Igår gick vi ner till stranden – det är lika kul på hösten som på sommaren tycker killarna. Känns så himla konstigt att komma ner till en plats där man för lite över en månad sen satt och svettades på en uppblåsbar ananas, och nu vara klädd i dunjacka och titta ut över en helt öde sjö – inga kanotister, inga campare, inga badare.
Ja, förutom mina barn då. Galningar.
De tyckte nämligen att det var fullt rimligt att dra på sig våtdräkterna och bada.
Det var ju i och för sig sexton grader eller så i luften, så det får man väl ge dom. Men bada? Hell no.
Det var ju ingen simning eller så, men att ens plaska runt där i en halvtimme och hoppa från stenar och doppa rumpan och leta musslor är för mig helt obegripligt. Det är trots allt oktober, och jag har aldrig varit känd för att vara en vinterbadare. Till och med mannen som gärna späker sig med diverse otrevligheter ryste till lite när jag frågade om inte han skulle bada? Hade han haft en bastu hade han hoppat i, sa han. Jovisst.
Lerigt var det, minst sagt. Du ser ut som om du gjort ett triathlon sa jag till Leo och det var han mycket nöjd över.
Och sen lämnade vi efter oss en grottmålning, rullade in barnen i jackor och handdukar och gick hem för att värma oss framför brasan.
Oktoberbad alltså. Varför inte.
Våtdräkter är ju en himla bra uppfinning, då kan man ju faktiskt bada i Oktober 😊. Ha en skön söndag!
Underbar pose’ på första bilden!
Haha, helt underbart!
Så fina bilder!
Jag badade för en dryg vecka sedan, inte i våtdräkt men uppvärmd av en löprunda (bästa kombon_ att sluta i vattnet). Men jag tror det blev årets sista dopp.