Tänk.
Idag är han en vecka gammal, Noah.
Denna lilla, lilla skrutt med farbrorblickar och de mjukaste fotsulor som finns. En exakt kopia av sin bror som bebis; bara lite mörkare och lite mer Noah, men med samma drag och minspel och bekymrade pannrynkor. Mycket mer tillfreds med livet än vad Buse var vid den här åldern, inte lika förbannad och gråter bara när det kniper till i magen eller när blöjan ska bytas. Annars är han förvånansvärt nöjd. Lugn och nöjd och spenderar sina dygn med att äta och sova och titta på oss med de där farbrorblickarna och grymta då och då när han har nåt att säga. Är det inte märkligt det där? Hur de kommer ut som äldre farbröder? Som om de föds med Benjamin Button-syndromet och startar som åldringar och sen liksom växer in i att bli bebis innan det svänger och de börjar åldras som oss andra igen.
Men iallafall. Noah. Ett litet paket av koladoftande hudveck och ett hår som kittlar läpparna när de nuddar hans hjässa.
Och allt är så annorlunda den här gången.
Ingen stress, ingen neo-avdelning, ingen bröstpump. Bara lugn och ro och en förnöjd bebis och ett par bröst som verkar ge mjölk i den utsträckning han behöver. Självklart för många kanske, men inte för mig. Med Buse var amningen redan från början så ångestladdad med barnmorskor som hängde över min axel, nakenvikter, kopp, flaska, amningsnapp, elektriska bröstpumpar och hysteri. Det kom mjölk men i så liten omfattning att det helt enkelt inte räckte för att hålla en Buse nöjd, hur mycket jag än drack amningsté och gick upp mitt i natten för att sitta vid den där förbannade elektriska pumpen för att få ut litegrann som skvalpade på bottnen av flaskorna. Det blev fel från början helt enkelt.
Nu är det mer rätt.
Kroppen gör inte ont som efter förlossningen, huvudet är med, själen är med. Och även om jag är trött på det sättet man blir av att vakna för amning var tredje timme på natten så är det fortfarande en annan trötthet än den avgrundsdjupa. Det är en naturlig trötthet, en sån som ger utrymme för en massa annat också. Som fladder och tacksamhet och njutning och allt det där andra som alltid bör få plats, egentligen.
Idag är han en vecka gammal; Noah Emanuel Jacobsson.
Och redan en liten explosion för den här familjen på det bästa av sätt.
Vilka underbara bilder! ❤️
All kärlek till er ❤️ Du skriver och tar bilder så det går rakt in i mammagjärtat! Vad härligt att höra att allt känns bra denna gång och att du kan njuta! Kram
Åh så vackra bilder!!!
så vackert beskrivet att ögonen tåras. Livets under.
Kramar
Vilka sköna bilder! Så naturliga och inte krystat tillrättalagda. Lite kontrast till bilderna som kom ut på Kate och prins William samma dag bebisen föddes. Fick nästan ont i magen av de bilderna! Kan man inte bara få vara i nyförlöstbubblan ett tag? Glad för din skull att din upplevelse verkar så mycket mer positiv den här gången.
kram louise
Så söt. Tänk att det redan gått en vecka.
Jag känner igen det där lugnet, jag har två ganska tätt och det var ganska jobbigt ett tag när inte amning funkade o allt runtomkring var kaos. Nu är detta en liten sladdis och det blev en helt annan grej!
Supersöt lillebror❤️
http://lotte4.blogspot.se
Det är så vackert allting… bilderna texten och innebörden i den…
Varma kramar Anna
Underbara bilder, så fiiin han är! Härligt att du kan få njuta mer från början denna gång, jag hade det ungefär likadant med mina, fast jag har ingen positiv upplevelse av snitt alls. Första var ett katastrofsnitt efter en 18 timmars plågsam förlossning då sonen tillslut fastnade med huvudet. Bedövningen hade inte tagit alls så jag blev snittad utan, de fick söva mig tillslut så musklerna skulle slappna av.. Tappade mycket blod och fick inte se min son förrän efter nästan ett dygn. Var så fruktansvärt ledsen över att ha missat när han kom till världen. Blev inte alls som jag tänkt.. Pga t-snitt fick jag inte föda vaginalt vid kommande förlossning, stor risk att livmodern skulle brista då. Jag blev så jäkla besviken. Dottern kom alltså med planerat snitt, och det gick bra även om mådde sjukt dåligt av att inte få föda naturligt..
