Någon mår bättre här hemma.
Vi har spenderat söndagen med att bara ta det lugnt; ligga pall i sängen med mjuka kuddar bakom huvudet och se på Alfons Åberg och läsa böcker. Och äta gott. Så som det ska vara när man är lite hängig.
Och där ute i köket är golvet äntligen klart.
Det blev så himla vackert, ska visa er snart, och vi kunde inte bett om ett bättre lagning än den vi fick. Nu ligger plattorna där, hela, och gör mig lycklig varje gång jag stiger in i rummet och vi går omkring där ibland, jag och mannen, och hummar nöjt och enas om att det bästa nog trots allt är att det inte låter under fötterna när man kliver på det.
Och att golvet är klart var såklart tvunget att firas!
Så jag har stått i köket och bakat kladdkaka för glatta livet (så fort jag bakar kladdkaka står jag och fnissar och tänker på den HÄR fantastiskt roliga kvinnan och hennes sås till kladdkaka som man liksom kan hälla ut på tallriken) och vispat grädde och smält Dumle-kolor – så nu står där en rejäl chokladdröm i kylskåpet och svalnar i väntan på att få ätas upp.
Det blev en fin söndag ändå;
en Buse som är utan feber, skurna apelsiner, smaksugna salukis och doften av smält choklad i varje rum.
Och på mig vattnas det i munnen 🙂
Kryakrya lille Leo! Och jag längtar efter bilder på det nya golvet !!! ❤️❤️❤️❤️ KRAM!
Här har det också kladdkakebakats idag… mumma!! 🙂
Så vackert att se så ögonen tåras, du förmedlar verkligen känslan i dina bilder. Med hundarna snusandes i sängen, en liten krasslig kille som sörplar i sig apelsinklyftor och det droppar säkert apelsinsaft lite varstans men vad gör det- är man sjuk så är man och ska då behandlas med extra omsorg. Jag har själv en liten pojk något äldre och de där små händerna som man bara vill äta upp så söta de är, och när de blir sjuka och alldeles vattniga i ögonen-då smälter hjärtat och man vill bara vara nära och mysa ner sig tills de blir pigga igen. Kram och tack för den mest inspirerande bloggen- ever!
Söt liten apelsinbuse och är såå avis på din chokladddröm!
Kram
Petronella