Ni är många som har frågat om au pairen, om hon trivs och vad hon tycker om rummet och så. Och det går bra! Jag skriver inte om henne så ofta eftersom jag tagit in henne i familjen som mamma och inte som bloggare; jag vill alltså ge henne samma rätt till utrymme och sfär som i vilken vanlig familj som helst tills den dagen hon själv säger annorlunda. Hon måste få landa lite liksom. Det innebär alltså inte att någonting har hänt, utan bara att hon är här och att det går bra och att hon får lov att hitta sin egen plats i familjen i lugn och ro och utan kamera. Jag visar gärna saker VI gjort (jag och mannen alltså) som är döda ting så som rummet eller så, och skriver om vad VI tycker, men jag tycker inte att det känns riktigt rätt att bre ut Yim på den här mackan när hon precis landat i ett nytt land och en ny familj och försöker hitta en grund här. Förstår ni vad jag menar? Därför får hon ha ett utrymme som är bara hennes och som jag inte lägger ut eller skriver om, precis som med andra människor i mitt liv och min familj som finns med i mitt ”riktiga” liv men inte på bloggen eftersom dom inte vill/känner sig bekväma. Det innebär som sagt inte att dom inte finns eller att något har hänt, utan ibland är det bara så enkelt att jag respekterar deras önskemål (nu har ju inte Yim uttryckligen sagt att hon inte vill, men hon har bara varit här i någon vecka och jag vill inte sätta henne mot väggen med den frågan på några veckor än).
Men rent praktiskt går det alltså till så att hon bor en trappa upp, det har ni ju sett, och hjälper till ungefär 20 timmar i veckan. Det handlar mest om att ge Noah mat till exempel eller leka med honom mellan hans sovlurar så att jag arbeta mindre upphackat och jag sitter ju bara i rummet bredvid så jag är inte särskilt långt bort. För oss var det här den absolut bästa lösningen som gick att få till med hur vårt liv och våra arbeten ser ut. Au pairen får lön, svenskakurs via typ Folkuniversitetet, mat och husrum och är tänkt att vara en i familjen på precis alla sätt och hon kommer självklart följa med till Åre till exempel (och få se snö! Yay!). Sin lediga tid, vilket blir en hel del, spenderar hon precis som hon själv vill och hon har vänner som är au pairer och som bor i städerna runtomkring så hon har en liten del av hemma med sig här också vilket såklart känns skönt. Så hon har ett socialt liv utanför familjen redan från start. Hon pratar engelska och har redan börjat lära sig svenska ord och tanken är väl att hon ska stanna i max ett års tid (sen måste man ansöka om och det är inte alltid 12 extra månader beviljas). Hon lagar thailändsk mat åt oss ibland vilket är fabulöst och tycker att det är väldigt kallt så jag har försökt förse henne med underställ och innetossor och gud vet allt för att hon ska hålla värmen.
Kanske kommer hon synas mer aktivt på bloggen lite längre fram, kanske inte, men hon är iallafall här och en i familjen nu och har verkligen börjat göra sig en plats och trivs.
Och det känns skönt att hon mår bra, så långt från hemma.
Haha, seriös? Undrar folk varför en nybliven au pair inte viker ut sig i en av Sveriges största bloggar det första hon gör? 😉 <3 Det är inte alla som gillar att vara med på bild heller. Och så finns det dem som är som min sambo, som kastar sig framför kameran så fort den kommer fram.
Det tar tid att komma i ordning i en familj, i ett hem, i ett land. 🙂 Det tog mig ett år att känna mig hemma I Kalifornien. Och det är ändå förhållandevis likt Sverige.
Fint att ni har det fint.
Och att folk undrar beror nog inte på något annat än att du känns som en nära vän för många av oss och vi är ju alla intresserade av hur våra vänner och deras närmaste har det. 🙂
Allt gott till er alla!
Det förstår jag, därför jag berättar varför hon inte finns med så mycket :*
Låter som hon har en härlig tid hos er!
Kram
jag tror att hon trivs. Hon kunde nog inte ha kommit någon bättre familj. Ha en fin dag. kram Annika
du är så klok så man skulle kunna tro att du är lika gammal som mig 😉
roligt i alla fall att det går bra och att flickan vekar trivas,
kram eli kram/ Mia
Du kloka kvinna. Klart allt och alla i din närvaro inte måste hamna i bloggen. Framförallt så måste Yim få komma in i er familj och det nya kalla landet på ett lugnt sätt. Så du gör klokt i att lämna henne ifred från att hamna i bloggen. Men hur som har hon hamnat i en super familj som bara vill hennes bästa.
Kram
Härligt! Dina ord är fina och respektfulla så jag är helt säker på att hon stortrivs 🙂
Undrade också om Yim, men såklart har du koll. Det jag skulle vilja säga nu, eftersom jag gillar din blogg litet mera, är, att jag tror att bloggeriet går mot sitt slut. I Elsas entourage, t ex, skriver ni ju ofta om samma saker. Och reklamfinansierade inlägg, sporrade inlägg, får vi ju höra om till leda. Det är inte alla, som orkar profilera sig, som du gör. Det börjar bli tråkigt. Alla inlägg om äppelsiderprovningen hos Fuffe, med Ranelid i grönt skynke, gäääääsp. Bindlar för ögonen och diverse. Näej. Men det är jag det. Har ni massor med läsare, så struntar ni i det här. Såklart.
Visst är hela bloggeriet på väg att tappa luft men din blogg Emma är så oerhört välskriven, snyggt illustrerad och genomtänkt så den kommer att hålla sig uppe långt efter att alla andra slocknat. Att du inte exponerar din barnflicka är bara ett av alla exempel på den integritet du visar och som jag uppskattar. Jag är definitivt inte ett fan av Ranelid så där kan jag hålla med men i övrigt är jag både nyfiken på, och ofta intresserad av, de olika smakfulla produkter du väljer ut och presenterar. Det viktiga är att du inte börjar känna någon press eller att din blogg på något sätt går ut över familjelivet – det är oftast då det börjar svaja och man som läsare känner att det blir för privat. Lagom distans är alltid bäst och den håller du så fint Emma.
Fina <3
Jag blir glad när jag läser om din respekt för dom som finns runtomkring dig. Yim kommer säkert att trivas i er lilla familj.
Kram Anita