Ja vad var det jag höll på att göra där ute i studion?
Tänk att ni var så många som gissade rätt ändå – jag gjorde såklart en sänggavel. Hade nämligen en idé om hur man skulle kunna bygga sin egen med hjälp av stuckatur och vägglister och annat som är snirkligt, vackert och inte väger så mycket. Så jag teamade upp med d-cor.se och satte igång!
Som ni vet är jag inte så bra på att arbeta metodiskt vid såna här saker, jag vill helst bara slita upp sakerna och köra på och gärna jobba på frihand och inte alls lägga mycket tid på planering innan. Men i det här fallet så kände jag, eftersom det faktiskt skulle fästas på väggen, att det kanske var läge att göra iallafall en viss grund innan så att jag visste hur jag ville att det skulle se ut på ett ungefär när det var färdigt.
Såhär såg ju utrymmet ut innan, när mässingsdraperiet var nere och den stoppade sänggaveln undanstoppad.
Eftersom det inte finns nåt ”färdigt kit” för sänggavlar av lister så valde jag ut lite saker som jag antog skulle bli bra ihop och när det kom fick jag vara lite metodisk och helt enkelt lägga ut gaveln på golvet för att se hur jag ville att den skulle bli. Det var som att pussla utan ett färdigt pussel kan man säga? Jag stod på en hög stege för att få uppfattning hur det såg ut ovanifrån eftersom det blir typ samma vy som att se det framifrån, och så flyttade jag runt bitar och hummade och funderade.
Det är det bästa tipset jag kan ge om ni ska göra en egen; bygg upp den på golvet först – kika på den ovanifrån – ta bilder när du känner dig klar och börja sen bära bit efter bit in i sovrummet.
Sen markerade vi mitten!
Det var väl egentligen den enda grejen vi behövde måttbandet till. Jag tycker inte man ska låsa sig för mycket vid mått utan gå på känslan när du ser projektet istället. Vår säng står till exempel måttmässigt inte MITT i rummet för det skulle inte se bra ut, den står där mina ögon och min mage tycker det känns bra.
Åh, min stackars man.
Varför lyfte ni inte bort sängen, kanske en del av er undrar? För att jag är tyvärr för visuell för det. Jag kan inte MÄTA ut var jag tror att gaveln ska gå, jag måste SE det. Så hur bred gaveln skulle bli bestämdes genom att mannen fick hålla upp en av sidlisterna och så stod jag i dörröppningen och ropade lite längre vänster! lite till! nej, höger igen. Lite till. Nä den ska nog vänster tills den hamnade nånstans där jag tyckte det passade och så utgick vi från det. Samma sak vad det gällde höjden på gaveln, jag utgick från den lägsta punkten, så satte vi den först.
Bågen på bilden är vår gavels lägsta punkt, så då var jag tvungen att buffa upp kuddarna mot väggen och sen fick vi göra samma procedur där med ner, upp, ner, ner, lite till, upp tills det kändes som den satt där den skulle. Man får ju väga in lite praktiskt tänkande så att det faktiskt går att sitta i sängen utan att slå i huvudet, men annars är det mest vad man själv tycker känns balanserat och bra liksom.
Där är starten satt!
Vi började som sagt med den lägsta punkten eller mittendelen som var bågen, ritade ut hur bred jag hade bestämt att den skulle bli och satte sen hörnorna. Det är egentligen allt man behöver för att kunna klistra fast resten sen också! För inte ska den vara bara sådär inte, det skulle ju byggas kanter och så lull-lull och sådär. Men sätter ni detta så kan ni brodera ut det andra ganska snabbt och enkelt utan en massa mättande och passande hit och dit.
Hur det blev? SÅ BRA!
Men det håller vi på lite för nu kräver Noah uppmärksamhet – han som var feberfri och fin igår har börjat klaga på ont i örat och har väl i värsta fall ärvt samma öron som sin bror. Så det blev en hel påskvecka ledigt hemma för honom, stackaren.
Ses snart igen så ska ni få se hur slutresultatet, med alla bitar på plats, blev!
I reklamsamarbete med d-cor.se
Hahaha! Gud vad jag känner igen det där. Min sambo skriker alltid: ”vattenpass!” och ”måttstock!” medan jag nöjer mig med mina ögon. Minst lika bra 🙂
Får jag fråga en sak som jag absolut inte tar illa upp över att jag frågar. Men vad är det som gör att du måste förändra så mycket hela tiden. Grindarna, fotografierna, draperiet med runda guld paletter var alla hur vackra som helst. Så varför ändra igen?
Jag vet inte? Jag har alltid varit sån. Jag tror det enklaste svaret är att jag tycker det är ROLIGT. Egentligen är det nog inte svårare än så? Att förändra/inreda/måla är ett sätt för mig att uttrycka mig, som foto är eller som att måla tavlor/tatuera sig/sminka sig/fixa bilar är för någon annan. En hobby kan man väl säga. Jag mår bra av det. Och så är jag över lag ingen förvaltare.
Tycker det är oerhört fascinerade när j´ag är tvärt om (och d ska vi inte tala om mn man, blir typ kräpp om saker och ändas. Men jag undrade verklige vad sm driver till att inte ”nöjd” missförstå mig rätt. Du gör alltid finas saker men personligen kulle jag varken orka eller komma på idén,
Det handlar inte så mycket om att inte vara nöjd, mer ett personlighetsdrag. Som man undrar ibland ”varför pratar den personen så mycket” när man själv är tystlåten. Det är ju inget ”fel” på den personen, man är bara olika.
Ja, absolut, det är absolut inte menat som kritik. Undrar kanske mest varför jag inte har det där draget. Lathet? För dålig fantasi, ohändig?.Tack iaf för dina svar, det uppskattar jag.
Jag tror man föds med sin personlighet. Försök anamma det DU har istället för att fundera på vad du inte har. Jag kan önska att jag var bättre på att förvalta till exempel men har accepterat att jag är bättre på att driva upp.