Att vara tillsammans mest hela tiden.

Det finns två stycken i den här familjen som är mer eller mindre oskiljaktiga;

Prosten och Noah.

Och det beror mest på Prosten; det är han som ser till att hålla Noah sällskap oavsett vart i huset han befinner sig, sitter Noah i soffan sitter Prosten bredvid, ligger Noah och sover ligger Prosten bredvid och tittas det på film har Noah en pälskompis strax bredvid som också tittar på film. Nu när Noah har varit hemma så mycket så syns det extra tydligt; varje gång Noah sovit middag och man har tittat in så har han sovit antingen PÅ Prosten eller intrasslad bland ben och mjuka tassar.

Det ska bli så fint att se hur de där två växer upp med varann, hur det utvecklas, när Prosten redan valt Noah till sitt sällskap och följer honom som en skugga genom rummen.

Idag? Ja, idag är det dags för barn nummer två att vara hemma… Japp, vi går på det igen men nu är det Leo som fick feber igår kväll och låg och yrade och fick bäras in till oss runt åtta. Så idag får han vara hemma och sova bort feber och bli klappad på pannan och titta på film och allt annat man nu behöver när man är sjukling. Min förkylning är på bättringsvägen men jag lyckades i vanlig ordning hosta mig till ett ryggskott så jag är inte så snabb här hemma, men Leo behöver ju knappast lyftas så det ska nog gå fint ändå.

Så vab igen, alltså. We can do it! Det tar ju slut nån gång det också.