Att aldrig kunna hålla käften.

Okej. Det var föräldrautbildning idag igen. Som ni kan se bjöds det på tygbröst och jag tycker att ni alla ska ge mig lite extra poäng för att jag faktiskt fotograferade denna skapelse för jag kan säga att det är jäkligt svårt att se nonchalant och oberörd ut och fotografera en tygtutte när du samtidigt har ett helt bord med människor som glor på dig och undrar vad tusan du ska hem och göra med den där bilden sen. Om ni fattar. Men hey – jag offrade mig för konsten (och för er) och varsågod; här fick ni tygtutte.

Hursomhelst.

Det här med jag och grupper, alltså… Det jag tror att man måste förstå är hur jag är som person, och hur min man är som person, och hur vi två är tillsammans som ett par i såna här tillställningar. Jag är en sån person som aldrig kan hålla käften. Alltså på riktigt. Om någon ställer en fråga rakt ut till en grupp och alla sitter sådär tysta och skruvar på sig ni vet, då är jag alltid och utan förbehåll den som svarar. Högt. Gärna provocerande också, genom att vara sådär satirisk som folk inte förstår (men som jag själv tycker är hysteriskt roligt). Och det kan bara sluta på två sätt; antingen tycker folk att jag är en jäkligt skön typ eller så tycker dom att jag är dum i huvudet. Min man? Han säger inte ett knyst. Någonsin. Han sitter skönt tillbakalutad och dricker kaffe och stirrar tomt ut i luften. Då och då gäspar han också, stort, utan att täcka för munnen såklart vilket gör oss till det mest udda paret i världshistorien. Dels tror folk att a) min stackars man är hunsad som aldrig säger något och b) han är en dryg jävel som sitter där och gäspar och c) jag är nån slags ettrig, självsäker typ som inte kan hålla käft. (Och bara för att förtydliga; min man är inte hunsad. Han är bara en väldigt tystlåten, trött man som tycker att det är kanon att hans fru pratar så att han slipper. Det är därför vi kompletterar varann så fint).

Så. Nu när vi har benat upp det kanske ni förstår hur fruktansvärt malplacerade vi är i en hederlig, svensk föräldragrupp. Där sitter de andra hyfsat normala människorna och skruvar på sig och skickar snällt ett tygbröst mellan varann och försöker låta bli att röra en min, och så sitter jag där och har en åsikt om precis allt och hamnar i verbal fight med vår BM i varannan mening. Och tyvärr verkar ingen i vår grupp (förutom min BM) tillhöra den kategorin av människor som tycker att jag är en jäkligt skön typ, om vi säger så. Alla ser smått chockade ut och vill nog mest att jag ska vara tyst.

Men. jag. kan. aldrig. hålla. käften.

Särskilt inte när vi sitter instängda i ett rum för att diskutera saker som i min värld borde vara till för att lugna och trygga alla dessa kvinnor, men när det istället blir tvärtom. När vi ska titta på gummisnoddsvaginor och låtsasbebisar och tygtuttar som om vi vore kompletta idioter, och där varje fråga från en stackars förstföderska skickas tillbaka med en motfråga.

– När ska barnet ha mat? undrar en tystlåten tjej.
– Ja du, när tycker DU att barnet ska ha mat?
*tystnad*
– Jo, jag vet ju inte.. men om barnet sover, ska man väcka det då och ge mat?
– Vad tycker DU att man ska göra? Ska man väcka?
– Näää alltså… eller jag vet inte… det är väl bra om barnet får sova?
– Jaha, men om barnet har blodsockerfall då, för att det inte äter?
undrar BM.
*förvirrad tystnad igen*
– Vadå, kan den få det?
– Ja jag säger varken att det kan eller inte kan hända, jag bara slänger ut frågan.

