Att ha änder och årets dyraste blomlök.

 

I helgen vandrade vi genom gatorna för att komma ner till ankdammen.

Noah är förtjusta i att mata fåglarna och det är en alldeles lagom aktivitet när det är svinkallt och Ystad i övrigt står ganska stilla.

 

 

Nere vid dammen blommade träden?!

Är det inte märkligt? Ser ut som körsbärsträd, men vad vet jag. Oavsett ett tecken på bristen av vinter här nere antar jag; även om 0,5 grader och friska vindar gör sitt för att få luften att kännas iskall.

 

 

Fåglarna satt redo och väntade, och änderna kommer i en knubbig liten flock och möter dig flera meter innan du kommit fram.

 

 

Noah vill gärna tro att han är fågelviskaren och matar ur handen och försöker klappa varenda and som kommer nära.

 

 

Leo är lite mer skeptisk och tycker att de är lömska jäklar, de där fåglarna. Biter i vante och allt.

 

 

Själv får jag lite Hitchcock-vibbar när det blir för mycket flygande runt huvudet.

Har för övrigt fått världens skönaste vinterskor av min man; ett par röda Canada Snow fulla av fluff (från Scorett här i Ystad). Jackans brukar jag alltid få frågor om, det är en Parajumper Eco, chinos från Filippa K och så raggsockor som sig bör när det är 0,5 och svinkallt.

 

 

Och när det var färdigmatat begav vi oss till Söderberg&Sara för lunch!

Gud, jag måste berätta om igår. Haggis är världens snällaste och mest kelsjuka hund som ni vet, men det finns ett ställe på hennes kropp INGEN får röra och det är hennes tassar. JAG kan med nåder få klippa klorna när jag kan tänka mig att lägga 30 minuter per tass ungefär och servera henne obegränsat med köttbullar under tiden, men nån närmre inspektion får man inte göra. I förrgår tyckte vi att hon började kännas hängig och hon markerade även lite lätt på ena bakbenet. Jag fick hålla i tassen och den kändes inte varmare än den andra; de var lika stora och hon hade ingen temp så det fanns inte så mycket mer att göra än att vänta ut det tänkte vi. Kanske hade hon bara sträckt sig.

Igår var hon helt okej på morgonen. På förmiddagen däremot haltade hon REJÄLT på baktassen och jag fick med nåder komma så nära att jag kunde se att den var snuskig och kladdig; helt klart infekterad. Med lock och pock och ficklampan på min mobil hittade jag att mellan de två mittentårna var någon form av sår, men jag fick ju absolut inte sära nog på tårna för att se hur det såg ut mer grundligt trots upprepade försök. Tog in hunden i badrummet, doppade hennes fot i en balja med ljummet vatten och tvål,  ringde djursjukhuset här i Ystad och fick en tid senare samma dag. Haggis blev snabbt sämre och ville bara ligga – och det här är hunden som bröt bogen utan att knappt halta, så i motsats till de andra damerna har hon extremt hög smärttröskel och visar aldrig att hon har ont.

In hos vet och vid det här laget är hela tassen kladdig och hon står och stämplar golvet med snusk. Jag tänker såklart blodförgiftning, varböld – en enorm varböld som nu spruckit, biten av en pinne långt inne i huden som kräver operation, minst amputation och tre veckor på djursjukhuset. Ja, ni vet hur man blir. Vet kommer in, Haggis gullar runt, men nån inspektion av fötterna kan vet såklart glömma så de får sedera henne så hon blir utslagen och början sen omsorgsfullt raka tassen. Sköterskan särar på tårna, ser förbryllad ut, stoppar in fingrarna och drar ut…

… en jäkla lök! En blomlök!

