Jag vet inte om jag har skrivit om det, men mars för mig har arbetsmässigt varit snudd på ett helvete.
Det har varit S Å mycket att göra, mer än jag någonsin haft tror jag, och inklämt på så få dagar – och ännu mindre dagar när vi var mellan au pairer och försökte jonglera så gott vi kunde med dem tid vi hade. Det har varit så mycket (och är) att jag fått alla klassiska tecken på stress; glömt bort enkla saker, fått strukturera mig själv nästan på en barnslig nivå för att inte glömma det mest basala, sovit sämre. Det har varit okej för att jag V E T att det lugnar ner sig, och för att när man är egen så har man inte så mycket val än att ta de mer intensiva tiderna också eftersom man dels inte vet när det kommer trilla in lika mycket nästa gång och dels inte har någon annan att fördela det på.
Men mars kommer inte gå till historien som någon harmonisk månad, det kan jag skriva under på. Bara några dagar till, kanske den här veckan också, sen borde jag se ljuset i tunneln.
En kvinna jag arbetade ganska tätt med en gång i tiden, en VD för ett stort danskt företag, berättade för mig att hon klarade av de där extremt intensiva perioderna som kom någon gång per år lite extra bra genom att belöna sig själv för att hon genomfört dom och genomfört dom bra och kommit ut på andra sidan levande. Hon menade på att om hon gjorde något ytligt som att köpa sig något (och det behövde inte vara dyrt men det skulle vara något absolut onödigt och något hon inte handlade på daglig basis) så hade hon kvar den där tingen sen som en påminnelse för att hon stod ut – och framförallt som en extra klapp på axeln till sig själv när kanske ingen annan fanns där att klappa den åt henne. Och hon har väl rätt i att om man gått igenom stressiga perioder utan att sätta ett eget, belönande avslut på dom så blir arbetet man gjort lätt bara timmar i en strid ström och utan något värde att ta på – och då blir villigheten att hugga i nästa gång lite naggad i kanterna för varje gång tills man blir trött och omotiverad och håglös.
(Som anställd har du förhoppningsvis en chef som klappar din axel när du genomgått en storm, men för den sakens skull innebär det ju inte att det även finns utrymme för att belöna sig själv).
Så det har jag gjort. Jag har tagit mig igenom mars med ett löfte om att belöna mig själv med det mest onödiga och mest underbara jag vet; vackra, bekväma, smickrande, andlösa gör-underverk-underkläder; och dessutom extra motiverat nu när brösten bytt ännu en storlek efter amning och när väldigt få saker nu för tiden trotsar tyngdlagen av sig själv. I vanlig ordning skickade jag bara en bild till Erika (på La Leia) och i torsdags hade jag ett paket med välsittande, vackra under i precis rätt storlek att klappa mig själv på axeln med och för att säga du överlevde och du gjorde det bra och för att ge mig den där extra pushen jag behöver för de här sista dagarna av intensitet.
Det var jag bannemig värd.
Jag är trött på underkläder. Jag är less på att handla underkläder och det finns bara en sak jag hatar att handla mer och det är jeans. När jag handlar underkläder känner jag mig som en ballong där allt svämmar över på andra håll när man klämmer åt på ett ställe. Jag känner mig så otroligt osexig och tantig i de BH/tros-set som finns i min storlek. 🙁 Kan lika bra börja med kryssbh och mormortrosor.
Bläää
Men du, då tycker jag faktiskt att du ska gå in i en RIKTIG underklädsbutik och få hjälp, för lite så kände jag innan – att det jäste över liksom och inte alls satt bra. Nu vet jag ju inte hur stora bröst du har, men en välsorterad butik har ju långt upp i storlekarna (vet att La Leia har upp till J-kupa till exempel, och då är det SNYGGA bh:ar).
Men det har jag ju varit. 😔 Låg en underklädesbutik där La Leia ligger nu, herrans massa år sedan, som jag var i. Har varit på Change på Nova där en fantastisk liten brittiska jobbar men det blir ändå inte bra. Funderar på att skita i BH och låta allt hänga fritt. Haha Nä det gör jag inte men shit vad jag hatar BH:ar.
Jag har själv en stor storlek (85 I) och har testat massor. Change är ingen bra kvalité som håller om man har stora så skippa dem, säger min erfarenhet 🙁 I Gbg finns en butik som heter Chia, där är de grymma och du kan inte lämna det stället utan en bh som sitter bra. De låter dig inte 😉 Eller prova som Emma att skicka en bild till den hon skickar till, vem vet kanske det lyckas för dig med :))
Får kanske samla mod till mig och besöka La Leia. Gbg är jag tyvärr inte i så mkt längre.
Tack för pepp!
Grymt jobbat, Emma! Och vilket bra tips från din förra kollega. Det ska jag också ta med mig. Tack.
Klapp på axeln & Kram,
Sara
Tack Emma för dina underbara ord. Gillar ditt sätt att uttrycka dig. Fängslas av dina ord och dina vackra bilder, uppskattar. varmt att du är du. Många bloggar är så likadana med saker, kläder och ord.Jag älskar din blogg och läser den varje dag, är dock dålig på att kommentera. Kommenterade senast när du berättade att du var gravid att jag sett det länge. Är nog en liten häxa som ser och känner saker :). Jag tycker vi kvinnor ska bli så mycket bättre på att belöna oss med allt. Dessa underbara ting var ljuvliga och den lyxen får oss att må bättre på alla sätt och vis❤️
Varma kramar Charlotte
Var rädd om dig!
Men miljoner tack! Så himla fint av dig att ta dig tid att skriva :*
Och i allt detta har du lyckats måla om ett helt nymålat (i mina ögon) rum?!
Klart du förtjänar att ta det lugnt snart, med eller utan fina under 🙂 Mina favvortrosor är en modell som jag hittade på ICA Maxi när jag var gravid 2008. Jag har inte lite att lära av dig!
Ha ha ja, men för mig är det avkoppling att måla. Meditation liksom.
HEJAHEJA DIG!! Så himla värd. Tack för att du delar med dig med glimtar ur ditt liv.
Såå himla rätt! Det är du verkligen värd. Du är grym Emma!
Kram
Riktigt fina underkläder!
Det är verkligen inte lätt att hitta något som sitter perfekt.
Det är som att vinna på triss när man väl finner rätt 🙂
Snickra, betsa allt som man inte ska betsas, det kanske blir bra i alla fall och måla! Meditation! Här kommer de bästa idéerna när man bara gör! Inte tänka så mycket! Magkänsla!