Och så fortsätter det sådär i en evighet och de stackars paren skruvar på sig och blir inte lugnare för det. Kanske är det jag som är rubbad, men jag blir så ofantligt provocerad av det där att jag liksom bara vill kasta mig in i diskussionen och tja… jag kan helt enkelt inte låta bli. Så då sitter jag där och gafflar om sunt förnuft och BM gafflar tillbaka (och hon gillar det – jag ser att hon gillar det) och det hela blir liksom en Emma & BM-show som säkert kunde vara riktigt underhållande om man nu tillhör den skaran människor som tycker att jag är en riktigt skön jäkel.

Men nu är ju jag och min BM den enda i rummet som tycker att jag är en riktigt skön jäkel. Och min gäspande man såklart. Och så går vi därifrån, min man och jag, efter två timmar och jag har den där känslan i kroppen som man kan ha när man vaknar upp en söndag och är dunderbakis och har en svag aning om att man under gårdagen drack Tequila och trodde att man var Malena Ivarsson.

Ni vet. Den känslan.

Så ja. Jag borde faktiskt lära mig att hålla käft. Men jag fick uppleva tygtutte iallafall, och nu ni också.

(Bara en gång kvar).

78 kommentarer till “Att aldrig kunna hålla käften.

  1. Hahahaha, jag är precis likadan!! Tack och lov har jag äntligen lärt mig att hålla käft innan alla har fått sagt sitt, sen jäklar blir det ordsvamlande! 😉

  2. Haha jag tycker du är en jäkligt skön person, önskar att jag hade kunnat få sitta o lyssna o få mig ett gott skratt, men jag får ju det här, för att kunna skratta så gott åt en text, det är jäkligt bra!

  3. Bwahaha! Jag måste komma ihåg det här om jag någonsin får barn. Underbart! Och jag är exakt likadan, fast min man gäspar inte, han får något förfärat i blicken och vill helst försvinna. När det inte är han som slänger ur sig saker för att det är för tyst, alltså.

  4. Emma!
    Åh vad jag önskar att jag varit där! Tygtutte, jag har väl aldrig hört på maken! Nu har det väl ändå brunnit i huvet på dem! Jag trodde gränsen nåddes på 70-talet.

    Jag kan se er alla sitta där runt bordet och jag skakar av skratt framför lapen. Oj, vad kul du måste haft!!!!!!

    Nu förgyllde du min dag igen.

    Åsa

  5. Helt rätt, du gör helt rätt, det är ju du…

    Varför hålla tyst om man har en åsikt!! Va glad att du vågar!

    Jag vågar ibland men får så jävla dåligt samvete efter, som om jag gjort något riktigt dumt…:S Så för det mesta håller jag tyst, men när jag kommer hem, ja då ventileras det friskt med maken!!

    Keep going!

  6. Haha jag höll lite smått på att dö av skratt när jag läste om motfrågorna.

    Helt klart grymt vågat av dig att slänga upp kameran och lite nonchalant fota en stackars tygtutte.

    Jag är också den som alltid har en åsikt och även gärna yttrar dem så högt jag bara kan så ingen missar. Sen har jag en vana att ha en underton av ironi som ingen verkar tyckas plocka upp. En gång fick jag till och med ett sms av en vän som sa att hon verkligen ville byta skola och att det var något hon behövde göra för sin egen skull och att vi skulle kunna fika efter skoltid istället 😀

  7. Underbart! Tur att vi har dig Emma, så att vi får skratta riktigt högt och ordentligt mellan disken och nattningen 🙂 Kram Pernilla

    Ps. Din föräldragrupp låter helt bisarr. Vi hade en tvåtimmarsträff på Södersjukhuset när jag väntade min första, när vi gick igenom de olika smärtlindringarna. Inga tygtuttar eller annat bisarrt. Och bara en gång i en jättesal där ingen förväntades säga någonting.

