Där står jag, uppflugen på en stol med mitt skoskavsplåster, och fotograferar den vackraste bukett rosor man kan tänka sig. Noah står strax bakom mig och undrar om han ska hjälpa till, Leo sitter på rummet och spelar. Det är tisdag och sol ute och för första gången på länge ett väder som inte luras. Det är nästan 15 grader när man kliver ut vissa dagar, och blåsten stillar sig mer och mer vecka för vecka. Det är vår. Den är här nu.
Hur gick ens en höst och en vinter förbi?
Plötsligt minns jag knappt hur det var. Men jag får flashbacks flera gånger i veckan av den här tiden förra året; av trånga gränder i Nice, av en taxi i Barcelona, av spellistan ”Sommar” i bilen på väg till Pianohuset sommarlovets första dag. Det är konstigt, jag har aldrig haft det så förr. Men nu kommer ögonblickbilder upp och för en sekund är jag just i det ögonblicket när det hände, och sen är jag tillbaka till verkligheten igen. Som om våren och sommaren cementerat sig i mig och nu gör sig påmind om att den finns, att den är kvar, och att den kommer.
Jag vet att ni har tid kvar, ni högre upp i landet, men jag lovar – det är snart dags.
Det blommar i rabatterna vid teatern, det dammar av gatorna, rosorna längs husväggar har musöronsblad i rött och grönt och fiskmåsarna sitter på taket och ropar.
April.
Vi klarade det.
Vilken underbar bukett, en sådan vill jag HA!!!
Ha det så bra/Stina
Välkommen åter, jätte fina bilder. Vackra färger
Mvh Ann-Katrin
Så himla söt och en trippel 👍 👍👍 för episk vårbukett 💐