”Läste igenom dina gamla inlägg och såg att du skrivit att du gärna tar emot förslag på ämnen att blogga om. Ett som jag är nyfiken på vad du tänker och tycker om är pengar/lön. För många drivna människor med karriärambitioner så brukar ju pengarna kunna spela en rätt stor roll i varför man gör det man gör, men jag har fått intrycket att det inte är riktigt så för dig?” / H
Jag har aldrig skrivit om pengar innan och jag kommer inte att göra det efter det här inlägget heller. Det är ett ämne som liksom inte platsar in, varken på middagar eller i en blogg och hur man än gör kommer det bara att sluta på ett sätt: galet. Men. Din fråga har andra saker i sig som jag tycker är väsentligt att ta upp eftersom jag tror att det är viktigt att man vet vad man gör och varför man gör det, självklart på ett rent privat plan men även i arbetslivet.
Om vi börjar med din första fundering; hur viktig är en lön? Jag kan säga såhär; jag jobbar inte gratis. Jag vet mitt värde på arbetsmarknaden och jag vet hur min erfarenhet står sig och jag vill ha betalt efter det ansvar jag har. Mindre ansvar – mindre lön och vice versa. Med det inte sagt att lönen är det viktigaste; jag skulle aldrig någonsin arbeta på ett ställe jag vantrivdes på bara för att jag fick bra betalt. Det är bara inte värt det. Å andra sidan skulle jag inte heller kunna tänka mig att sluta jobba imorgon och försörja mig på att måla tavlor och sälja dom på gågatan till folk som betalar med cigaretter i min hatt; hur roligt det än skulle vara att få måla hela dagarna. Jag är en trygghetsperson så jag vet att jag helt enkelt inte skulle vara lycklig om jag hade en så osäker inkomst att jag inte på förhand visste hur mycket som skulle landa på mitt konto och vilken dag varje månad.
Nu när vi har etablerat att jag behöver en lön för att jobba så kommer vi till de andra bitarna, de som egentligen är väsentliga: vad är det som driver mig när jag arbetar? Om jag inte har svaret på den frågan så är det ingen idé för mig att gå till jobbet. Jag måste ha ett mål och jag måste ha en förståelse för vad jag gör annars kan jag aldrig röra mig framåt (inte nödvändigtvis uppåt) och jag klarar inte av att stagnera. Jag tror att det är viktigt för ens egen skull att man försöker ta reda på vad det är som driver en, och att man sen kommunicerar ut det till sin arbetsgivare. De är inga tankeläsare och om jag själv inte har sagt vad jag behöver kan jag sen inte gå och tjura om jag inte får det.
I mitt fall handlar väldigt mycket om att jag inte är en förvaltare. Så enkelt är det. Jag är ingen förvaltare och det har jag accepterat och det är jag öppen med. Jag är som allra bäst när jag får komma in där det inte fungerar – gärna i full kaos – och strukturera upp det och få det att fungera. Det är därför jag jobbar med försäljningsprocesser – man blir helt enkelt aldrig färdig här. Jag drivs av det där pussellösandet; när hjärtat fortfarande slår fortare långt efter jag kommit hem och där jag på en gång kan se ett utfall på de förändringar jag gör. Sen, när gruppen eller projektet eller vad det nu än må vara, fungerar strukturerat, levererar resultat och bara behöver underhållas – tja, då är jag inte bra längre. Jag kan göra det ett tag men sen är det som om motorerna i mig går långsammare och långsammare för att slutligen bara lägga av. Jag självdör, helt enkelt, och har vädigt svårt för att hålla motivationen uppe. Därför är jag alltid extremt noga med att välja arbetsgivare som förstår den delen av mig och som vet om att jag då och då behöver matas med nya saker att få ordning på, alternativt en arbetsgivare som förstår att jag inte kommer att vara den personen som stannar till jag får min guldklocka. Jag kommer in, jag driver upp, jag lämnar över. Det är det jag gör. Och om jag inte hade förstått de bitarna i mig själv så hade jag kunnat bli olycklig, rastlös och undrat vad det var för fel.
Men det är inget fel. Det är bara jag.
