Buses rum skulle ju också målas, såklart.
Hans rum var ju det med den lilla tillhörande verandan som Tooka står i på övre bilden; just verandan var vit men med en grönmönstrad tapet på väggarna in mot rummet, och själva rummet hade en annan tapet (lite gulbrunaktig som ni kanske minns) och samma laxrosa golv som de övriga rummen.
Så här blev golvet först i samma pastellgrå, och sen sattes det igång med väggarna!
Här valde jag L’ Authentique i färgen 60 Klei.
Det såg ut att vara en lerig, mjuk färg i lagom nyans för ett barnrum – inte så ljus att den blev ömtålig, inte så mörk att den blev dyster och framförallt så kändes den varm och inbjudande. Buse fick själv bläddra bland färgproverna och tyckte att den här och en mjukt lila och en kolsvart var favoriter, men då kolsvart kändes aningen deppigt och lila är svårare att möblera så blev det helt enkelt Klei.
Och det blev hur bra som helst.
När den var blöt drog den mer åt grått (och ja; hans dörr är fab på insidan!).
Och när den torkat var den lika moussemjuk och sammetsmatt som i hallen; och drog mer åt nougat än grått skulle jag nog säga.
(Och nej, dörren är inte utbytt, den är liksom bara blå på insidan).
Och eftersom jag tyckte att det var så hårt med en helvit veranda när solen stod på så målade jag den själv när jag väntade på flyttlasset. Panelen behöll jag i vitt, men mellan alla fönster och på väggen som ni ser åt vänster blev det samma färg som i det större rummet för att binda ihop det hela.
Så nu har även Buse ett målat rum! Och ett nästan färdigt rum också för den delen, men det har jag inte hunnit med att fotografera ännu så det kommer en annan dag. Det är liksom så mycket som sker på så många olika ställen i huset just nu, vilket är en ren njutning för mig på sätt och vis som gärna vill ha en någotsånär iordningställd nedervåning (utan tejp och färg och lim och skruv – alla småsaker som ska upp och pynt som ska ställas ut och möbler som ska stå rätt är inte samma sak, det får ta sin tid) tills lillebror kommer.
Men nu känns det som om vi har bott här, länge. Och det är en häftig känsla.
Ja den dörren på insidan var verkligen helt fab! Älskar gamla dörrar med karaktär! Och så fint golvet blir!
Kram Jenny
Den där fjäderlampan är så fin!
Det är såå fint, Emma!! Du har verkligen hittat din grej. Det är verkligen så där sammetslent, mjukt i alla rum. Så passande till huset. Så vackert. Och du – snabbare har jag nog aldrig varit med om tidigare! 🙂
Älskar trappan med vita ledstänger man ser från verandan. Så enkelt och nätt byggdes bara förr… ser fram emot trädgårdsbilder.
Madeleine
Alltså, du/ni har verkligen en egen stil. Även fast det är ett helt nytt hus och tomt på bilderna så ser man genast att det är ert. Älskar er stil! Blir så sugen att måla ett rum här hemma! Men gud vad ni är snabba! Visst atr ni får hjälp nu men ni var ju lika snabb med Drömmen! Önska att jag kunde vara åtminstode hälften så snabb
Fint!! : )
Så fint det blev och mysigt,kan tänka mig hur fint det är med möblerna på plats =)
Ser framemot och se =)
Ha en bra dag!
Kramar
så vackert!
Så fint det blev!
Vilken läcker dörr!
Jag kan inte annat än le åt dig. Du är ju bara underbar. Häromdagen då du skrev (ungefär) att nu var det bara tre veckor kvar och att det var läge att coola ner, vända inåt och inte mycket skulle hinna göras.. Ja, då skrattade jag för mig själv och tänkte: Tre veckor! Haha. På den tiden hinner den här tjejen göra mer än de flesta andra av oss gör på lång, lång tid. Och verandan där nu, du liksom målade den lite sådär i väntan på flyttlasset. Som sagt. Du är bara underbart outstanding :).
Ha ha ha det är en liiiiten veranda. Och jag har verkligen tagit det lugnt i jämförelse, jag är impad själv över hur lite jag gjort. Målandet har vi ju inte gjort själv (förutom verandan då ;)).
Eller hur. Nästa lilla gren för Emma i företagsparaplyet får bli effektivitetskurser! ;))
(Det där skulle nog ligga som följdkommentar på A-mamman, men.. Ja, ja. Så sant som det är sagt! :))
Instämmer! Har sagt det förr och säger det igen: Emma hinner ju renovera och packa upp ett helt hus innan jag hinner packa upp resväskan efter en månads turné med familjen. Otroligt. Jag MÅSTE försöka få lite av den andan och ta tag i högar och annat här hemma.
Gud vad jag sitter här och är avundsjuk. Och inte bara lite sådär ”åh, så fint vill jag också ha det!”. Utan riktigt ångestskapande avundsjuk så det river i bröstet. Här sitter jag i ett hus som min man har bott i hela livet, som mestadels inte är renoverat sen -80 och där vi renoverat är det egentligen inte riktigt som jag vill ha det iaf eftersom jag måste ”kompromissa” med den störste renoveringsmotståndaren som finns. Så när jag läser om er flytt så blir jag sådär ångestfylld som man blir när inget är som man vill, jag blir tokig! Och som sagt energin! Herregud människa, vart hittar du den? När jag var gravid med mina barn gick jag också upp 30+kg och hade foglossning och spenderade dagarna med nutella och biggest loser/top model (beroende på humör). Misstolka mig inte fel, den här kommentaren är menad som en jättekomplimang, avundsjuka är väl bästa kvittot på framgång
Såg nu att det såg tjurigare ut i skrift än i mitt huvud, det var inte meningen. Bara jag som är lite bitter just idag
Usch nu blev jag ledsen för din skull. Att sitta fast är den värsta känslan jag vet, värsta, och det känns som om du verkligen sitter FAST på något vis med saker du vill påverka men inte kan. Och jag lovar att jag spenderar mycket tid med Japp och Masterchef (japp, Masterchef för min del) och att det ni ser är ju bara det som är klart – i det här fallet vad en målare gjort åt oss, minus verandan då. Det har jag ju inte målat själv.
<3
Haha, inte meningen att göra dig ledsen:). Skönt att höra att du är mänsklig. Fortsätt med dina underbara inlägg, jag har lärt mig leva med ångesten;-)
Och sen föll alla mina förmildrande smileys bort… Rackarns!
Vad underbart fint och så er stil!