Att ha gjort Den Blå Planeten.

I helgen besökte vi Den Blå Planeten!

För allra första gången, trots att man kan tro att jag har varit där innan. Det borde jag ha varit – ni som läst mig länge kanske känner till mitt komplicerade förhållande med fiskar. Eller egentligen är det inte så komplicerat, jag har bara en själsdjup och innerlig dragning till en viss typ av fiskar och de b e r ö r mig på ett mycket underligt sätt. Inte alla fiskar, bara en viss typ. Stora, trubbiga, muskulösa, långsamma fiskar verkar det vara som på nåt vis slår an nån sträng hos mig och får hela min kärna att vibrera. Typen kvastfeningar eller koifiskar, till exempel. Jag slutar nästan andas.

Men nu när vi avhandlat denna perversion kan vi gå vidare. Vi var alltså på Den Blå Planeten, och jag har hundra bilder. Är ni med?

Den Blå Planeten är alltså en helt gigantisk anläggning full av akvarier. Det finns tre stycken avdelningar eller vad man ska säga; nordiska fiskar, oceanen och så en tredje som jag inte minns men som nog är nåt där emellan. På en station fick man som barn klappa fiskar och krabbor och annat, det är det vi gör på översta bilden, men annars är det mest akvarium och vackra fiskar och en regnskog och annat helt magiskt om man är barnfamilj (och/eller älskar fiskar).

Vi kröp i grottor där man kunde se fiskarna ovanför huvudet genom små fönster.

Och stod vid stoooooora akvarium i evigheter och kunde inte se oss mätta på allt det vackra. Jag hittade nån form av elektrisk ål som simmade vid ytan i en mörk bassäng, och jag dreglade nästan. Kunde stannat där en timme men med två barn med sig är det aningen högre tempo som gäller.

Man kan gå ut också, och titta på havsuttrarna och kika med kikare och leka på lekplats. På sommaren måste det vara fantastiskt, nu var det lite för kallt för att njuta fullt ut.

OBS på att ni inte ska ha barnvagn med er om ni kommer hit! Jag hade tack och lov läst det på hemsidan redan innan och planerat för det, men man är ju så van vid att kunna ha vagn överallt att det är lätt att missa. Visst GÅR det med vagn men det är mycket trappor och ganska trångt på sina ställen så helt klart smidigare utan.

Vid regnskogen hade dom en stor bassäng med pirayor och jag målade upp dramatiska bilder för Leo om hur pirayor skulle äta upp hela honom på under tre minuter om han kastades i – bara skelettbenen skulle vara kvar! Och det skulle bubbla i vattnet av frenesi, slänga man i en ko var den renskalad på nolltid! Han flinade skeptiskt åt mig men njöt av de nervkittlande historierna, tills han såg på informationsskärmen att mamma bara pratade hittepå för där visades en film på hur en skötare rengjorde bassängen i bara badbyxor utan att bli naggad på det minsta, och så var det med den historien. Nåja. Det funkade i en kvart iallafall.

Där fanns en överraskande bra restaurang på stället också!

Noah såg visserligen skeptisk ut men beställde sen en grillad macka och lite räkor. Ni ser på det där fejset att det är han som bestämmer va? Tvåårstrotsens ansikte har ni där, helt oskyddat.

Man fick rita och lösa gåtor i väntan på maten.

Och när maten kom var den utsökt!

Och jag hade riktigt bra ”gwang” dagen till ära, blir glad av att se det. Ni som väntar på ett inlägg om K-Beauty behöver inte vänta en evighet – det kommer snart.

Efter maten gick vi vidare och pussade fiskar!

Leo var som vanligt alldeles fantastisk som storebror och höll Noah i koftan hela tiden så han inte skulle springa bort, klappade honom på huvudet lite förstrulet framför glasväggarna och förmanade honom när han var för ivrig.

Den här skönheten med kanintänder skulle jag velat ta med hem.

Sen gick vi mot hajarna och där fanns världens roligaste ubåt att leka i. VÄRLDENS ROLIGASTE UBÅT tyckte Noah och var v a n s i n n i g när vi efter tjugo minuter med tvång tog honom därifrån för att vandra vidare. Detta svek gick inte obemärkt förbi, varken för oss eller de andra besökarna – Noah skrek i princip hela vägen till bilen. Häpp. Men fram tills dess var det fest!

Lite haj fick vi se iallafall, plus den här bjässen som hängde i taket och såg farlig ut. Den hade jag kunnat hitta på mycket bra historier om till Leo om nu inte det hade ringt så förfärligt i mitt vänstra öra av Noahs känsloyttringar.

Och det var det! En mycket bra utflykt, nästan ett måste faktiskt. Ta två dagar i Köpenhamn om ni planerar en resa; en dag för Tivoli och en för Den Blå Planeten. Jag lovar; barnen kommer älska det!

Ni också.