Åh herregud vilken hektiskt dag det här blev.
Sådär ni vet, så att hjärtat sitter högre upp och tickar nära skinnet och fingrarna blir lite skakiga. Egentligen vet jag inte varför. Men jag tror att jag missbedömde exakt hur mycket jag hade att göra idag och anpassade tempot därefter – så när jag var färdig och förvånat konstaterade att klockan var med mer än god marginal var jag redan så uppskruvad att jag hade kunnat göra allting en gång till och ändå hinna med.
Jomensåatt.
Men nu ska jag pusta ut. Buse tömmer ut en kartong Lego på vardagsrumsgolvet, flickorna sover tungt och mannen gräver i kylskåpet efter ett paket färskpasta vi båda kan svära på var där igår men som nu verkar vara magiskt borta. Och regnet faller, igen, och bäddar in Lutande Huset i ett mumlande smatter vilket har en lugnande inverkan på koffeinfingrar och tidspessimister.
Börja med fart och avsluta med lugn.
Det blir planen för den här dagen.
Härligt med en tidspessimist till! Jag trodde att jag nästan var ensam om att vara det. Jag kan också bli så där att jag tror att det här kommer jag aldrig att hinna och sen när jag blir klar så mycket innan jag trodde att jag skulle bli det så är jag liksom uppe i varv och har svårt med de djupa andetagen.
Mys på nu och aaaaandaaaaaas och bara slappnaaaaaa aaaaavvvvv……. ;0)
Kram Linda
Fina du. Hittade hit för en månad sen och är helt hooked. Vad fantastiskt det är att få klicka sig in här och bli alldeles varm i hjärtat – varje dag!
Alltså du kanske skulle kunna ge mig lite av det där med att vara tidspessimist för jag är precis tvärtom och tror alltid att jag hinner mer än vad jag egentligen gör och därför gör jag dumma saker som att lägga upp byxor mitt i natten och sånt. 🙂
Skönt att du kunde varva ner på kvällen iaf.