Att vara fulltaliga.

Lördag, och alla är här.

Ja, jag bor väl mer eller mindre här nu som ni vet och Noah också, men nu är det helg och därmed är alla samlade och livet lite bättre bara av det. Vi har nyss varit ute och vattnat med slangen och det är inte klokt hur något så litet kan förenkla en vardag så mycket? Vattningen tar en tiondel av tiden och utan att man behöver bli matt av att bära kannor.

Vad ska vi hitta på då?

Förmodligen hänga lite mer med mamma och Göran. Ju fler desto bättre, och med sju hundar i trädgården har varken hundar, barn eller vuxna tråkigt.

Man kan leka med Tage i poolen, till exempel. Blir aldrig gammalt.

Och så ska vi till Växjö och kompletteringshandla lite, jag ska hitta en växtnäring och något till växthuset, det ska grillas och ikväll hoppas jag kunna ge mig ner till sjön för att fiska. Igår fick jag en timme på bryggan och en abborre samt en gädda på kroken – det är verkligen helt magiskt att stå i kvällssolen med en podd i ena örat och kasta i sin ensamhet. Ha ha ha du är en eremit! skojar Nelly när hon frågar hur länge jag tänker stanna i Drömmen och jag svarat ”så länge som möjligt” och det stämmer väl till viss del; jag ÄR en eremit dessa månader och jag n j u t e r av att vara det. Tids nog blir det socialiserande och tillställningar och get togethers igen, och då är det skönt att vara full-laddad och liksom rensad i hjärnan och själen tycker jag. Jag behöver den här tiden i skogen, få gå runt och bara vara.

Men iallafall; lördag och alla är här.

Äntligen.