Det enda jag fick var ett plågsamt försök till det, då jag kräktes och däckade av om vartannat. Var inte skapt för det helt enkelt, jag var för trång i mitt bäcken sa de, så jag hade aldrig kunnat få ut den lille klumpen på nästan 5 kilo som han var 😉
Hade precis som du problem med amningen första gången, kunde inte ha honom på mig heller den första tiden pga av extrema smärtor, de sprättade mig rätt så rejält i bukmuskulaturen för att han låg så konstigt och var så himla stor i pyttelilla mig. Efter tre dagar fick en sköterska hålla honom och en mig, för att han skulle få komma till. Därimellan turades personal om med min sambo att mata med flaska.
Efter en vecka hade jag fått nog av morfinpump, bärhjälp och annat och beslutade mig för att jag skulle klara att åka hem. De sa att det inte skulle gå, men väl hemma blev allt så mycket bättre och amningen gick bättre och bättre. Efter 6 veckor ratade Valentin all flaskmatning och ville bara ha bröstet, så härligt!
Snitten med dottern såg nästan lika fint ut som ditt så kort efter, efter sonen var det vidrigt. Hade en hängbuk full med blod och sårvätska, som de fick sätta dränage i, uäk så hemskt det var..
Oj, det här blev långt.. Antar att man fortfarande kan ha behov av att prata av sig efter dramatiska upplevelser.. Inte meningen att prata neggo-grejer.
Ta hand om dig och din vackra familj, och njut!
Stor kram
Catta
Tappar andan av dina fina ord! Du är helt otrolig!
Jag har BF på fredag och har börjat bli sådär löjligt uppgiven – ”när kommer han??”. Kanske blir det kejsarsnitt eftersom jag misstänker att han ligger fel (han har vänt sig flera gånger sent i graviditeten). Din beskrivning av både tvåbarnslivet och kejsarsnitt ger mig ett ovärderligt lugn och en skön känsla av att allt kommer att bli bra – hur det än blir. Stor kram!
Så himla fint skrivet. Min dotter är 10 veckor, och när jag ser bilderna på Noah så kan jag inte fatta att Agnes var så liten för 10 veckor sedan, tiden bara går så sjukt fort. Så njut men detta vet du nog redan. Det är även skönt att läsa att allt blev så mycket bättre än förra gången med allt vad förlossning och amning innebär. Ha en fin måndag!
Åh lilla lilla knyte så vacker han är!
Och din känsla känner jag så väl igen mig i. Jag hade nog höga förväntningar med första barnet, och inget blev alls som jag hade förväntat mig där i början med blodbalndad bröst mjölk och ledsen bebis.
Men andra har man mer trygghet och lugn i sig, man har ju ändå gjort de förr & känner sig lugnare i allt. Så va de iaf för mig. Skönt!
Söt kille☺ så härligt att du känner att allt blev bra den här gången.
Ha det gott
/Ann-Sophie
Finaste Prinsen, fina bilder och dina fina ord!
Bästa stunden på dagen är när jag kan kika in på din blogg och få en stund för mig själv i vardagen.
Vill bara krama er, allihop!
Jag måste bara säga det här också, att de där bilderna Emma -Dom är de vackraste jag sett av en nyförlöst kvinna & baby!!
Så naturligt obesudlat vackra, rena, nakna fast på ett påklätt sätt så klart.
Jag är så glad på dina vägnar att du verkligen kan njuta spädbarnstiden nu, att du mår bra & liten är nöjd. Jag tyckte också att barn nummer två var en skön upplevelse, på så sätt att man är tryggare i det som är med ett nytt liv i famnen & med det så fungerar liksom allt så mycket lättare. Jag njöt liksom på ett så skönt vis med våran Joy.
Kram på dig
Alldeles underbar bebis, så klart!
Men också en alldeles underbar mamma! Tänker ofta att din blogg är härlig för att du är så fri i din tanke och är så modig. Idag är du det igen, modig. Att bjuda på bilder på ditt barn och din kropp när du blivit förlöst för en vecka sedan visar ännu en gång på hur fri och modig du är! Fantastiskt.
Fortsätt njut av din fina familj och tack för att du delar med dig!
Såå otroligt vacker bild, jag blir alldeles varm i hela kroppen. Båda av bilden på vackra, vackra Noah och också av orden du skriver; så glad för er skull att ni har det så gott.
Ta hand om er i bäbisbubblan. <3
Kram Emmeli
Han är så himla fin!
På pricken!
