Inte för att jag vet vad som hände med sommaren (stackars er som fick semester nu?) men hela helgen var det mer eller mindre storm och spöregn blandat med glimtar av sol, jag gick förvirrat runt och letade efter en jacka och de stickade tröjorna fick fram igen ett tag. Visst är det skönt att inte DÖ av stillastående värme på nätterna men jag vägrar känna att ”jaha så detta var det” redan. Nej. Mer sommar kommer.
Men vad som ÄR fint just nu är ljuset!
Alltid sådär mjukt guldigt på morgonen och försöker komma ihåg att det kommer en tid då det är kolsvart när man ska upp. Nu kan jag starta dagen innan det är dags för jobb med att iallafall se var jag sätter fötterna, dricka min energidryck i en stimma sol och vakna till PÅ RIKTIGT. Oktober till mars går jag runt halvt medvetslös känns det som, så det är nu man får passa på.
(Minus födelsedagsveckan i oktober! Då brukar jag ha life som ni vet – och i år ska jag bannemig till Prag och så är det med det – sista sprutan fixad och om inget oväntat sker med världsläget ska det bli helg där, eftersom man lyckats pricka in sin födelsedag på en fredag och allt).
Men än så länge; morgonljus och en känsla att vakna.
Vi får ta tillvara på det.
Först lyser bara ett skimmer, snart en känslig stråle på himlen som en signal.
Bryter igenom mörkret och ger värme och ljus upplyser jorden, morgonljuset.
Detta var en liten vers från min dikt, »morgonljus«. Jag skrev i skolan 1981, att tycker att du borde ha det för ditt underbara inlägg med underbara bilder <3
Jag tycker det är härligt när man känner att hösten är på väg. Lite kyligare och krispigt i luften. Man kan ut och promenera utan att få andnöd i värmen. Gillar att kura hemma med filt, ljus och en bra bok.