  8. Alltså, jag förstår inte riktigt…. vad förväntades ni göra m tutten? Bara glo på den o känna hur den känns? Eller skulle killarna sympatiamma m den?
    Har man inte sett en tutte innan man kommer t en föräldragrupp så kan man ju fundera på hur ungen blev till 🙂
    Skönt för er att det bara är en gång kvar. Undrar hur de skall kunna toppa de föregående tillfällena? *spänd*

    -Jenny

  9. Alltså jag och min man är verkligen exakt likadana. Så skönt att höra om andra som beter sig precis som vi.

    Sen känner jag igen den där bakis-känslan, stinget av ångest när man vet att man pratat för mycket (nu igen). Jag kan känna det som ett tvång att prata om andra är tysta, även om jag liksom inte vill.. Så sitter jag där och jämför barnuppfostran med min minigris (eller något helt annat, det är förvånande hur mycket som förstås bättre i ljuset av hur minigrisar gör.)

    Fast jag vet att jag bara pratar för att det inte ska vara tyst och vet att i morgon kommer jag ha den dära ångesten igen.

  10. Har nog aldrig blivit så här glad av att få se en tygtutte 😀 haha. Och jag skulle verkligen vilja vara där och se Emma & BM-show!! Haha.

  11. Jag dör av skratt. Jag skulle så gärna velat ha dig i min föräldragrupp!!!
    Jag underskattade nog människorna i min föräldragrupp. Det är ju en väldigt konstig situation man befinner sig i och jag tänkte att vi nog inte hade så mycket gemensamt. Men vi bestämde oss för att ses efter vi hade fött våra barn och jag är så glad för det. Det här var för fem år sedan och vi är sex familjer som fortfarande umgås (av tio par i kursen). Första torsdagen i månaden går vi mammor ut och äter och umgås (utan man och utan barn).

    1. Låter helmysigt, men jag har en stark aning om att jag inte kommer vara den mest populära personen på kontaktlistan. Om vi säger så.

  12. Åh nu skrattar jag så jag smäller av snart! Finns den filmad också, föräldragruppen, kanske kunde man få se den live på Youtube?? Nävars, men det känns som att kursen är ämnad för typ förståndshandikappade (och inget fel på dem nu, men de behöver ju lite mer öööööövertydlig information kanske..)

    Ett tips på video förresten. Kolla länken på Pernilla Wahlgrens blogg igår. Sjukt bra. En amerikansk snyftig skrattig historia om en tjej som minst sagt får sig sitt liiiiivs överraskning. Borde passa en hormonell gravidis bra en måndag!

  13. Å vad jag bara hade älskat om ni hade gått i min föräldragrupp!! Jag hade absolut tyckt att ni var det där ”sköna paret” som man ville ta hem och bjuda på kaffe!

    Förövrigt vill jag bara säga att jag definitivt kommer att fortsätta läsa din blogg oavsett hur mkt den förändras, just för att det är kul att något förändras och att vi får en möjlighet att följa med dig i din resa. Go Emma Go!!

  14. Men herregud, en tygtutte! Hur kan det bli pedagogiskt lärorikt utan att bli jäkigt fjantigt, skulle velat höra den BM-predikan :-).

    PS: Tack för tipset om Vindåkra gård, vilket mysigt place (och vilka underbara kläder). Nu är det bara Märtas kvar (och jag som bor nästan granne…..).

  15. Herreguuuuud Emma. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig. Du är ju störtskön! Och den där konversationen (eller vad man ska kalla det) mellan Bm och oerfaren, blyg, blivande mamma. Den har jag också hört. Jösses. Kul ändå att det blev en mjukistutte och att i alla fall två av dem förstod det alla andra som läser din blogg redan vet- Att du är en jävligt skön jäkel 🙂

  16. Jag dör vad roligt! Jag skulle inte heller kunna hålla käft i en liknande situation, och det skulle för övrigt inte min sambo heller. Skillnaden mellan oss är att jag skulle sitta och bli förbannad, utan att ha något konkret att komma med, och alla skulle hata mig för mitt gnäll. Min kille däremot skulle säga saker som låter sjukt genomtänkta och förnuftiga och med en sjujäkla pondus, och alla skulle älska honom 😀

  17. Ha ha ha gud vad jag känner igen mig. Höll på att avlida under föräldrarutbildningen. Alla sitter där knäpptyst och bajsnödiga och försöker krysta fram problem och frågor som inte ens finns.