Du sätter på pricken ord på mina känslor efter både första och andra barnet. Efter min första förlossning mådde jag så dåligt i kroppen och min lille kotte hade lunginflammation. Stressnivån var i topp! Och så var han snabbandad och amningshetesen var igång. En mycket obetänksam sköterska sa till mig att så där kunde jag ju inte hålla mitt barn, då skulle jag aldrig kunna amma. Men det var ju det som kändes naturligt för mig och hon borde låtit mig vara. Låtit mig och kottis hitta vårt eget sätt.
Med min andra plutt som nu är sex månader bad jag om lugn och ro och om att få vara ifred. Och gissa om det gick bättre. Vi fick en mycket finare start och kokongade oss så som alla nyfödda och nyblivna mammor bör.
Du skrev så fint om din upplevelse att jag nästan började gråta av igenkänning. Ibland förstår man inte sina känslor förrän någon sätter ord på dem.
Tack och ett jättegrattis till det största miraklet!
Så vackert och innerligt underbart <3
<3
Kram Ninni.
vilken sötlök!! =) det glädjer mig att denna förlossning blev bättre än den första. Även om vi som läste din blogg back in the day inte alls förstod hur jobbigt det var. Och självklart hade du ingen skyldighet att berätta om hur dåligt du mådde, men samtidigt känns det sorgligt att du gick och bar på det och vi bloggläsare behandlade dig som om du var glad som en lärka. Nu ska jag självfallet inte pracka på dig eventuella känslor som du inte hade, men jag födde själv för en månad sen och det blev ganska så traumatiskt. Inget jag vill skriva om på bloggen i detalj, men det är ändå skönt att veta att det finns andra kvinnor med samma eller liknande upplevelser och känslor. Hmm, nu blev det kanske lite rörigt men summa summarum, grattis till en underbar förlossning och slutligen må sisters stay together. Kram!
Men jag förstod aldrig då att jag kände som jag kände. Jag trodde att det skulle va så, på något vis, att det fick man ta. Det var inte förrän Buse var äldre som jag fattade att det inte ALLS skulle vara sådär jobbigt och stressigt och traumatiskt som det blev för oss, när allt hade fått sjunka in. Den här gången vet jag och jag känner skillnaden så tydligt och jag skulle aldrig pusha mig själv med amningspumpar och gud vet vad som jag höll på med då. Nu är det harmoniskt och inte alls chockartat, men så fick vi ju en helt annan start. Inte inlagda på neonantal, inte behandlade som om vi hade ett ”sjukt” och för tidigt fött barn (han var ju bara snabbandad och hade en infektion men jag var tvungen att amma och pumpa och väcka och koppa och allt var annan, tredje timme som på en prematur), inte en traumatisk förlossning i ryggen.
Så det var liksom inte att jag dolde något, jag såg det bara inte själv. Förutom att förlossningen var ett helvete och det visste ni ju, och att jag var galet stressad på neo. Ibland måste man komma en bit på vägen för att kunna se bakåt helt enkelt.
Fina ord! Å de skänker mig en liten tröst att 2:a gången kan det bli så mycket bättre. Känner igen mig i amningsbiten du skriver om, var i samma situation för ett år sedan. Hua men som sagt ibland skänker det en liten tröst att höra om att det är fler som det inte riktigt har funkat för. Tack för att du delar med dig.
Kram från Alexandra
Fina ni är! Undrar vad det är för BH du har och om du kan tipsa om vart man kan hitta en sån?
Det är en suuuupermjuk amningsbh (perfekt på natten) från Lindex! Kommer i tvåpack 🙂
Tack!
Underbart, man önskar ju att det alltid var så här, för alla mammor och nyfödda små barn. Njut av din skatt.
Han ser helt ljuvlig ut! Stort grattis!
Kram
Vad härligt att du får njuta så mycket mer denna gång! Jag hade visserligen en väldigt enkel och okomplicerad förlossning, men amningen ville inte komma igång och den lille gick ner i vikt och var dessutom lite gul så det blev en jäkla press med amning och vägning hela tiden, sjuksköterskor som gav goda råd (olika från sköterska till sköterska). Jag förstår att allt är för bebisens bästa men det blev en sån jäkla hysteri kring amningen att jag tror att det var därför det aldrig riktigt funkade, för att det blev så forcerat och stressat. Vid nr 2 antar jag att man själv dessutom har en annan kunskap och trygghet så att man inte låter sig stressas på samma sätt. Och det blir ju folk av barnen även om de får utfodras med ersättning 🙂
Vilken goding! Jag blir helt sjuk av längtan efter min egen skrutt. Så skönt att höra att du mår bra också!