Och genom att koncentrera mig på det jag är bra på istället för det jag ärligt talat suger på så skapar jag bra många fler tillfällen att få känna mig lyckad, kompetent och duktig. Bekvämt? Kanske det. Men jag ser inte syftet med att misslyckas flera gånger om dagen om jag istället kan göra saker där jag faktiskt lyckas. Och det är också viktigt för mig. Jag vill veta att jag gör en skillnad annars kan det va. Så även om det säkert vore mer bra för karaktären att bita ihop och härda ut och göra saker som är utanför min ”bra-zon” så är mitt välmående bättre än min karaktär, och därför kommer jag att fortsätta att välja positioner och tjänster där jag får störst utrymme för det som faktiskt är mina starka sidor och sen se till att acceptera att jag då och då får kliva undan när jag har gjort mitt och låta de som är bra på att förvalta ta över istället.
Så vad är summan av det hela? Jo; att genom att förstå sig själv och sina egna drivkrafter och arbeta utifrån dom så kommer de där 60 åren till pensionen vara så vansinnigt mycket roligare, och absolut mycket lättare. Om jag exempelvis mår illa av kritik så ska jag kanske inte välja ett jobb i en kundtjänst där jag dagligen får utstå det ena påhoppet värre än det andra. Det är bara självplågeri. Om jag är en person som mår dåligt av oordning och slappa strukturer så ska jag med största sannolikhet inte välja ett ungt entreprenörsbolag där besluten fattas på två sekunder över frukosten och sen ändras lika snabbt över lunchen – jag gör mig förmodligen bättre i en organisation där besluten tar tid och där ingen är intresserad av snabba vändningar. Precisera vem du är och varför du jobbar och skapa (i den mån det är möjligt) de bästa förutsättningarna för dig själv att lyckas.
Man ska vara snäll mot sig själv och yrkeslivet är inget undantag.
hejja hejja. jag kan BARA hålla med. <3
Tjoho vad bra! /L
BRA skrivet! Varför förändra sig själv hela tiden…. HItta sig själv det är en bra förutsättning för sin egen success :O)
Mycket av det här kan ju jag applicera i mitt yrke som förskollärare också även om ”materialet” är underbara unga människor!
Ha en fin dag!
Kram
Jamen precis! Å om någon ändå hade applicerat det här på mig när jag gick i skolan. Jag är värdelös på matte till exempel. Tänk om de bara hade sagt; ”okej matte är inte din grej, vi ser till att du klarar basbehovet sen lägger vi resten av tiden på att låta dig skriva istället”. Vad mycket mer jag hade kunnat utvecklats då.
Det var ord skrevet av en som kjenner seg selv godt! Dette tror jeg kan være godt, og ikke minst viktig, å lese for mange.
Du er jammen meg en av de mest reflekterte bloggerne jeg vet om. Ha en fin dag, vakre Leo-mamma 🙂
Klem ELi
Du skriver så många kloka ord. Man skulle tro att du är mycket äldre än bilderna på dig visar. Efter dagens inlägg så blir jag supernyfiken på vad det är du jobbar med.
Jag har bara följt din blogg i en månad och måste erkänna att jag är fast. Nästan lite abstinens att få läsa dina kloka ord, ditt positiva sätt utan att vara onaturligt positiv, ditt kärleksfulla sätt att beskriva din man och din omgivning.
Jag hoppas att du har tid att blogga även efter att bebisen kommit:-)
Åh, tack <3 Vad jag jobbar med kan du läsa mer om här:
http://attvaranagonsfru.se/?p=1045
Du skriver ju som en gud, allt det man själv går runt och fnular över, kommer
ut som rena sanningar från dej, önskar du hade funnits när jag var yngre!
Nu kommer jag dela ut din blogg till ALLA ungdomar i min närhet -för tänk vad de
kan ha nytta av dina värdefulla ORD.
Stora kramar Åsa
Kanonbra beskrivning av hur man lyckas på jobbet! 🙂
Det gäller bara att kunna se vilka lägen man fungerar bra i och kunna precisera detta, gärna med konkreta exempel. Det svåra (för mig iaf) är att sätta ord på det jag är bra på och veta hur jag ska maximera mina bra egenskaper. Men jag fortsätter ta reda på det och under tiden så tackar jag dig för att du delar med dig av dina insikter.
Ah det var ett litet annorlunda inslag från din sida, fast väldigt bra skrivet.
