Att ha finlunchat.

Igår var jag i Malmö på lite möten och hade dagen till ära bokat in en finlunch med en av Malmös tjusigaste personer.

Det var F A N T A S T I S K T väder igår för övrigt! Hade man tagit bort den obligatoriska skånska blåsten som typ fick en att svaja när man gick så hade det nog dessutom varit varmt? Underbart. Men iallafall; jag hade en lunchdejt inbokad på MJ:s! Ett hotell i stan som ganska nyligen blivit upp-poppat som tusan och har en av de roligaste dekorerna man kan hitta.

Där kan man äta lunch i något som känns som en italiensk lite kitchig innergård med mosaikbord och järnstolar och mängder av klättrande växter som går hela vägen upp till den inglasade kupolen i taket.

Och där är han! Mikael!

Många av er känner kanske igen honom; han har synts här och där på bloggen sen tidigare. Vi pratade om hans alldeles nyöppnade retreat-gård, badrumsplaner, framtidsplaner och allt annat som kan föras ihop med ordet planer. Och så tog vi ett glas cava för det får man trots att det bara är tisdag.

Vansinnigt god lunch för övrigt!

Ja, detta är alltså inte lunchen utan lite förtugg bestående av råkost och ätbara blommor, men sen fick vi en sej man skulle kunna smörja in sig med – så god var den. Älskar riktigt bra mat, när man liksom blir överraskad.

Ja, så där satt alltså vi en stund och hade oss innan det var dags att återgå till respektive arbete igen. Ett fint avbrott en alldeles vanlig dag i Malmö.

Idag måste jag hålla mig hemma för jag inväntar en gigantisk pall saker till ett fotojobb, och så ska jag försöka förbereda lite inför helgen när JAG ÅKER TILL VÄSTKUSTEN!!!! Wuhuuuu! Har ju inte varit där sen i somras så det är drömmen att kunna åka dit och kombinera lite jobb med att få pappatid, saltvattensluft och god mat i några dagar. Varje gång jag är där så känner jag mig hemma, precis som jag känner mig hemma i Drömmen med dess skogar och tystnad. Inte så konstigt såklart, med tanke på att jag spenderade stor del av mina somrar på Västkusten när jag var barn och har en miljon sommarminnen fast-etsade i hjärnan; dofter och förnimmelser och ögonblicksbilder i ett enda virrvarr. Blir alltid delvis ett barn när jag är där; vill ligga på en brygga och fiska krabba med solen i ryggen och springa över mjukt rundade klippblock med bara fötter utan att tappa balansen det minsta.

Men; några dagar kvar! Sen kommer jag.