Att klappa fiskar.

Blå Planeeeten!

Som jag skulle kunna åka till själv två gånger i veckan om det vore så, eftersom jag har den där sjuka grejen för vissa typer av fiskar ni vet och blir alldeles salig och rörd och står tryckt mot glaset och mumlar. Fråga mig inte; är kanske nån upplevelse i nåt annat liv eller nåt riktigt Freudianskt smaskigt att sätta tänderna i – men om jag ser en karp eller en Arapaima sker något med mig/ i mig, och jag kan inte förklara varför.

Men iallafall; Blå Planeten var det dags för!

Det var så mörkt där inne att det här var tydligen allt jag fotograferade – men det var ändå det bästa med hela stället tyckte pojkarna, så ändå värt ett helt inlägg. Man får ju KLAPPA vissa fiskar där – ni kan ju förstå storheten?! Att få hänga över en kant och klappa rockor med sån iver att hela tröjan är dyngsur på ärmarna och magen när man går därifrån. Noah fick jag hålla i jeansen annars skulle han dykt i av ren iver att nå fiskarna, och jag kan ändå relatera.

(Och så har dom en station där man får klappa krabbor, plattfiskar och piggiga sjöborrar också – rekommenderas, även för vuxna heh).

För er som inte varit där är det alltså ett gigantiskt akvarium (nordeuropas största) uppdelat i olika kategorer (typ tropisk, sjöar etc). Man får se allt man kan tänka sig, det finns en akvarietunnel man går i och ser hajar simma över huvudet och ibland dimper det ner en livs levande sjöjungfru bland hajarna som gör kullerbyttor och vinkar tappert åt åskådarna, man får se matningar och pirayor och ålar och sköldpaddor och humrar och; ja allt. U n d e r b a r t.

Så där röjde vi nån timme, jag köpte pingvinformade julgranskulor och var mycket nöjd med detta och när vi lämnade var vi imponerande blöta på kläderna men mycket glada över upplevelsen.

Åk dit bara! Så värt.