Framme!
I en stad som också känns som hemma litegrann. En del av mig är hemma här iallafall; inte samma del som kastar efter gäddor i Drömmen eller den del som bakar tekakor med barnen, men den delen av mig som har läppstift och sitter på uteserveringar med ett glas rosé och skrattar mig hes med några jag precis lärt känna.
Det är ju något med det finaste att vara människa tycker jag; att man får vara så många olika delar och ändå vara en och samma.
Såhär vill man ju bo, inte sant?
I högt gavelhus med stora fönster och träjalusier man kan dra för om man så önskar.
Och såhär vill man också bo, och det är precis vad vi gör den här helgen.
I ett rum med kitchiga lampor över sängen och där man kan öppna fönsteran och klättra ut på en alldeles egen balkong med utsikt över Paris alla tak.
Hej Paris!
Du må tro att jag har längtat efter dig.
SÅ underbart där vill jag också bo, snälla njut för mig …………..
kram Stina
Åh, verkligen världens bästa stad!
Tänk så ofta dina ord slår an något inom mig, får mig att känna och tänka lite extra, att älska mig själv lite mer. I dag var det orden; att få vara så många olika delar men ändå vara en och samma.
Tack för att du är du 💙
Kram Malin
Hur många vovsar har ni samt vilka raser är de:)
Kram och njut av resan
Vi har fyra; en saluki, en italiensk vinthund, en skotsk hjorthund och en whippet 🙂
ååå underbart <3