    När vi var med storasyster skulle man tänka ut varsin fråga. Alla ställde massa frågor om amning och anknytning utom jag och maken som båda direkt frågade ”när får mamman dricka sprit igen?”. Det blev knäpptyst efter den frågan….

    Kramar

  18. Betalar man för den där kursen?! Jag blir stum… Förstår att du vill ha lite action i rummet, jag skulle inte heller kunna vara tyst 🙂

  19. Ah jag döööör! Det var verkligen ett tygbröst! *s*

    Vet du vad Emma, jag är precis likadan och min sambo sitter precis på samma sätt som Scout Valiant. Ante är inte hunsad men tycker, likt Scout Valiant, att det är skönt med en Emma som är glad för att prata. Hahaha
    Fast i vår föräldragrupp så var fler sådana. Det var jag och två mammor till som var precis sådana. Två av oss hade män som Scout Valiant men den tredje mannen var precis likadan som oss mammor. *s* Du kan tro att vi hade livliga diskussioner med vår BM som för övrigt mest njöt av att vi var sådana. Tre år senare har jag fortfarande kontakt med de flesta mammorna i gruppen. Kul!
    Vi träffades även efter barnen hade kommit, BVC anordnade träffarna i början men sen träffades vi för att vi ville träffas. Tror du att ditt BVC kommer anordna sådana träffar också?

    Jag måste ju bara fråga, klämde Scout Valiant också på tygbröstet eller gjorde han som min sambo mest gjorde med dockan, skicka vidare utan ens en blick. *s*

    Kram

  20. Ha ha!
    Jag har oxå hamnat i en grupp där alla skruvar på sig och INGEN säger NÅNTING! Jag har inte svårt för att prata så jag känner mig tvungen att svara på varenda fråga, vilket resulterar i, precis som du skriver, att jag tänker att de måste tro att jag är en besserwisser utan dess like. En som tror att hon är nått. Men jag klarar inte av tystnaden. Känner mig också tveksam till fortsatta träffar med den gruppen sen, vilket känns lite tråkigt!!

  21. Jösses..:-D Jag trodde kurserna skulle stötta och ge gravida självförtroende att de kommer att klara av allt galant…information och självförtroende, stöttning.

    Men alltså..vad gör man med tygtutten? Seriöst.

    <3

  22. Öööööö. Låt mig säga såhär; det verkar ha hänt lite på föräldragrupper om jag säger så!
    Tygtutte? När jag fick barn för 8 år sedan och lite till, så fick vi endast se dåliga (asgamla) filmer om olika företeelser. Kommer inte ens ihåg vad de handlade om… fast då missade jag 3 träffar av 6 möjliga, det kanske var där de dök upp? :=)

    Naturen är logisk och finurlig. Bäbisen hittar till tutten och vet vad den ska göra, det har i alla fall mina gjort. Har aldrig gått någon skola eller läst om hur man gör, vi har provat oss fram och det har gått DAMN fine måste jag säga. Tro på dig själv och din bäbis, ni kommer att fixa det galant!

