Att ha lyckats få det tillslut.

Ja, nä, jag var inte immun. Heh.

Nu var det min tur att Covida mig, så även om jag klarade mig såhär himla länge så fick jag det alltså tillslut ändå. Jag antar att det krävdes ett barn som värd för att det skulle fastna på mig (jag blir ju alltid toksjuk av förskolepesten) men nu är det iallafall gjort. Har mått helt okej så har fått en snäll variant, bara lite skumma saker – ganska mycket näsblod, mycket huvudvärk, ingen jättefeber men ont på udda ställen och inte som vid en influensa utan något annat liksom? Värst var/är huvudvärken faktiskt. Är glad att jag inte blev så sjuk som många verkar vara just nu.

Och om man ska se det på den ljusa sidan så klarar jag mig ju utan spruta tre ett tag nu då 🙂 Läkaren tyckte att jag skulle vänta med den ändå ett tag eftersom jag varit dålig nån vecka, och nu har det löst sig helt av sig själv med ett naturligt skydd. Man får vara glad för det lilla.

Så vad gör man med Covid då? Man jobbar, jag har gjort det iallafall eftersom jag inte varit sängliggande-dålig, och så ser man om alla säsonger av Elementary på Viaplay. Helvete vad bra den serien är, det hade jag glömt bort, och blev så glad när jag såg den poppa upp. Tror att det lätt är nån säsong där på slutet jag inte ens sett från första början? Så ja; man ser Elementary och ser om CSI också, för CSI går aldrig ur tiden, och dricker té och klappar hundar som gladeligen är soffsällskap. Och så jobbar man på att bli frisk, och så håller man sig hemma några dagar till och så ber man att ingen annan blir sjuk så att inte den där jäkla karantänen pågår som nån slags evighetsåtta.

Men ja, immun var jag alltså inte.

Nu vet vi det.