv för att ta igen sig. Så jo Emma är precis så intensiv och snabb hela tiden, men inte utan att även hon måste ta igen sig.
Emma är min bästa vän, mitt största fan och min vapendragare och jag är så lycklig att få gå genom livet med henne vid min sida.
Och så säger alltså några av mina vänner om deras tidigaste fördomar, och lite hur jag e g e n t l i g e n är. Gemensamt, som jag själv tyckte var lite spännande, var att de som träffat mig för första gången i en yrkessituation har varit rädda för mig? Så tydligen turstrålar jag nån form av skräckinjagande, livsfarlig aura (inklusive bestämda steg) när jag jobbar. Något jag själv inte varit det blekaste medveten om.
Fråga era vänner, vetja! Så himla spännande att få reda på hur man uppfattades i d e r as ögon när det begav sig.
Det finns en sak som alla tycker om mig: jag är skrämmande. Med tuppkam och sur uppåtsyn. Rakade sidor och en gamer.
Folk mig inte liksom. Och sedan när de lär känna mig så säger det helt sonika att jag är varm rolig och inte alls så svår och skrämmande.
Oh yes 😀
Så roligt att läsa och det måste ha varit minst lika roligt för dig! Härligt med så många fina vänner som du har och självklart är det ju för att du är så härlig själv. Ha en fin dag. Kram Annika
Vilka fantastiska kommentarer från dina vänner, och jättekul att du delar med dig!!
Tack för att du bjuder på detta som är så privat men också så fint. Vilka vänner du har! ♥️
Hahaha, så himla roligt att läsa! 😀
Jag har verkligen inte kunnat släppa ämnet fördomar sen förra inlägget. Blev helt fascinerad! Har gått runt och frågat både vänner och arbetskamrater om deras fördomar mot mig och hur jag egentligen är: SÅ spännande! Tack för tankeställare och roliga inlägg!
😀 første, anden .. indtryk -Tanke -følelse da jeg mødte dig var WAUU ,shit, super Woman, også blev jeg usikker på mig selv og mit værd, det er jo inte cool . jeg kender dig jo ikke, men hold da op en power og gennemslags kraft du har 🙏🏻 misundelig er jeg. du er samtidig vældig smuk og meget dygtig. Så spændende at følge dit liv og verden. Tak
Men!! <3 <3 <3
Vilken vänner du har! Wow! Och allt som Nelly skrev – tårar i ögonen. Fan så fint ❤️
Himla kul att få läsa vad dina vänner skrivit om dig. Man blir ju riktigt rörd!
Jag tycker och säkert många med mig att om jag bott i Sverige hade jag gärna träffat dig och sett om vi kunde blivit vänner. Gillar verkligen din målmedvetenhet!
Jag bodde i Malmö så det hade ju inte varit helt omöjligt!
Men du kan ju alltid komma till Vermont och hälsa på 😜
Det är ett himla kul ämne du tagit upp och intressant!
Kram från hon med loppproblemet som fortfarande pågår…..så jäkla frustrerande!!!
Bodil
Underbart att du tar upp det här ämnet!! Så spännande och fascinerande med fördomar alltså och roligt att läsa om vad dina vänner tänkt om dig innan ni lärde känna varandra❤️Just sånt här funderar jag på. Många i min närhet tror att jag går upp halv fem varje morgon för att fixa håret… kunde inte vara mer fel. Tvättar och lockar med världens bästa tång, max två gånger per vecka. Sen drar jag bara fingrarna genom håret och skakar ur på morgonen och lockarna håller😜Herre gud, skulle aldrig palla att fixa med sånt varje morgon! Kram till dig Emma – du verkar vara helt grym😍👊🏽
Jag har en stor del av livet fått folks fördomar slängda i ansiktet på mig. De har aldrig stämt med hur det egentligen varit. En konflikt som har resulterat i att jag blev väldigt sjuk. (jag har tyvärr ett ansikte som folk tycks ta som en signal till att man kan göra och säga lite vad som helst). Nu när jag är äldre (38) har jag väl äntligen fått lite tyngd i mig själv och också träffat på lite mer sansade människor, men då är istället sorgen för de förlorade åren stor. Vad jag nog försöker skriva är att om de fördomar man möter gör en illa så är det sammanhanget man bör lämna, och inte sig själv.
När det gäller dig är jag mest förundrad över hur mycket du hinner med (4 hundar tar mycket tid bara det liksom). Hur en liten kropp tycks husera sån jetmotor 🙂
Vackert! Tack för att du delar. Du är otrolig. Kram
Åh, vad jag blev sugen på att veta det samma från mina vänner! Det är kul att dina har ändrat uppfattning om en del men inte om annat. Jag kan tycka det är lite tröttsamt med alltför mycket beröm (jag minns ett bröllop där brudens vänner beskrev henne så löjligt positivt – åtminstone tyckte jag att det blev löjligt och helt utan humor) men dina tjejer har verkligen glimten i ögat. Och det där med sondmatning – svinkul!
Haha men vad kul att höra! 🙂 Mina kompisar säger att deras första intryck av mig i gymnasiet var ”den där coola tjejen, superpoppis och söt, självsäker och rolig” – fast jag egentligen var en friidrottsnörd som inte kunde hantera en sminkborste och sakta men säkert börjat återhämta mig efter två år som mobbad nörd. Dem säger att dem trodde att jag var ”ytlig, killtokig, besserwisser och pladdrig”. Idag påstår dem att dem inte alls tror något av det, så jag är glad att bilden ändrats! fy fan för att vara en besserwisser! Jag är bara en väldigt nyfiken person som älskar att diskutera.
idag brukar folk beskriva sitt första intryck av mig som glad, sprallig och positiv. Hejda det! men det ger också en del problem. I våras hade jag en nära kompis som lashade ut och påstod att jag inte fanns där för henne och att jag var otillräcklig som vän, att mitt liv var så perfekt och jag inte hade en aning om hur det var att vara människa. Det gjorde asont. Dagen innan hade min älskade hund gått bort i cancer och en av mina bästa vänner diagnostiserats med en 5kg tumör i magen samt en släkting med obotlig cancer. Jag var upptagen med att sörja, skypa med familjen och med min vän. Bara för att jag alltid verkar positiv betyder inte det att mitt liv är perfekt, bara att jag fokuserar på det som är bra och där jag behöver fokusera för att orka. I USA var jag känd som ”a ray of sunshine” och de flesta förstod inte att även solen går i moln bland och att även om jag är sprallig och glad så skadar det inte att fråga mig hur jag mår då och då. Vännen i fråga som blev arg hade under våra 3 år som vänner aldrig frågat mig hur det är med mig, bara tagit för givet att jag har världens bästa liv.
Jag älskar mitt liv, men alla har problem och ingen är perfekt, så det är väldigt sorgligt när folk tror att man är det och blir arga när dem inser att man inte är det. Mina bästa vänner nu vet att jag visserligen har en positiv och glad utgångspunkt, men att jag också har ett behov av att prata om de djupare frågorna och att jag är glad för att jag fokuserar på det som är bra, och inte för att mitt liv saknar negativitet. För allas liv innehåller negativa element, och det är dem som gör en starkare. Om man däremot väljer att se allting som problem istället för utmaningar blir det svårare att gå igenom livet.