Att ha gjort Tivoli igen.

Jag har ju helt missat att visa bilderna från Tivoli!

Vi var ju där i förra veckan för första gången i sommar, och det var precis lika bra som det brukar vara. Dessutom bjöd dagen på strålande sol vilket knappast gjorde saken sämre – redan på morgonen var det varmt i luften och skvallrade om att det skulle bli en vacker dag. Jag tycker så himla mycket om att GÖRA saker tillsammans med Buse (Noah är lite för liten än så länge för att uppleva saker, han hänger ju liksom mest med) – jag är nog inte så bra på det där med att sitta hemma på golvet och leka i timmar i sträck, det gör mig lite otålig, men just det där att åka någonstans och uppleva saker ihop; det längtade jag efter redan när Buse var spädis och nu njuter av jag av det varje gång. Att kunna dela en upplevelse, få se hur han tar sig an vad som sker, hur han gläds. Det är så stort på något vis.

(På mig hade jag en kappa från Malene Birger, jeans från H&M, skjorta från One Teaspoon, väskan jag älskar eftersom precis allting får plats inklusive kamera och så en hatt som jag hittade på den lilla hattaffären inne i Ystad för 179 kronor; världens kap om ni frågar mig).

Efter att ha åkt tåg jättelänge (skitspännande om ni frågar buse) så var vi äntligen framme.

Det tar ju lite längre tid nu sen vi flyttade, men är fortfarande helt hanterbart. En och en halv timme ungefär skulle jag säga att det tar, om man åker tåg hela biten. Och eftersom Buse gladeligen åker tåg samt underhålla all i kupén så var det inga problem. Och Tivoli är ju så vansinnigt vackert att man dör litegrann. Vi kom fram lite innan dom öppnade, vilket innebar att när vi släpptes in så var det fortfarande cirka 15 minuter kvar innan några av barnkarusellerna öppnade.

När man kommer fram till den karusellen man jättegärna! vill åka och får reda på att den inte öppnat ännu och att man ska behöva vänta i flera minuter! kan man se ut såhär:

Ni förstår ju.

Eller såhär:

Men det gick ju ganska snabbt och när man är där så tidigt så kan man åka karusellen två gånger direkt efter varann om man nu skulle vilja. Och då blir man lite gladare igen:

Sjukt nöjd Buse, efter åk ett.

Och så gick vi runt och tittade på allt det vackra (jag och mannen), sov (Noah) och spanade efter spännande karuseller (Buse) och konstaterade att det var en fantastiskt bra idé att ta sig till Tivoli. Buse ville mest åka samma karuseller som han brukar; ”råttorna som arbetar i grottan”, ”gamla bilarna”, ”väskan”, ”Pandan”, ”flygplanen” och ”tåget som går JÄTTEfort” (det senare går verkligen JÄTTEfort, jag trodde att min livmoder skulle lossna i kurvorna) och jag är lite förvånad över hur väl han kommer ihåg varje karusell trots att det var ett halvår sen han var där. Sånt biter sig fast.

Sen var det paus för mat!

Vi åt där vi alltid äter; Woodhouse. Men nu hade dom tyvärr skurit lite i menyn och slimmat ner den, så min hett efterlängtade hamburgare med bluecheese fanns tyvärr inte kvar längre. Snyft på den. Men det blev pommes med rosmarin och parmesan, salsaburgare och chilimayo istället. Helt okej det också.

Ja, och så var alltså vår dag.

Cirka åtta timmar allt som allt med tåg och karuseller och sol och hamburgare och glass med så mycket strössel att det liksom knastrade i huvudet när man åt den. Så nu har vi stillat Tivoliklådan i kanske en månad innan det är dags igen, för mysigare utflykt finns bannemig inte för Buse lyser upp som en liten glödlampa och gör mitt hjärta alldeles rinnande i kanterna. Och säsongen är ju så kort att man får passa på.

Ja.

En riktigt fin dag, om ni frågar oss.