    Vad skulle ni göra med tygtutten egentligen? Finns ju inte så många olika delar (bröst/vårta) att gå igenom *skrattar*

    Kram
    en skrattandes Camilla

  23. Underbara människa!
    Uj uj uj vad jag känner igen mig i den tequilakänslan… Försöker ibland förändra mig och bli den där svala, coola kvinnan…lyckas sisådär…Kanske för att jag gillar mig själv bäst när jag är lite ”rusig”…

  24. På vår träff fick vi välja ut varsin bild som BM hade lagt ut massor av på golvet. Bilden skulle symbolisera våra tankar inför förlossningen. Bilderna hade hon klippt ut från tidningar. Det fanns döskallar, hus, båtar, bebisar, träd… ja allt mellan himmel och jord som man på nått sätt skulle associera förlossningen med. Det var det allra första vi skulle göra när vi träffades, det var noll engagemang men alla ”lydde” och sa nått snabbt när det var deras tur.

    Det värsta vår BM gjorde på kursen var när hon skickade runt en lapp som alla skulle skriva namn, adress och telefonnummer på. När lappen kom tillbaka till henne så läste hon igenom den och sa högt ”Ja jag ser att det bara är ett par som inte är gifta här”.

    ”Jo det måste ju vara vi då” svarade jag. ”Då ska ni få en folder från socialen” sa hon då och skickade över en liten gul folder till oss. Sen sa hon inget mer. Vi kände oss typ kriminella. När vi kom hem och läste i foldern stod det att man ska gå och skriva under faderskapspapper och liknande dokument hos socialtjänsten då man inte är gifta och så stod det telefonnummer och liknande. Alltså inte alls lika kriminellt som BM fick det att framstå som. Man kan ju välja hur man lägger fram saker.

    Med barn nummer 2 sa min sambo ifrån att han inte ville gå fler föräldrakurser. Jag höll med honom!

  25. Du måste vara bloggvärldens roligaste kvinna:)!! Du kan verkligen skriva och uttrycka dig i text! Jag är mer en bild människa. Men jag är imponerad av din underbara blogg det är som att läsa en god bok var dag. I love you!!

    JAG HAR EN LITEN UTMANING TILL SÖTA DIG PÅ MIN BLOGG:)! TITTA IN. JAG SKULLE BLI SÅÅÅÅÅÅÅ GLAD OM DU VILLE TA I MOT DENNA UTMANING. DET SKULLE VARA SÅ KUL ATT VETA MER OM SÖTA DIG! OCH HÖRA OM VILKA STÄLLEN DU DRÖMMER ELLER VARFÖR DU BÖRJADE ATT BLOGGA FRAMFÖR ALLT!!!

    Önskar dig en fin kväll!
    kram CC

  26. Jag ÄLSKAR din blogg och jag ÄLSKAR dig Emma! Tack för att du delar med dig av ditt liv och dig själv. Det gör mitt liv lite roligare. Genom att läsa din blogg blev jag taggad att ta upp min gamla taffliga blogg. Tack för det med! Lycka till med lillen nu, jag ser fram emot att följa er! Isabella

  27. Kände igen mig så mycket, och framförallt den där bakfyllekänslan. Så ser jag att många andra också skrivit att jag är precis så. Härligt tycker jag. Samtidigt undrar jag var alla dessa är för oftast känns det som att det bara är jag mig väldigt ensam i det där verbala ifrågasättande-kommenterande-motståndet.

  28. Jag som fött tre barn har aldrig sett en tygtutte. Ett nytt påfund kanske, som jag känner att jag klarat mig bra utan 🙂

    Bättre att öppna truten än att hålla densamma, tycker jag.

    Ha en fin kväll

  29. Haha, föräldrautbildningar, ja… På min (för 9 år sedan) fick vi se en norsk amningsfilm som inleddes med att en mamma kom åkandes telemark nerför ett fjäll- AMMANDES! Ingen knystade ett ord om hur himla ont det gör att amma (i början). Istället fick vi se den fånigaste filmen någonsin. Fast jag glömmer den aldrig! Lycka till!
    Kram

  30. YES!!!! Du tog foto på tygtutten!!! Du Är en skön jäkel Emma!!! Å din tysta gäspande man påminner om min…förutom då att min inte är min ”man” för han vägrar gifta sig och…Nr2 är så tjurig att han tror inte det är bra för barnen att flytta ihop…alltså är man särbo vid 44 års ålder…tjuriga män…han skulle precis som Prins Valliant inte bemöda sig med en blick ens på en tygtutte 🙂 tjuriga, gäspande, vackra skäggiga underbara män….VAD skulle vi gjort utan dem 😉
    Emma….ibland vill jag bara säga Tack för att du och din blogg finns….

