Att önska att man hade långhelg.

Där springer Noah i solen, på väg i en vid båge mot barnpoolen.

Händelserna i Manchester gör återigen att man vill dra barnen lite närmare sig, önska att man kunde skydda alla mot allt. Men det går ju inte. Ibland känns det som om det är två parallella världar; den där ett barn springer på en solvarm gräsmatta vid ett litet hus i skogen, och den där någon spränger sig själv på en arena med syftet att ta med sig så många som möjligt i fallet. Kontrasterna är nästan surrealistiska.

Har ni en kort vecka?

Jag ÖNSKAR att vi hade en kort vecka, men mannen jobbar både torsdag och fredag som de flesta andra inom landstinget så det blir inget med det. Annars skulle vi åkt till Drömmen redan imorgon och kört hem lördag, för på lördag ska jag ha AW med mina fina i Malmö och i vanlig ordning har vi satt tema och kommer gå all in. Det där älskar jag i och för sig, att vi  s k a p a r tillfällen att få klä sig i sånt man kanske inte kan varje dag istället för att vänta på att tillfället ska dyka upp.

Och nästa helg har han jour så det blir inget då heller om jag inte helt sonika packar in barn och hundar och kör själv. Mycket möjligt eftersom jag inte riktigt står ut med för långa gap mellan besöken som ni vet. Det är inte hälsosamt att hålla sig borta i långa perioder – det är däremot väldigt hälsosamt att gå runt i tystnaden och påta, gräva rosgropar, vattna kryddor, bära odlingspallar och måla fasaden under tiden man lyssnar på P3 Dokumentär och har sol i ryggen. Och det är hälsosamt att träffa sina vänner och ta klädkod till en helt ny nivå och skratta så man blir lite raspig i halsen, såklart.

Så kort vecka eller inte; jag får min dos av sunda aktiviteter i vilket fall.