Att förena nytta med nöje.

Idag stod det matfotografering på schemat till pojkarnas stora lycka;

de har ju liksom vant sig vid mammas knepiga jobb och konstiga uppbyggnader ute i studion, men så fort jag börjar skramla med kastrullerna eller drar igång elvispen vet dom att NU blir det snart finemang. Det trist smed matfoto är ju oftast att det man lagat inte kan ätas på en gång eftersom jag fotar mitt på dagen när det är ljust (eller vid den tidpunkt armen tillåter mig just nu) och oftast kommer de hem nån timme senare. Men dagar när vi alla är hemma OCH jag har matfoto på gång är de bästa – då står de bakom mig i studion och hoppar och undrar när de kan få smaka. Stökigt på ett sätt att fota med barn hemma, men väldigt smidigt på ett annat då jag har hjälpvilliga assistenter bara precis bakom ryggen. Buse flyttar tallrikar och håller upp röror och skakar ut florsockermoln, och Noah –

tja, Noah gör inte så mycket nytta om man ska vara ärlig, ha ha. Ett år till kanske, sen blir det annorlunda. Då har jag två fotoassistenter till hands.

Men nu ska jag ta mina två troll till Emelie för klipptid, deras hår växer som ogräs och med så tjocka kalufser blir det lätt väldigt mycket hår åt precis alla håll väldigt fort. Så nu ska de snyggas till och se presentabla ut, sånt behövs ju också.

Mot frisören, alltså! Och imorgon är det min tur.