  31. Det är bra ibland att inte kunna hålla käften. Jag önskar att jag ibland vågade öppna den lite mer.

    Eftersom jag inte har någon svarsfunktion på mina kommentarer och blir helt ambivalent om jag ska svara här eller i min blogg, efter din kommentar, så blir det så att jag svarar här. Ja, det var den emballagelådan, som oliven står i, som jag köpte. Love it!

  32. Nu MÅSTE jag kommentera…
    Skulle gärna vilja höra vad tygtutten skulle användas till…?
    Vad ÄR det för föräldrakurs ni går på!!??
    Verkar ju HELT absurt!
    Men oerhört roande beskrivet, you go girl!
    Kram på dig!

  33. Gaaah, jag vet den där känslan. Men alltså, de där grupperna(det lär ju komma flera)… nu ska man ju inte säga att det kommer bli så men det kan mycket väl hända att du kommer ha tusen uppslag för blogginlägg.

    Tänk bara sen när alla sitter där med sina små sköna bebisar och ingen egentligen förstår något alls (det kan lätt kännas så liksom) men alla ger intrycket av att förstå precis allt och allt är rosenskimrande och megaljuvligt och allt. Och om man då råkar knysta att lite krångligt var det allt med någon liten grej. eller är lite satirisk, provocerande eller skämtsam. Då är det verkligen som att kasta stembumlingarna i glashus… Ask me… 😉

  34. Jag håller på och garvar ihjäl mig 🙂
    Tygtutte? Jösses, har aldrig hört talas om nåt sånt innan.
    Det bästa vi fick se var Gudrun Schymans förlossning från 70-talet – inget dolt liksom. Roligast var hennes sambo som typ hade fått ryggskott eller nåt och låg och hejade på liggandes på en brits bredvid henne… 🙂

  35. Altså, dette innlegget var bare det morsomste jeg har lest på gud vet hvor lenge, om ikke det beste ever! Herlighet, du er bare rå:)
    Jeg klarer aldri å holde munn selv, så kjenner meg veldig igjen (holder meg litt for øynene, hihi)
    Husker jeg gruet meg til å ta med meg min kjære på svangerskapskurs (for 3 år siden med vår førstefødte), fryktet han ville kjede seg veldig… I vårt tilfelle var det både meg OG min kjære (ja, han overrasket meg), som sto for praten, og han stilte spørsmål jeg aldri hadde drømt om han engang kunne tenke, hihi;)
    Men den tygtutten var ny for meg også!

    Og du, bildene av deg og din nye cardigan…., du ser tusen ganger bedre ut den den radmagre modellen! Du stråler med din vakre mage:)

    Klem fra ei som selv rundet 20kg+ denne graviditen;)
    (Trøsten er at mange fler kg enn du tror vil være vann,
    og jeg lover det er en nytelse å se dem renne av. Jeg bodde i
    mine Havaianas de 2 siste månedene…!)

  36. Menjesusamalia, vad är det för BM??!! Hon verkar ju inte vara ens från 1900-talet. Vilka ”svar”… En gåta för mig. Jag skulle kanske byta karriär, för det låter som vi behöver nya ladies på det området. HAHA! Tack för bilden! Så du förklarade verkligen inte varför du tog bilden? Så jäkla kul, jag skulle vilja se folket där, deras miner…

  37. Åh… jeg synest at du må være i verdenstoppen av en riktigt skön jäkel!! Herlighet, en tøypupp?? Hvorfor?? Hehe, du er helskjønn, og du hadde vært den første jeg hadde hatt på min kontaktliste – that’s for sure!

