Att ta söndag med en sånhär.

Alltså.

En alldeles nybadad Noah som sportar turban och solglasögon och noga synar sig själv i den barnfingersflammiga hallspegeln kan vara något av det härligaste man får lägga ögonen på här hemma. Den där får dagarna att gå, helt klart, och är världens bästa sällskap när han är hemma och vill hitta på upptåg eller läsa böcker eller stå i badkaret och låtsasringa. I fredags var han hysterisk; stod just i badkaret med en schampooflaska vid örat och låtsas-svarade i sin ”telefon”:

Hallå? Inte prata. Älskar dig. Starta ugnen, plocka undan. Okej? Hejdå.

Dog. Vi har möjligtvis lite jämställdhetsarbete att jobba med där, hahaha.

Idag ska vi ta söndag med en liten tur inne i stan (Hemmakväll är ett måste en söndag) och sen hem igen till den möjligtvis magnifika tårtan som står i kylen. Vi bakade ju igår, jag och pojkarna, och testade en tårta med mjölkchokladsmousse, smörstekta bananer och mördegsbotten och den LÅTER ju helt fenomenal men den var tvungen att vila i kylskåp över natten innan man åt den så jag kan inte säga säkert ännu. Återkommer om den var en hit.

Så idag blir det ut i de efterlängtade minusgraderna (så vansinnigt mycket enklare med 16 hundtassar när det inte är blött och geggigt) för strosande, och sen hem med Hemmakvällsgodis för att spela TV-spel med Leo, se på Minionerna med Noah och förhoppningsvis äta dundertårta.

Hörs alldeles strax igen.