Igår tog vi med oss Yim (au pairen) och visade henne Ystad.
Det tar ju inte så lång tid, Ystad är ju inte så stort, men om JAG tycker att staden är exotisk med sina små tätt hopväxta hus och med sina stockrosor så kan jag nog inte ens föreställa mig vad hon tycker.
Vi gick till Espresso House och åt en andra frukost och jag köpte ett myrten till köket inne i blomsteraffären, men annars tittade vi mest på staden och fyllde på med lite saker till Yim som vi tyckte att hon behöver; som ett par inneskor att hålla fötterna varma i och ett underställ i merinoull. Hon var nämligen helt chockad över temperaturen och då har vi ju fortfarande ganska milt får man väl ändå säga, så för att stackaren inte ska frysa ihjäl i vinter var det läge att skapa lite lager på lager.
Hur det känns?
Så himla skönt å ena sidan och lite märkligt å andra. Såklart. Det är en helt ny människa som ska välkomnas in i familjen och man är så himla mån om att det ska kännas bra för henne – vilket jag dock tror att det gör. Buse är ÖVERLYCKLIG och igår satt hon på hans rum och lekte kurragömma med honom så han tjöt av skratt när Noah sov, och bara det där att ha ett par extra händer som lyfter ur en cranky bebis ur barnvagnen, ritar teckningar vid middagsbordet eller ger fokus till 100% på en av barnen när en själv måste jobba ett litet tag är som om en stor sten lyfter från axlarna. Hon är verkligen fantastisk med dom båda och att se hur mycket Buse tycker om henne (Noah är ju så liten ännu) är bevis nog för att det var rätt beslut.
Så nu är vi tre vuxna, två barn och tre långbenta vinthundsflickor i familjen.
Ja.
Det går ju bra det också.
Jag tycker det är så himla häftigt med Au pair, tänk vilken upplevelse för henne. Jag ångrar inte att jag inte åkte som Au pair (alla papperna var ifyllda men skickades aldrig in) för jag tror inte på ånger men vilken skithäftig erfarenhet det är!
Kram
Va härligt att det känns bra och att ni trivs med varandra. 😀
Kramar
Tror hon kommer att få det UNDERBART hos er 🙂
Vilket fint välkomnande! Helt rätt att ni skippar förskolan, har inte följt din blogg, så vet inte ens om du bo i Sverige, men här är förskolan inget vidare, har själv jobbat där och det är mest förvaring och många barn som mår dåligt så det blir totalt kaos. Jag kanske får mothugg här, men det är tyvärr det ser ut idag. Barnen lär få så mycket mer av EN människas omsorger! Kram!
Fast nu har vi au pair för att Noah är för liten för förskola 🙂 När han är gammal nog är tanken att han ska gå i förskola han också 🙂
Visst är det härlig med folk som drar allt över en kam. Finns en massa superbra förskolor med fantastisk personal som ser vartenda barn och lär dem massor. Utan kaos.
Härligt att allt funkat så bra och att hon verkar trivas!
Jag var ju au-pair i ett år, själv, i USA och det var nog en av de bästa saker jag gjort tror jag! Visst fanns hemlängtan och ibland var man halvt osams med värdfamiljen, men jag stannade året ut och har fortfarande efter 22 år kontakt med familjen:)
Önskar Er en fortsatt bra dag och All Helgonahelg
Kram Susanne
Jag är säker på att hon kommer att älska både er alla och den skånska landsbygden!:)
Kramar
Adela
Så spännande att få en helt ny familjemedlem. Hon kommer säkert trivas hur bra som helst!
kram
Linda
Vilken grej, så spännande för alla inblandade. Hur funkar det med språket? Hur kommunicerar hon med Buse (förutom lek) och planerar hon att lära sig svenska eller kör ni på engelska hela vägen?
Hon pratar engelska (och det är ju mest vi vuxna som har språket som en issue, barn leker och kommunicerar ju oavsett språk) och när hon är här ska hon gå svenskakurs och försöka lära sig svenska – det är ju en av de stora bitarna med att vara au pair 🙂
Va härligt att buse tagit sej till henne så fort det måste ju kännas gott både för er och henne. Tok spännande år hon har framför sej.
/Ann-Sophie