Att fortsätta.

Så var var vi nånstans?

Jo just det! På Tivoli var vi. Mannen, pojkarna och jag. En lördag med alldeles klarblå himmel och med en temperatur jag inte alls hade räknat med när jag klädde mig samma morgon. Jeans blir nog bra tänkte jag, och det visade sig vara en riktigt dålig idé – efter någon timme kändes det som om jag absorberade själva jeansen, men vad ska man göra? Bara att fläkta sig, hålla sig i skuggan och påminna sig själv om att den här tiden på året kan sensommar verkligen vara SOMMAR precis som den verkligen kan vara höst.

Det var ganska mycket köer, tyvärr, som jag redan nämnt.

Men pojkarna höll humöret uppe och det bästa var att nu är Noah så stor att man själv inte behöver knyckla ner sig i de allra minsta attraktionerna; han kan åka själv med Leo eller så kan han och Leo sitta fram och jag och mannen bak. Mycket roligare än att en alltid får stå och vänta. Dessutom använder han ju inte vagn längre vilket underlättar en hel del det också.

Allt är vackert.

Restaurangerna, parkerna, rabatterna, de små husen – till och med karusellerna är vackra! Allt är utsmyckat och sagolikt och passar ihop på ett så himla fint sätt.

Världens största sockervadd intogs med glädje.

Karusellerna levererade.

Och här är ännu en sak jag älskar med Tivoli; helt plötsligt kan det komma en bastant typ vaggande och tigga glass när du äter eller så strosar en påfågel på stigarna och stoppar all gångtrafik sådär nonchalant som bara påfåglar kan. Underbart.

Japp, vi gjorde Tivoli helt enkelt! Det borde du också göra nån gång, om du inte redan gjort, för det är verkligen en så himla fin upplevelse även för vuxna. Ta tåget från Malmö, kliv av och gå bara tvärs över gatan så är du framme – smidigare kan det inte bli. Och så kan du ju passa på att göra Köpenhamn lite också kanske, om du nu inte blir för trött av karuseller, mat och sockervadd.

Fem tummar av fem möjliga.