Oavsett vad man gör i/med sitt liv så anser jag att det viktigaste är att man själv mår bra och har det bra, precis som du skriver. Andras förväntningar, åsikter, värderingar osv spelar egentligen ingen som helst roll mer än att det kan såra och skapa tvivel hos en själv om man inte tror tillräckligt på sig själv.
Det tycker jag de flesta av oss borde tänka på, att inte vara så snabba att döma andra människor utifrån det lilla vi ser på ytan. Allt kan vara på ett helt annat sätt än det vi förutsatte och grundade våra värderingar på.
Sen en sista lilla fråga bara, om du har 60 år kvar till pensionen, HUR länge ska du jobba om man får fråga ;)??!
Kram Mrs G
Fasen va du är klok Emma! Man har mycket att vinna genom att ”lära känna sig själv” och sätta upp konkreta och realistiska mål för vad man vill uppnå i sitt yrkesliv, och även i livet i allmänhet. Dessutom tror jag på det där om att man lättare når sina drömmar och mål om man skriver ner det nånstans där man ser det dagligen.
Tja… jeg tror også på å utfordre seg selv … da jeg var ca 35 så var jeg trött på meg selv og min egen framgang (jeg gjorde det jeg var bra på)… jeg liker nemlig utfordringer og det ble ikke nok av dem… så jeg gjorde flere saker: 1. Lærte meg matte på nytt (var også dårlig på skolen) og fikk en A (her måtte jeg virkelig selvpine meg litt… men det hjalp på utholdenheten) 2. Ble gravid for tredje gang og fikk en tenkepause. og 3. Sa opp min godt betalte lederjobb for å teste et bransjeskifte….
Prosessen med å bytte ut alt jeg var god på med å lære helt nye saker har gitt meg mer tålmodighet og lært meg å se mer fra andre synsvinkler (altså gitt meg bredde og mer erfaring)…. Nå jobber jeg i et bolag som har masse dyktige mennesker og jeg lærer noe nytt hver dag i en alder av snart 40. Jeg er ikke leder og har derfor mer fritid med familien, noe jeg savnet tidligere…;-)
Jamen självklart måste man utmanas! Men det är skillnad på utmaningar som man växer av (eftersom ”svårighetsnivån” är perfekt för att det ska vara en utmaning samtidigt som man klarar av det) och utmaningar som man bara mår dåligt av eftersom de går emot ens egen natur. Jag skulle dö om jag inte sporrades och växte, men jag växer av saker som jag lär mig av – inte såna som håller mig tillbaka.
Kloka ord som gick rakt in i mitt hjärta!! Som ofrivilligt arbetslös akademiker är det lätt att tappa det man faktiskt KAN….så dina ord snäppte upp mig idag!! TACK Emma!!
Skånekram!!
Håller helt och hållet med dig! Att arbeta gratis går inte men att tjäna mindre för att trivas på sitt jobb är mer värt än att tvinga sig till ett välbetalt jobb som ger en ångest – sålänge man klarar sig på lönen så 🙂
Det är inte så stor skillnad från mitt nya jobb och det gamla förutom att nu går tiden snabbare på ett helt annat sätt. Även om man inget har att göra på en6h flygning så kan man alltid sätta sig ner och läsa en stund eller prata med kollegorna (flyger ofta med nya ansikten). På det gamla jobbet skulle man ständigt stå beredd ifallatt där skulle komma in en gäst och checka in. Glöm det här med att gå iväg och göra något som gynnar arbetet. Närå där skulle man stå givakt och dö medan man slösurfade på nätet.
Näe, tacktack för att du pushade mig att byta jobb – bara dom små orden gjorde så himla mycket!
Måste bara säga att WOW till din blogg. (Så befriande att slippa ”hej raringar” ”hej bloggisar” ”idag känner jag mig sååååå inspirerad” osv osv. Förlåt.) Läste dig några gånger i början men tappade bort bloggen, har nu läst ett tag igen och det är så kul att läsa så bra skrivna texter, smart och vitsigt formulerat, och alltid med en ”poäng” plus att du samtidigt tar upp många viktiga ämnen. Och det blir bara bättre och bättre så nu kan man inte sluta läsa. Undrar bara hur du hinner med att producera så mycket? Du blir den nästa stor-bloggaren var så säker!
Håller med föregående talare!!
