Igår var vi på äventyr!
Jag satt och googlade efter ponnyridning här i området, det är lite för långt till det i Malmö vi brukade gå på, och hittade en 4H-gård i Veberöd som visade sig vara perfekt. Så vi trotsade vädrets makter och satte oss i bilen för en tur till ett ställe jag tänkte att nog pojkarna kunde uppskatta.
Där fanns höns och en tupp som nyfiket spatserade runt och hälsade på Leo. Noah kunde höra tuppen ända från bilen och kraxade ikapp med den så gott han kunde.
Väl inne i stallet fanns där andra djur!
Som grisar och getter. Noah var i sjunde himlen mer eller mindre och sprang omkring så ivrig att han spontanropade för sig själv varje gång han fick syn på ett djur.
Mycket, mycket nöjd kille som får syn på de två små ponnyhästarna som just var i färd med att bli redo för ponnyridning. Han är inte rädd för fem öre den där krabaten, hängde förtjust mot repet för boxdörren och pratade med ponnyn och sträckte då och då fram handen för att klappa. Leo är ju lite mer van med hästar och gör inte en så stor grej av det, men tycker ändå att vi nog borde ha en ponny eller två hemma.
Hej hej!
Ute fanns det burar med kaniner, en sån skulle Leo också kunna tänka sig men då får vi förklara att det skulle nog Tant också – fast inte riktigt på samma sätt.
Och så fanns det katter…
… Som gärna lät sig klappas.
Och så var det dags för ponnyridning!
Noahs andra i livet. Den första var i julas på julskyltningen i stan, och då garvade han oavbrutet.
Igår var ingen större skillnad.
Det är VANSINNIGT kul att åka ponny.
Så kul att man nästan glider av för att man skrattar så mycket.
Inte så lätt att sitta med balans när man inte ens fyllt två ännu, men då skrattar man bara lite till. Och roligaste på hela rundan är helt klart om ponnyn skakar på huvudet, det är en fest utan dess like.
Ja, och även en Leo tycker ju om det där med ponny, han har ju gått på ridskola och allt.
Mina pojkar alltså, så glad att båda två har lite av hästblodet från min sida familjen. Jag vet inte vem jag skulle vara om jag inte hade haft alla de där oräkneliga timmarna på hästryggen eller stallgolvet i bagaget, och när jag vara bara något år äldre än Leo är nu så fick jag min första shetlandsponny Gullan. Hon behövde ridas in och var helt galen, men det var precis vad jag behövde.
Sen sa vi hejdå till alla djuren och hoppade in i bilen igen för att åka till Sjöbo och handla frukostfrallor så att vi kunde komma hem med en nästan-lunch-frukost i påsar. Nybakade frallor med smör och ost slår ju det allra mesta, inte sant?
Perfekt aktivitet för två djurglada pojkar en snöslaskig söndagsförmiddag.
Jag skriver under på precis det du skriver, att utan alla oräkneliga timmar i stallet och på hästryggen, vet jag inte vem jag skulle vara. Det är min största skatt i livet.
Nu har jag lyxen att kunna ha mina två hästar hemma och låta barnen få uppleva livet med hästarna på nära håll. Ingen av mina pojkar tycker det är någon biggie, det beror väl på just det, att de har dem så nära och tar dem för givet. Men det spelar liksom ingen roll alls. De får vara hos hästarna när de känner för det och det duger gott åt mig. ♥
Va mysigt! Man blir glad av djur ☺
Men guuu va mysig söndagsaktivitet! Önskar det fanns nått liknande här i trakterna. Bara ladan i sig var ju bara såå fin 😃
Apropå fina bilder och att spara dem på ett säkert sätt.. Har du koll på det här med externa hårddiskar, och har du tips på någon bra isf? 😬 Behöver en som passar ihop med en äldre Mac (typ 4 år gammal). Har fått för mig att de nyare inte har någon usb port, vet du något om det? Har för mig att du skrivit om att du både har en äldre modell och en nyare (och alla turer kring dem 😅).
Tack för alla underbara bilder du delar med dig av!
Kram
Det bästa är nog att gå in på Mac och fråga, de har stenkoll 😘
Åh vad underbart ! Det är så kul att få följa med er på detta, mina grabbar är 29 och 20 idag. Vi har haft lika härligt på hästryggen… underbara minnen… ridläger och trött unge som somnar på en varm hästrygg efter dagis….
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Så fin gåva Ni ger Era barn, att se och besöka djur som man finner på en bondgård, naturligt förekommande ivårt land. Det ger så mycket på många sätt i Livet känner, tror och tycker jag. Jag är själv uppvuxen med den möjligheten och erfarenheten.
Bara se Dina bilder och läsa Din text får mig att känna deras förtjusning och får mig själv att minnas och även längta till sådana stunder. Älskar att få vara närheten av djur, fåglar och fjärilar. Tänk när vi får se första citronfjärilen flyga förbi i vår…och humlorna som vaknar ur sina bon får att bygga upp årets nya stora familj.
Tack för en stund med smittande glädje.
Hoppas Er vecka blir skön och kry, Kramar till Er alla från Ninni.
Härlig utflykt! Man ser verkligen på Noa att detta är livet!!!
Vilken mysig utflykt och ni ser ut att ha haft en fin dag. Härligt!
Alltså svartvita bilden med lillen o maken! Kompisotionen, ljuset och känslan i bilden-underbar, underbar bild! Lillens nyfikna blick, trygg i pappas famn. 🙂