Alltså, hur kan man glömma bort att beibisar var så små!!??!! Han ser ju pytteliten och SÅ SÅ SÖT!! =) Måste gräva fram gamla bilder av egna termiter och kolla om de va nangang så små..=)
Och va bra att höra att allting går bra. Det är väl mera ett regel än undantag, att man hinner njuta först med andra barnet. Med första tränar man med, undrar, frågar.. Lugnet kommer då senare. Och då först ser man skillnaden mellan barnen och graviditeter.
Lycka till med allting! =)
Åhh vad det är härligt att höra att du har det så mycket lugnare denna gången. <3
Vilken ljuvlig bild sen… <3 <3
Naaaaw, så sööööt och liiiiiten! Gulle! 🙂
Stort grattis till nr 2! Jag har läst och följt dig i omgångar. När jag själv var singel läste jag din presentation på match med ett stort leende på läpparna. Den var ju klockren! Men så fick du ju din prins också! Nu i dagarna läste jag om din första förlossning och andra förlossning. Skönt att din upplevelse blev mkt bättre denna gång. Jag vill bara säga från en barnmorskestudents perspektiv att det inte är så roligt att bli kallad prao. Prao var man när man praktiserade på högstadiet i några dagar. En barnmorska har läst i 4 1/2 år. Det var bara det. Nu är jag inte prao längre utan barnmorska och har förmodligen svettats lika mkt som din prao gjorde på din första förlossning men tycker som du att det inte är ok med den dialogen vid sutureringen! Lycka till med tvåbarnslivet!
Mys:)
Så söt!!! En glömmer ju hur minimala de är. Toppen att allt startat så fint. Det är ju så där man vill att det ska få vara.
Jag blir glad och varm i hela <3 för Er skull ! Lycka till med amningen Emma lita på dig själv och din förmåga . Kram
Så underbar!!… Så speciellt med den första tiden ned en ny liten människa. Grattis till dig och familjen! Stor kram <3
Visst är han liten. Men tänk att han fick plats i magen!?
Så härligt att läsa att du mår bra.
Tack för att du delar med dig.
Så fint du skriver Emma, och underbara bilder på er!
Vad härligt att han är nöjd och lugn som du uttrycker det.
Jag blir så fulliskratt ibland när nyblivna föräldrar säger att barnet är snällt eller när andra frågar. Just ordet snällt på en nyfödd bebis är lite lustigt, eller?
KRAM mONICA
Så underbar liten sak!
Men jösses vilket sött litet knytte… han är ju helt ljuvlig =) Kram på er Mia
Åh! Sitter här och tjuter nu. Så underbart! Vilket litet knyte och så vackra ord.
Det känns som du är en av mina närmaste vänner, fast att vi aldrig möts och fast att jag (tror jag åtminstone) aldrig skrivit till dig innan. Jag har läst, beundrat och tittat på dina vackra foton varje dag i alla år som du haft bloggen. Nu blir jag sentimental och ja, jag vill fasen bara tacka för att du är du! Ha en fortsatt fin vecka!
Vilken underbar bild! Han ser ljuvlig ut. Och så vackert du beskriver det!
Så underbart!! <3 Grattis än en gång till ett till litet mirakel. Vilken liten sötnos! Men ingen silkesapa den här gången då? 😉
Nej jag tycker han förtjänar ett eget smeknamn. Tids nog hittar vi nog ett som passar.
Hej! Jättesöt kille. Grattis! Undrar vart dina trosor kommer ifrån?! 🙂 Ser jättesköna ut!
Det är nappies (gigantiska gravidtrosor) som jag bara dragit ner mudden på 🙂 finns hos typ Jollyroom etc.
Tänk att man kan försätta sig i den där bebisbubblan hur manga ar som än gatt! Vi har ocksa en Noah, var yngste. Han blir nitton (!!) om nagra veckor och aker i höst till Kanada för att ga pa universitetet där. När man ser dina bilder och läser dina texter känns det som det var igar! Ha en bra tid, hela familjen, och njut!
Han är fantastiskt fin, och fotona är så mjuka och varma, det syns så tydligt att han är älskad 🙂
Jag blir lika glad varje gång du lägger upp ett nytt inlägg, men detta värmde långt ner i magen!
Så vackra bilder på livets mirakel, och så härligt att läsa att allt känns bra! Tänk..nu är du tvåbarnsmorsa..det är STORT!!
Grattis till ännu ett mirakel!! Vad härligt att allt går så bra! Underbart!
Åh <3 han är så fin precis som bara en bebis kan vara,självklart, han är gudomlig!
Så himla roligt att se hans fina namn han fått, min första heter både Emanuel Benjamin , rätt roligt att du fick in båda namnen i ett inlägg 😀 Kram!