Att inte ha så mycket spänning i vardagen.

Sjön.

Det vi gör, som bekant. Här torrlagd säkert 25 meter längre ut än vanligt och gör att man får lägga sina handdukar på det som en gång var sjöbotten. Men nån algblomning slipper vi iallafall, och vattnet är alldeles lent mot kroppen och håret blir silkesmjukt och flygigt.

Det byggs sandslott och kanaler och små pooler där vid vattenbrynet, och själv försöker jag läsa ut Sista Vakten av King men det går sådär. Inte för att den är d å l i g, men den är lätt att lägga ifrån sig och det talar väl för nåt antar jag.

Och så badar jag, länge och hela tiden. Inte lika länge som pojkarna dock; jag och mannen måste byta av varandra eftersom de vägrar komma upp, de två får sin beskärda del av sjöbad denna sommar kan man lugnt säga. Noah flyter runt i sina puffar där han inte bottnar och vevar med benen och tokskrattar i flera timmar och jag fattar inte hur han ens kan stå på benen sen – har jag trampat vatten i tre minuter får jag typ sendrag i ljumsken. Men inte han.

Ja, eller så kan man ju sitta på plaststolar i vatten för all del. Om man vill pausa utan att gå upp.

Idag ska jag försöka jobba undan lite på förmiddagen innan det blivit för varmt, sen blir det samma gamla visa igen. Yadda yadda jag vet. Men nåt större projekt eller nån inspirerande målning eller nån ommöblering eller nån ny gäststuga eller vad som helst blir det inte i år – framsidan är färdig, växthuset färdigt, planteringarna färdiga (vågar inte utöka på grund av vattennivån), insidan färdig och det är för varmt dessutom. Såga och måla och addera gör jag i höst; då ska jag få ordning på garderoben hemma till exempel, men för nu ÄR jag bara. Inte inspirerande och ingen superinfluencer och inte i full fart med att ändra något.

Bara alldeles vanlig jag fast i semesterläge.