Att tjata lite men inte få nog.

Jodå, några fler turer i skogen blev det allt i helgen.

Leo hade byggt en pilbåge av ett grenfynd från skogen sist vi var ute, så han var redo att ta ännu en runda för att se om man kunde hitta ännu mer material att bygga saker av.

Tänk att det finns något såhär vackert?!

Visst är en vidsträckt strand vacker, men inget går att jämföra med det här i min bok. Trolsk, mosstät skog.

Ut på tur aldrig sur!

Ser ni Spöket där borta förresten? Som ett litet kid nästan. (Ja, hon går jättebra att ha lös, hon springer inte efter vilt och går aldrig längre bort än några meter).

Längst ner där vägen slutar finner man det här;

spegelblank sjö och absolut stillhet. Jag suckade njutningsfullt och sa till mannen tänk om man kunde bo såhär? Längst ner på en väg i ingenstans, bara långt ifrån.

Långt ifrån jobbet ja, sa han.

Tjahapp. Vi är inte riktigt där ännu, nej.

Sen vände vi hem igen och packade bilen för det var dags att åka hem.

Och idag ska jag till flygplatsen för jag ska till Stockholm på lite jobb – hoppas hinna hålla er uppdaterade i hyfsad realtid iallafall. Och så hoppas jag att mitt plan INTE blir inställt, för det skedde förra gången jag skulle upp på jobb och det är inte klokt vad stressigt det blir när man måste ta en timme tidigare flyg på morgonen och alltså får kasta på sig vad som ligger bredvid sängen och således dyka upp i färgfläckad tröja på mötet.

Så; gärna punktligt flyg och inga överraskningar tack.

Nu: tisdag!