Om man har någon som är fasligt sugen på marshmallows men man inte pallar dra fram grillen och starta igång ett jätteprojekt kan jag meddela att det går alldeles utmärkt att grilla marshmallows på pinne i kakelugn. Under uppsikt, möjligtvis, tror inte det är så bra att släppa lös femåringar själv på det där.
Har ni det bra? Är ni oroliga?
Jag är så satans nojig måste jag säga, försöker att inte hetsa för mycket om det här inne men jag är inte alls oberörd. Håller mig isolerad snudd på allt det går som ni vet, skärmar mig från nyheterna och har bara gett mig själv tillåtelse att kolla en eller två gånger om dagen och absolut inte surfa in på andra länders tidningar och få deras bild. Det är så stort det här, så overkligt? Ibland när jag ser en serie eller ett program och det är en scen från en full gata där folk går precis bredvid varandra känns det nästan surrealistiskt? Att en gång i tiden gjorde vi så, utan att ens tänka. Nu håller jag avstånd om jag måste ut, tvättar händerna rigoröst, försöker att inte röra i ansiktet och andra saker som aldrig var en ”sak” för bara nån månad sen. Träffar ingen, åker inte tåg, går inte på behandlingar, undviker fysiska butiker i allra största mån, oroar mig för nära och kära. Har svårt att ta in detta hot som inte syns och som kan vara precis vart som helst utan att vi vet om det.
Men det kommer väl nåt bra ur detta, något annat?
Det måste man tro, annars går det inte.
Ur ett miljöperspektiv är det ju bra. Vi reser mindre, man ser alperna igen, luften har inte varit så ren i Kina på många år.
Inte så nojig själv. Jag är ung och frisk, mina barn är unga. Umgås utomhus gör jag. Man kan inte vara hur rädd som helst. Viruset kommer leva kvar med oss under många år. Eventuellt för alltid som en säsongsinfluensa.
Hej
Håller helt med dig!
Är oxå helt nojig. Eller kanske mindre nu än för en månad sen..Satt konstant o stirra på alla nyheter och uppdateringar kring viruset världen runt, skrek på mannen så fort han kom innanför dörren: Tvätta händerna. Jobbar inom vården så det är ju väldigt svårt att hålla avstånd där..🤔
Tänkte/tänker oxå ibland att det är bara en dröm. Och tänk att man för ett halvår sen inte ens visste hur bra och underbart man hade det…
Och hur hela världen kommer att ändra sig efter detta..
Mycket tankar och funderingar här men man får helt enkelt fortsätta att göra det man gör. Nu några veckors semester..utan den inbokade resan till Barcelona dock 😏
Skönt att läsa att fler känner som jag
Önskar er en trevlig helg
// Jaana
Barndoms minnen fast då var det äpple som grillades.
Skönt att höra, att när man ser filmer med en massa folk intill varandra så drar man efter andan.
Hoppas hoppas att det blir snart lite bättre tider, tänk att få gå in och ut i affärer att fika sitta på konsert osv osv
Jag längtar efter att inte vara rädd!
Ha en skön helg!
Kram Stina
Jag är inte nojig så att jag påverkas av det. Jag rör mig ute ungefär som vanligt. Håller avstånd och tvättar händerna.. Äter på glest befolkade restauranger ibland. Tar ett glas på en uteservering där borden står tillräckligt långt från varandra. Gruppträningen på jobbet har flyttat ut. Ställt in resor, träffar inte andra än mina barn inom hemmets väggar. Bor i Stockholms innerstad.
Mysigt! Lyckliga barn <3 🙂
Ang. nojig … är inte så nojig för viruset, mer för polisen då jag bor i Spanien. Nu bor jag inte i de värst drabbade områderna så jag är rätt lugn. Klart jag följer restriktioner osv för att inte få böta. Men annars har jag varit ute på promenader varje dag med hunden, och vår lockdown har inte påverkat mig speciellt mycket, det enda jag stör mig på är att jag inte kan få tag på material till mina projekt.
I Marbella är det 0 smittade och 0 döda på flera dagar … vi hade väl en del i början, men det var inte så fasligt många om man jämför med Madrid och Barcelona … där var det jäkligt mycket.
Så rädslan för detta bör man kanske för sitt eget bästa tänka, vart man bor, vad man gör, hur hög är riskfaktorn just i min by eller stad och anpassa sig efter det, så man inte jämnför sin eventuellt lilla by med två caféer med Stockholm som exempel … då kanske man kan må bättre. Dock så håller jag fast vid att man ska hålla avstånd och inte sväva ut alldeles för mycket och tänka: Det händer inte mig. Då har man nog anledning att vara nojig. 🙂
Kanske lätt för mig att säga då vi varit "inlåsta" i två månader … men ändå varit/är tillåtna att gå ut med hund korta promenader och får gå och handla mat.
Nu börjar det bli svammel, så bäst jag avslutar, hahaha …
Må bra och ta hand om er.
Allt kommer bli bättre, dock enda rädslan är att vi kommer framöver bli mer kontrollerade med det ena och det andra.
Är inte alls nojig, faktiskt. Inte kaxig heller och tror absolut inte att faran är över men lever hyfsat normalt ändå. Och det har vi gjort hela tiden. Har jobbat hemifrån i ett par månader men är på kontoret ett par dagar i veckan. Hämtar då ibland lunch ute men kör bil till jobbet. Går till frisören, vi äter ute och hämtar hem mat. Jag tränar på gym och går och shoppar. Precis som innan. Vår dotter, som är nio, går i skolan och träffar kompisar varje dag. Hon följer med kompisar hem och tar kompisar hem till oss. Så klart är vi jättenoga med att hålla avstånd och tvätta händerna men annars försöker vi leva som vanligt. Skulle bli knäpp annars. Träffar lite kompisar men inte i samma omfattning som innan.
Läser nyheterna varje dag men ser inga presskonferenser eller så. Har valt att inte tänka så mycket på detta utan försöker leva som vanligt. Har givetvis jättestor respekt för viruset och vi reser inte men jag låter inte detta ta över mitt liv eller min vardag.
Här har vi en som inte heller är nojig.
Vi fick ställa in resan till norra italien i sista sekunden, åkte till Åre istället, kom hem och en vecka senare låg vi nerbäddade med vad vi tror var corona. Självklart inget man skojar bort, men jag har absolut varit sjukare i mina dagar.
Nu när vi varit friska i flera veckor försöker vi leva (nästan) som vanligt. Tar cykeln i större utsträckning än tunnelbanan. När jag väl är inne i stan på konter ser jag till att köpa lunch ute och ta med till kontoret. Man måste större restaurangerna man vill ska klara detta…
Majoriteten av oss kommer få viruset och majoriteten av oss kommer klara det utan konstigheter. Givetvis ska vi värna om våra riskgrupper i samhället men vi ska också värna om vår egna psykiska hälsa. Isolering, oro/ångest, hälsoångest, ökad alkoholkonsumtion, företag som gå omkull etc kan sätta betydligt djupare spår än en influensa i samhället.
Kanske har jag så mkt ångest o katastrof tänk så när detta kom blev jag harmonisk …. tycker det är jätteskönt att man inte måste krama folk / ytliga bekanta, tycker det är superhärligt att slippa allt jobb o folk med barnens träningar nu går de själva på träning men alla krav på oss föräldrar är borta o det är skönt att bara kunna chilla hemma i trädgården heeela sommaren o slippa hetsen att ”alla andra åker” det låter hemskt men min själ har aldrig mått bättre 😳
Jag tror det där med nojigheten delvis beror på vilket jobb man har. Min väninna har jobbat hemma i två månader och är mycket mer restriktiv och nojig än jag. Själv tillhör jag dem som måste jobba för att samhället inte ska nås av en ekonomisk krasch. Jag har inte så mycket val. Min kollegas man har dött i covid-19 och då blev det läskigt och väldigt nära. Men i mitt jobb som lärare är stressen den samma om inte värre och jag hinner inte vara nojig. Visst är jag försiktigt, men inte nojig. Men jag har full förståelse för de som är.
Ah ja, det känns som en bra analys <3
Jag älskar doft av smält marshmallows. Jag älskar dem särskilt i varm kakao. Noah Leo, jag hoppas att ni båda hade kul. Fina bilder <3