Att ha såna här dagar kvar i huden.

 

Nu känns det på ett sätt overkligt;

när jag tittar ut genom fönstret är det grått och temperaturerna i väderappen sjunker gradvis dag för dag när man ser två veckor fram; när jag ser att den börjar närma sig 17 grader på dagarna stänger jag appen och låtsas inget om. Sjutton grader. Vill inte vara där ännu.

Vill ha tjugoplusnånting och en tom strand och sommarlovsglada barn med plastsprutor och ett hav som svalkar och iskall alkoholfri öl i väskan och en podd i öronen och ingen stress över huvud taget att bry sig om. Vill höra det där knastrandet som hörs när man dyker under ytan i ett hav och all sand virvlar runt av vågorna, vill få hår som är ostyrigt och trassligt när det fått torka i vinden, hud som är värmetrött och mjuk. Allt det där. Vill göra om nästan – inte göra annorlunda, men göra om. Uppleva igen, skruva tillbaka, förlänga iallafall de senaste tre varma veckorna med att börja på första dagen där igen. Skulle göra prick samma sak för övrigt, som vi gjorde. Har inget att klaga på, bara att det tar slut.

SJUTTONGRADER?!

Är vi redo för det?

 

9 kommentarer till “Att ha såna här dagar kvar i huden.

  1. Haha, det vore underbart med 17 grader! I Östersund är det 8 grader och regn idag, igår var det en varm solig dag och idag vaknar man upp till denna temp. Vad tusan ska man ta på sig nu då?

  2. Jag känner mig aldrig trött på sommaren och redo för hösten… Undrar ofta hur det skulle vara att leva i ett somrigt klimat året om. Tröttnar man, uppskattar man det mindre, längtar man efter mysiga innekvällar – eller blir man en öppnare, gladare, ljusare människa?

  3. Varken kropp eller sinne klarar temperaturer under 18 grader. Avskyr att frysa. Sommaren va alltför kort och kall. Hur ska man överleva vinterhalvåret??

  4. Sjutton grader är väl toppen! Man kan ha sina fina höstkläder och skor, öppen jacka, axlarna skönt avslappnade. ☺️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg