Att ha gjort djurparken igen.

Vad gör man en lördag efter att ens bästa vän fyllt 35 och man är aningen sliten?

Skånes Djurpark känns kanske inte som det självklara valet men så blev det – en hamburgare klockan 10 på morgonen på vägen blev en rimlig start och sen var jag fit for fight. Jag får ju sån hittepåklåda på helgerna ni vet och insisterar på att hela familjen ska ”göra något” och då blir det oftast en kompromiss där vi ena dagen ”gör något” vilket jag och Noah vill, och andra dagen inte ”gör något” vilket mer är mannens och Leos melodi.

I lördags var det alltså dags för det första; göra något. Jag och Noah bestämde djurparken (egentligen ville vi Tivoli men med ökad smittspridning kändes det inte rätt alls) och så packade vi bilen och gav oss iväg.

Världens gölligaste kaniner fick vi se.

Till min stora glädje visade pojkarna intresse för hönsen, och inte minst tuppen.

Kan tyckas märkligt att det gör mig pepp, men kom ihåg att jag växte upp med en mamma som drog mig Småland runt i sin oljerock för att köpa rashöns så det ligger liksom i blodet. Hon hade en period då hon snöade in fullständigt på rashöns och plockade ut den mest delikata samlingen fjäderfän man kan tänka sig – sen blev det visst bortfall när det visade sig att några jack russel terriers och en och annan rottweiler inte riktigt gick ihop med just höns och så var det med det.

Hon är ju dock även påhittig så efter han hittade hon knep för att kunna kombinera både höns och hundar utan incidenter.

Tänk vad stoooor Leo börjar bli?!

Nu är jag ju inte så värst lång så det är väl ganska lätt att växa ikapp mig i och för sig – men han kommer ju trots allt ur mig och hans pappa är ju ingen basketspelare heller om vi säger så, så jag hade nånstans förväntat mig korta barn. Noah kommer inte bli lång, men Leo verkar ha fått min pappas och min bros gener och kommer definitivt växa om mig och kanske nosa på 1.80 till och med (i och med att jag är 1,63 och mannen 1,70 får det ju 1,80 ändå räknas som en bedrift).

Vi åt standardlunch.

Ingen annan ville ha hamburgare klockan 10 så klart, så jag var den enda som var mindre hungrig runt lunchtid men tog ändå en pommes bara för att. Efter att ha firat 35-åring kan en extra pommes aldrig nånsin tackas nej till.

Grisarna var fantastiska i vanlig ordning.

Leo tävlade med sälarna om vem som kunde hålla andan längst.

Det fanns renbebisar vilket kan vara det sötaste man sett det här året, faktiskt.

Och så gick vi äventyrsbanan högt uppe bland trätopparna!

Lite, lite för gungigt för min smak efter lite sömn, en hamburgare och två omgångar pommes men jag överlevde och att se alla hjortarna ligga och vila under sig när man gick var en upplevelse man inte vill vara utan.

Och så spenderade vi en hittapånågotlördag!

Mycket nöjd med detta. Djurparken är aldrig en dålig idé.