    Klem ELi

  38. Åh herregud! Den där konversationen hade jag heller aldrig kunnat låta passera okommenterad. Men jag förstår ångesten efteråt. Det gör jag verkligen. Samtidigt finns det ju ingen anledning att bry sig för det spelar egentligen ingen roll vad de andra tycker, eller vad man själv tror att de andra tycker kanske?
    Hursomhelst, jag förstår verkligen känslan av att inte passa in. Det händer mig rätt ofta här i den lilla bruksstaden där man helst inte ska tro att man är nåt…

  39. Hahahahahahaha….du är ju bara för underbar!!! Såå jäkla kul att läsa om ditt sätt, alltså. Du ÄR ju bara helskön! Det där lätta provokativa sättet har jag levt med i alla år, jag var sådan redan som liten! Jag har mycket svårt att hålla käften också, måste ju bara kommentera, speciellt då ingen annan gör det. Och vi är antingen älskade eller hatade av våra medmänniskor.
    Problemet med alla andra, tror jag, är att dom INTE VÅGAR säga nåt. Gör dom det så tror dom kanske att någon annan ser ner på dom eller tycker illa om dom och då hamnar dom utanför och då blir det ju inte bra alls! Men skit i alla andra och var som du är! Dom som gillar dig för den du är, dom finns där. Och dom andra…….dom kan dra dit pepparn växer…..

    Fortsätt ha kul, min bloggvän!
    Kram på dig

    1. PS……tänk om man kunde vart med på ett sånt möte hos din BM……..Tror jag hade skrattat ihjäl mig…..och hjälp till att diskutera ”ner” hennes argument.

  40. Det är du och jag, Emma. För jag kan verkligen inte hålla käften stängd heller. Måste svara på frågan och sarkasm är mitt mellannamn. Hur ska någon fatta att jag är sarkastisk, för i en föräldrautbildning ska ju alla sitta och vara normala och säga normala saker?! Eh, jag? Nä. Min man? Okej, sambo. Han är tyst. Tyst som en mus. Han gäspar inte, och han dricker sällan kaffe, men tyst är han. I alla fall i sådana situationer. Och han är allt annat än hunsad. My god! I love you!

  41. asgarv!!!
    jo alltså jag förstår precis! jag kan inte heller hålla käft! babblar konstant och bli så provoceraad av vissa människor att jag bara MÅSTE ifrågasätta, ställa just lite dumma frågor eller helt enkelt fråga om dom är dummma! och min underbara man han sitter där och läppjar på sitt kaffe han med! =)
    och jag tycker jag är en rätt så skööön människa haha!
    men som sagt i sociala sammanhang har jag lite handikapp när det gäller att läsa av situationen. upptäcker alltför ofta den där känslan av att min humor inte riktigt uppskattas …ehe!

  42. Absolut, helt vansinnigt roligt!
    Man önskar ju att man var där och såg dig i action.
    Jag tror de flesta folk helt enkelt inte vågar fråga. De är i smyg otroligt avundsjuka på dig och vill vara som du. Den svenska avundsjukan. Du hade passat in här i Amerika, haha.
    Underbart att läsa din blogg. Skrattade rakt ut och maken undrade vad det var och jag försökte översätta men min make glodde ännu mer förvirrat på mig och sa: What do you mean fabric boob???
    Nåja, kul läsning. Tack för det!
    Kram Bodil från andra sidan plurret.

  43. Tack Emma för bilden…haha, första gången jag ser en tygtutte och tackar för det! Har varit med i två föräldragrupper men då aldrig sett någon…är detta något nytt?? Trodde det var något de hade på 70-talet…
    Underbart att det finns sådana som du, som vågar och orkar öppna munnen, en eloge till dig.
    Må bäst! Jackie

  44. Nu kände jag att jag måste fråga…
    Någon som nånsin hört talas om en sovande bebis med blodsockerfall?
    Nej… Existerar det ens en tyst, sovande bebis med blodsockerfall?
    Aså… sover bebisen så sover den och blir den hungrig vaknar den och det märker man garanterat! I promise.
    ps. Din BM är en apa.
    ps2. Du är en skön pajsare! Hundra procent.

  45. Åh den känslan känner jag igen. Ångesten av att man tagit inte så lite för mycket plats och att alla är trötta på mig. Min sambo är också tyst och efteråt så tänker jag alltid att han skall säga att jag borde tagga ner lite. Men det gör han aldrig eftersom han är en av dem som gillar det, inte tänker på det eller skiter i det…lite beroende på tillfälle.
    Jag har alltid hittat mina vänner på detta sättet. När jag har suttit och gafflat så brukar det vara någon, en eller max två som jag ser flinar i något hörn och som fattar skämten. Sedan blir vi vänner för livet och då kan man ta att man är missförstådd av resten av världen.

    Jag brukar bestämma mig för att jag skall vara lugn och normal inför alla sammankomster men jag bryter det alltid efter max 10 min.

  46. Du är ju underbar!
    Jag är redan färdig med mitt barnafödande. Ett friskt barn å vi båda överlevde förlossningen. Mer tur än så kan man inte ha, enligt mig och min lite väl utttalade hypokondriska ådra.
    Men när jag läser om din häftiga BM och era ljuva diskussioner så skulle jag gärna ha en till på jäsning bara för att få vara med i samma föräldrargrupp som du.
    Jag känner igen tequilakänslan.. men den måste man ju leva med för konstens skull. Vad skulle träffen vara om det bara handlade om någon slags slätstruken nästintill envägskommunikation.. Jag är av den tron att någon måste bli den som offrar sig, för konsten, för dynamiken, för satiren..

    Tummen upp för dig!

  47. he he he…vi är ett sådant par fast tvärtom. Min man pratar och ställer frågor jag sitter tyst och gäspar. Min man blev oerhört provocerad av vår dietist som också skrämmde upp alla paren med att man måste äta järntabletter men inte överdosera. Ja och vad är överdosering då? Jo det varierar. Öhhh… samma sak med folsyra det är jätteviktigt att ta! Speciellt fram till vecka 12…ööhh….alla vi som satt där var på mitträff..dvs vecka 20 minst…liiite sent att komma med den grejen nu…
    Jag skrattar gott åt alla dina inlägg för jag känner igen mig såå väl. Tur att du ligger typ 3 mån före mig så du kan vara min informationskälla och inspiration!! KRam

  48. Haha, kan inte sluta skratta. You nailed it. Precis sådär kände jag också inför hela föräldragruppsprojektet. Underbart med någon som kan sätta ord på det. Btw – gläds med dig att du faktiskt fick uppleva det där tygbröstet. Något för memoarerna.

  49. Hahaha, och tack för bilden: jag har aldrig sett en tygtutte förrut, så det var ju jättekul att se!
    PS: Tyvärr är jag också en sådan som inte kan vara tyst, och kan du tänka dig vad pinsamt det är för en gäspande man är, när frugan inte ens kan prata riktig svenska och alla stirra på oss. 😉
    Tja,

  50. Jag tycker du är en störtskön typ. Nu ska jag torka mina tårar och läsa hela inlägget igen utan att sitta och gegga runt i ögonen med händerna samtidigt som jag kvider av skratt :). /sanna

  51. Jag döör av skratt! Har precis hittat din blogg (via H of Ph:s blogg) och läste just samtliga delar av förlossningsberättelsen. Extremt välskrivet. Redan då började jag frusta av skratt. Jag har beräknat förlossningsdatum för barn nummer tre i morgon och borde väl egentligen inte läsa sådant men det var en välkommer påminnelse om att man överlever det hela.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg