Att vara sömnig i stol.

Var ligger Prosten helst?

I stolen i sovrummet. Särskilt när mörkläggningsgardinerna fortfarande är nerdragna för att inte väcka någon med morgonsol – då är det extra skönt att rulla ihop sig där och slöa lite. Jag upphör aldrig att förvånas över hur vinthundar kan göra det där med lättja till en fullkomlig konstart; de kan spendera 24 timmar ihoprullade eller fullt utsträcka på hemmets mjukaste platser och enbart smacka lite då och då, gäspa eller sakta byta ställning. De har inte bråttom nånstans när de är inomhus.

Utomhus? Då jäklar kan de få racerfart över en äng, rusa förbi stockar eller kasta sig ner i sjövatten. Men inne är de mer eller mindre medvetslösa och hasar bara ut för att få mat, en promenad eller försöka sno middag från köksbordet (Haggis *hrm*).

Och det måste såklart vara ett skönt liv?

Få ta ut sig tills tungan hänger vid knäskålarna när de är ute och sen gå in och fullkomligt gå i dvala, vandra ut på gräsmattan och sola när det är sommar och svalka sig i barnens pool om det blir för mycket. Tvärvägra en promenad vid spöregn och demonstrativt vända vid dörren och dra tillbaka mot sängen för att vänta ut ovädret, vid såna tillfällen har de blåsor som en kamel och tycks inte behöva uträtta några som helst behov tills det blir uppehåll. Jag är lite avis, faktiskt. Skulle kunna tänka mig en sådan tillvaro, jag också.

Och där ligger han alltså, Prosten, allt som oftast.

Utan att ha bråttom någonstans, inte ens lite.