Så skönt att slippa ”söötisar” och ”fiiningar” och jag vet inte allt som liksom bara alltid skrivs. Det känns inte som det är någon mening då, att digniteten för vissa ord försvinner, Pussar och kramar till allt och alla…vad ska man då skriva när man verkligen menar ”fining”, ”sötisar” och ”underbara bloggvänner” etc. Även om jag tycker det är väldigt gulligt att vara trevlig och snäll så känns detta väldigt påklistrad ibland! Din blogg Emma är så tagen ur livet utan massa fjäsk till höger och vänster! Det livar upp!
Vågar man skriva kram ;-)/ Lotta S
Tack för ett jätteintressant inlägg, och tack för att du svarade på min fråga. Jag vill samtidigt be om ursäkt ifall du tog illa upp av den eller om den var dåligt formulerad, det var inte meningen att få det att låta som att jag ville snoka i hur mycket du tjänar eller något annat ofint i samma stil. 🙂 Var nyfiken på just det du nu skrev om, angående vad som driver dig karriärmässigt. I min bransch finns det nämligen många som är drivna av pengar mer än passion för sitt yrke och det tycker jag att är väldigt tråkigt. Tycker det är härligt att som kontrast se och läsa om folk som du, med en genuin passion för sitt yrke som faktiskt kommer av att man vet vad man vill och vad man är bra på och prioriterar att få göra just det. Det var därför jag var nyfiken på att höra mer. 🙂
Jag förstod det, det var därför jag tog upp den 🙂 Tog absolut inte illa upp.
Du är så klok och inspirerande!
Du är klok, och så vis. Just nu är jag allt för yr och nyvaken för att kunna få hjärnan att skriva något mer eller längre..Bara så klok och vis säger min godmorgonknopp!!
Så bra skrivet! Du kunde komma och hålla i vår kickoff tycker jag. Crasha in här mittemot Bauhaus om en halvtimme. 😉
Kram!!
Bra skrivet. Jag håller verkligen med dig i att man mår som bäst när man får göra något som man känner gör skillnad och där man kommer till sin rätt. Står själv i ett vägskäl och känner att det kanske är dags för mig att tänka om karriärsmässigt, vilket är väldigt svårt då jag har lagt ned så otroligt mycket tid, pengar och engagemang på något som iof är min dröm…men kanske inte är rätt i slutändan. Flummigt, jag vet….
Men bra inlägg, Emma!!!
Oh my om man var som du. Jag önskar bara man visste vad man ville med livet (arbetslivet då) så man någon gång kunde ta tag i det. Men en dag kanske man bara inser & förhoppningsvis långt innan pensionen. Ha en bra dag!
Du e så klok du Emma!
Du berör Emma, Här sitter man med tårar i ögonen för du träffade precis rätt denna gången med!
He he he… Din rubrik är huvudet mitt på spiken… 😉
Jag tror inte heller på att man i längden kan härda ut på ett jobb för pengarnas skull… Det måste finnas en glädje i det man gör… Precis som det måste finnas kärlek i en relation… Livet är ALLDELES för kort för att ”slösas” bort…
Såg en gång ett program om läkarstuderande… Då var det en grabb som tydligen hade slagit sig in på denna bana pga att det var bra betalt! Men hallå eller? Om man väljer att bli läkare, måste väl ändå prio 1 vara att man vill hjälpa och bota sjuka människor?!? Hoppas innerligt att jag aldrig behöver möta den grabben i ett undersökningsrum… 😉
Ha en toppendag! Kraaaam Carin
Kloka ord. Det är de här inläggen – och de vackra bilderna – som gör att jag ständigt återkommer. Sedan håller jag med Anna klockan 7.30 här ovan – man slipper ”tjafset”, rent ut sagt 😉
Du är så jäkla bra på att skriva, på att formulera dig, på att se på tillvaron och ditt eget liv med generösa, tillåtande, humoristiska, kärleksfulla men också kloka och förnuftiga ögon och detta inlägg sällar sig till allt jag precis skrev.
Ett par frågor. Vad fick dig att börja blogga, vad hade du för förväntningar på att blogga(om några) och hur tycker du att det är hittills? Vad är liksom det bästa med det? Vad driver dig att fortsätta?
Jag, med mååånga fler, är hur som helst otroligt glada för att du gör det och hoppas på att du kommer att ha lust och tid med det även när Leo flyttat in i huset(vilket hus nu det än blir 😉
Tack för denna förmiddagens fina inlägg!
