Att äntligen ha en vabfri dag!

Okej, jag vill ju inte jinxa detta nu

MEN IDAG HAR JAG EN VABFRI DAG!!!!

Hå hååå! Första på typ tre veckor. Jag känner mig helt berusad av all denna tid som ligger framför mig och vet liksom inte ens vart i mailhögen jag ska börja eller vilket uppdrag jag ska sätta mig med först. Kanske hinner jag till och med jobba ihop tillräckligt för att kunna ta lite tid ikväll när barnen sover åt att måla en dörr! (Vilket kanske låter lite osexigt men för mig är det så enormt givande att måla att det på nåt vis är höjden av tillfredsställelse – att kunna måla en dörr).

badcape: Elodie Details

Igår var det en sån fars att ni anar inte.

Jag var tvungen att åka till Emporia för att besöka Clas Ohlson inför ett samarbete, och det är ju en liten bit från Ystad. Eftersom Noah har en tågfetisch och äntligen var frisk bestämde jag mig för att han och jag skulle ta tåget dit tillsammans, så fick jag mitt gjort och han fick tågfest – två flugor i en smäll. Jag vet inte hur ni hade det men här i Skåne var det spöregn och halv storm igår, men enligt Skånetrafikens app skulle tågen börja gå vid 14 så jag siktade på tåget 14:20 och kom dit med Noah, vagn, regnrock och glatt humör. Precis när vi stigit in på perrongen gastar högtalarna att tåget är inställt och ska ersättas med buss. Fuck. Men eftersom Noah älskar buss också så hade jag inte hjärta att ta bilen och säga att det inte blev något av denna färd han hetsat upp sig så mycket inför, så jag tog ett djupt andetag och tänkte att okej, tågbuss, you can do it och stod sen där i spöregnet under ett litet tak och väntade snällt på bussen.

Och väntade.

Och väntade.

Och väntade ännu längre.

40 minuter efter att tåget skulle gått syntes fortfarande ingen j*vla buss till så jag satt i kö i 18 minuter på Skånetrafikens kundjäst-app för att fråga när ersättningsbussen kunde tänkas dyka upp bara för att få svaret jag ska kolla upp detta, vänligen dröj och fick vänta i tolv minuter till innan hon kom tillbaka med det käcka svaret de ska gå fram till klockan halv fyra. Jaha? Men det gör dom ju inte? Har finns ju inte ens ett s p å r efter en buss?! Nä det vet jag ingenting om men de ska gå. Alltså… Godnatt.

15:20 skulle nästa tåg gå, men det kom inte heller. Märk väl att vi alltså har stått ute i 1 timme och 20 minuter vid det här laget och jag är en dränkt katt till mamma som försöker låta bli att mumla väldigt fula ord och istället intala mig själv att jag är Årets Mamma som går igenom såna här totalt ovärdiga situationer för att min son ska få åka antingen en jäkla buss eller ett jäkla tåg – vilket som. Nån form av freakin kommunalt transportmedel iallafall, vilket verkade alldeles för mycket begärt denna torsdag utanför Ystad.

TILLSLUT kom en buss – 1 timme och 45 minuter efter att vi hade kommit till stationen. Men! Bussen gick bara till Ystad (vi bor utanför) vilket fick mig att vilja dunka huvudet i bussens motorhuv, men det var bara att smila upp sig och låta pepp tvååring klättra ombord och åka de sju minuterna buss in till Ystad där ett tåg stod på stationen och väntade med ca 3 minuter till godo när bussen närmade sig. Hetsig som aldrig förr slet jag ut vagnen ur bagageutrymmet på bussen, tryckte ner Noah och sprang sen som en olympiadmästare genom hällregnet –

bara för att se dörrarna stängas sekunden vi når fram. Ni fattar. Jag slog vilt på den lilla dörrknappen i ren desperation, men nej. Tåget rullade. Utan oss. Som stod kvar på perrongen, fortfarande i spöregn, och såg denna hägring rulla iväg – fullt medveten om att det skulle dröja 30 minuter till nästa.

Alltså…

Ja.

Men vi kom iväg tillslut, några timmar efter planerad avgång, dyngsura och med varsin kanelbulle i handen. Allt för att åka tåg till Emporia.

Det går bra nu.