Stackars Haggis har alltså på nåt jäkla vänster lyckas få in en blomlök mellan tårna, som sen legat där och skavt. En blomlök hon nog ganska enkelt kunde fått ut om hon hade försökt själv, men nej. Såret spolades rent, såg ganska fint ut ändå, ingen antibiotika men smärtstillande och sårrengöring med hem och årets absolut dyraste blomlök hade sett dagens ljus.

Javadsägerman.

Så blir det med djur ibland.

 

27 kommentarer till “Att ha änder och årets dyraste blomlök.

  1. Ja det mest oväntade kan bli väldigt exklusivt, läs dyrt, med hundar inblandade. Jag har en liten 3 cm pinne sparad i ett provrör. Den kostade exakt 2200 att få loss från ena kinesens gom, fastkilad mellan tandraderna. Jag hade med lätthet kunnat peta loss den själv om jag inte gripits av panik och trott att hon höll på att kvävas…

  2. Fina familjen. <3
    Men lilla hunden, då. Vilken tur att det "bara" var en jäkelens dyr lök och inte behövde innefatta amputation och så vidare (som jag också själv gaaranterat hade målat upp om jag var i samma sits….).
    KRAM och god tisdag! /Emmeli

  3. Åh..hahaha…Ja, vad säger man:D
    Du behöll väl blom-löken och planterar den! Bara för att ha den dyraste blomman ever i trädgården, tänker jag<3

    Susanne

  4. Haha…naaaaw…stora lilla tussan……
    Jösses….jag håller med Jenny här ovanför…du borde verkligen skriva en bok…..jösses vilken feel good bok det skulle bli.;)
    Kram o ha en fin dag!
    Katarina

  5. Skulle tro att det är ett Kejsarolvon du såg. Vanlig förr och ses ofta i gamla parker/ trädgårdar. Inte så vackert växtsätt tycker jag men toppen att ta in grenar nu för att njuta blommorna. Får blad först senare, typ som magnolian. De där skorna….. Vill ha! Kram och tack för härlig blogg, och som tidigare kommentarer; hoppas det blir en bok någon gång!

  6. Vad modig din lilla pojke är med änderna, och vilken fin bild. Inte roligt med veterinären har kostat en förmögenhet genom åren.Bra att det inte var värre på en så fin hund, fast alla dina hundar är fina förstås. Ha en bra dag nu
    Yvonne

  7. Trädet som blommar vid klostret i Ystad är ”Vinterkörsbär” och blommar på ”bar kvist” varje vinter. Finns på flera platser runt om i Ystad. Jättefina.

  8. Stackars Haggis! Blir väl ännu mer rädd om tassarna efter detta🤕
    Men slutet gott…
    …och jag fick mej ett gott skratt, även om det egentligen inte var kul😂 iallafall inte förrän efteråt!

    Hoppas du oxå läker som du ska💕

  9. Men alltså dör – förlåt men det lät faktiskt helt sanslöst – och hur är det ens möjligt 🤔
    Krya på sig hur som helst ❤️

  10. Lilla voven 😄😄 din berättarförmåga och ödmjukhet är fantastisk. Hoppas ni hittar ett sätt att hålla rent..där alla är nöjda
    Kram kram

  11. Hahahaaaa, förstår att det var ”kladdigt” på golvet efter henne om hon hade en äcklig lök mellan tårna. Min hund (en golden retriver) är världens snällaste, även gällande tassarna. Han fick en metkrok i ena näsvingen när han var 2 år, den fick vi lätt klippa loss och dra ut samt även göra rent näsan efteråt. ^^

  12. Åh Haggis! Kommer att tänka på Emil i Lönneberga när de ska snö hästen. Endast Emil förstod att han var kittlig. Kanske är så med Haggis också. Men håller med de andra. Du har ett underbart sätt att berätta på så man får så härliga bilder i huvudet. Kan riktigt se Haggis hur hon gör allt för att ni inte ska röra hennes tassar. Helt otroligt dessutom att hon kunde ”gömma” en blomsterlök där. En bok från dig skulle bli en storsäljare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg