Att ha lite, lite fägring även i vardagsrummet.

Jodå; även vardagsrummet har fått lite fägring!

Några kvistar körsbär har fått ta sig plats på soffbordet och även om det kanske inte kan liknas vid fullstora blommande körsbärsträd (åh! den tiden!) så ger det ändå en känsla av vad som ska komma. Själv längtar jag vansinnigt mycket efter påsken eftersom det är då vi oftast kan öppna upp Drömmen, och körsbärskvistar är ju litegrann påskris om man bara vill – och det vill jag.

Jag pratade med en vän här i veckan om Drömmen. Vad har du kvar att göra där nu? frågade han och jag kom fram till att ja, jag har ju inte så mycket kvar? Jag ska anlägga en rabatt till, det skulle jag ju egentligen gjort redan i somras men så blev torkan så hård och jag var orolig för vår brunn så jag lät bli. Men rabattkanterna finns redo, de står i kontoret, så i år blir det väl sommarens projekt skulle jag tro. Gräva ut, fylla på med jord, plantera. Och sen kan jag inte komma på något mer hur mycket jag än försöker? Men det ger sig kanske. Jag brukar inte ha problem med att få ideér när jag går där en längre tid och tittar på det som finns omkring och funderar på vad som skulle kunna höja det där stället ännu ett litet snäpp. Inte för att man MÅSTE göra något varje år – men det är ju som terapi för mig. Jag älskar projekt, hur litet det än må vara. Att få planera i huvudet och sen smutsa ner sig och genomföra (oftast på alldeles för kort tid egentligen, när jag väl startar slutar jag inte förrän det är färdigt) och sen ta ett steg tillbaka och se resultatet.

Här hemma finns det heller inget planerat, men det brukar å andra sidan komma på hösten – när vi är tillbaka från Drömmen och jag har ”komma-tillbaka-klåda” och försöker acklimatisera mig så gott det går.

Så vi får se. Projekt blir det säkert! Stort eller litet.