Att ha haft ännu en händelserik dag.

I morse packade vi ihop allting, åt frukost och checkade sedan ut för att bege oss vidare på nya äventyr. Tyvärr stod regnet ihärdigt mot bussens fönster, så vi fick stuva om i programmet lite och skippa den inplanerade paintballen

(vilket i och för sig inte var något vi kunde vara med på. Jag kan ju inte gärna palla upp Buse i skogen och säga stå nu stilla där älskling så ska mamma skjuta på dig lite förstår du. Det är han ju aningen för liten för).

Vi var utvilade, lite möra från gårdagen, och förväntansfulla på vad den här dagen skulle innehålla.

(Den korallfärgade blusen är ett fynd från Sheinside, finns här).

Första stoppet blev Marielyst Gocart där Buse fick fräsa runt på en liten eldriven minibil. Hur söt?!

Jag smällde av när jag såg honom sitta där och puttra i snigelfart, nöjd som tusan var han såklart.

Denna lilla stjärna.

Eftersom Buse är så liten fick han såklart inte åka gocart, men det gjorde inget. Vi hittade en pengadriven polismotorcykel att åka på, och en sandlåda. Och finns det bara en sandlåda är Buse nöjd, så enkelt är det.

Och för mig är det där med att ha en tvååring en fabulös ursäkt för att få leka med sånt jag egentligen är för gammal för.

När de andra hade åkt klart så packade vi in oss i bussen igen och åkte genom ännu mer bedövande vacker natur mot Danmarks sydligaste punkt.

Det är så mäktigt med hav, särskilt vid oväder. Eller hur? Som om naturen spänner musklerna för att visa vem som bestämmer på något sätt, och man själv blir så liten och ödmjuk inför krafterna.

Där skulle jag kunnat stanna en mindre evighet;

bara andats och fotograferat och njutit av utsikten och känt mig liten. Men vi skulle vidare såklart, på en sydlig punkt kan man ju inte spendera en hel dag – särskilt inte i blåsväder. Så in i bilen igen och den här gången tog vi sikte på Guldborgsund Zoo;

ett ställe som skulle visa sig vara precis i Buses smak.

För där fanns onnies!

Såna man fick gå in och klappa. En hel hage full med nyfikna onniesar, åsnor och getter som kom farande nä vi kom in och villigt lät sig klappas. Jag satt på huk och andades in hästdoft och blev geléaktig i knäna av kärlek, och Buse hittade sig en ny kompis som han hängde lite med:

En get som snällt stod stilla och lät sig bli pillad på i en kvart med halvslutna ögon.

Det är vid såna här tillfällen jag är så tacksam över att Buse fått växa upp med Tant och Tooka; han vet liksom att det är klappa fint som gäller och hans aldrig sinande förtjusning och kärlek inför djur går inte att ta miste på.

Men där fanns inte bara onniesar och getter, där fanns mer exotiska djur också.

Som de här sötnötarna.

Och de här.

Och pingviner som var riktiga publikfriare och fick Buse att skratta högt där de dök nära rutan och vinkade med sina vingar.

Och efter en lunch var det dags för ännu ett ställe (jo de håller oss sysselsatta) men det får vi ta imorgon, för nu ligger jag i en säng på Lalandia med en tungt sovande Buse på ena armen och en lockig man på den andra –

så jag ska stänga ner här och vila lite i nuet,

så ses vi imorgon igen.

Fina ni.