Hej!! Åh vad bra skrivet!
Kom gärna och fira hos mig. Jag har en STOR utlottning av wings-reproduktioner, personliga tavlor, retro-motiv m.m. Välkommen att delta och lycka till!
Hälsningar
/Lina
Klok som en bok!
Word sister! Har precis börjat läsa din blogg (efter tips av Littlemissfixit.blogg.se som hälsade på mig i helgen och delade med sig av sina favoritbloggar). Du skriver så bra att jag blir grön av avund. Och du resonerar så rätt. Måtte lite av din klokhet gnugga av sig på oss bloggläsare.
Keep up the good work, och you go girl och alla de där blogghejaropen i en sammansmält jätteklump av verbal beundran. Jag gillar din blogg. Dina bilder. Din inställning. Och jag skrattar högt när jag läser (din bakdaterade modekrönika som beskrev allt från pannluggar till gatukontorsbrallor var ju så rolig att jag kiknade). Och jag behöver det, alltihopa. Sluta aldrig skriva. Pretty please.
Jag kan inte annat än hålla med i mångt och mycket. Jag har inte varit särskilt kräsen när jag valde arbetsgivare då jag tog vad jag fick som arbetslös men därefter har jag valt noga vad jag har velat arbeta med. Jag har förmånen att kunna arbeta med många olika saker men fortfarande för samma arbetsgivare. Jag har förmånen att kunna byta inriktning helt om jag så vill. Genom mitt arbete har jag lärt känna mig själv, vad mina starka sidor är och vad mina svaga sidor är. Jag är lite som dig (inte i samma stryka) men jag mår bäst när jag får strukturera upp något, få ordning på ett kaos eller iaf. bara får förbättra det befintliga. Nu när jag kommer tillbaka efter mitt föräldrararbete (tack Sara-Lovisa för det ordet!) så står jag vid ett vägskäl. Ska jag välja att vara kvar där jag kan utvecklas åt ett nytt håll men då får dras med tråkiga arbetsuppgifter eller ska jag välja nytt där jag redan kan arbetsuppgifterna men får mer av den typen av arbete som jag gillar bäst. Det blir att plocka fram vågskålen. *s*
Det tråkiga med mitt arbete är att alldeles för många har blivit bittra. Jag har alldeles för många kollegor som går till jobb av slentrian och tycker att det bästa med jobbet är den dagen man går i pension. Dom personerna har jag problem med. Varför väljer man att fortsätta jobba med något som man inte trivs med? Varför stannar man kvar så länge och väljer att bli en bitter människa?
Jag har inte världens bästa arbetsplats (vilket vår GD vill att jobbet ska vara) men jag tror att jag har hamnat på den bästa arbetsplatsen för mig då jag kan utvecklas så mycket. Sen ger mitt jobb mig en väldig kick i bland, jag som inte var något läshuvud i skolan sitter med internationella frågor och problem. Jag ingår i ett nätverk som har något klokt att framför och förändra. Mitt arbete gör skillnad.
Och nu längtar jag ännu mer tills nästa torsdag då jag ska in och jobba min första dag sen juni -10. 🙂
Kram
Självinsikt! Älska! Keep up the good work!
Tack för att du inspirerar människor att ta visa beslut! Allt gott!
Du ær så braaa! jag blir så inspirerad av dig och vad du skriver. Och framførallt HUR du skriver!
Keep up the good work du underbara!
Fantastiskt fin inlägg! Så rätt! Så bra! Hejja dig 🙂
Så sant som det är skrivet!!!!!:)))
Om du är såhär klok nu, hur kommer det då att sluta? Du kommer förmodligen få Nobelpriset! Kram!
Sâ fint skrivet ! Jag önskar att alla ungdomar läser dig och fâr del av ditt klara huvud och din positiva livsfilosofi. även jag fick en vitamininjection. Lycka till med att bli kolumnist för en veckotidning !!
Kram
G-mor
… och om man totalt har tappat bort sig själv? Glömt vem man är? Och sitter fast i skiten. Vad gör man då?
Då måste prio nummer ett bli att lära känna sig själv igen. Ta sig ur situationen och se till att lyssna till vad det egentligen är man försöker säga sig själv. Det är läskigt det där, att inte veta vad man tycker eller varför eller på vilket sätt. Men den man är försvinner ju aldrig – den bara vilar ibland.