Att ha gjort Lund tur och retur!

Känner ni gen lokalen?

Nu kanske?

Ja!

Det är Grand Hotell i Lund! Jag var där idag på ett frukost-seminarium med Skandia, för att lyssna på Carl-Otto. Jag har ju inte sett honom live sen … sen han fyllde år och hade 30-årsfesten i Barcelona? Kan det vara så länge sen? Usch.

Här är han iallafall!

Älskade Carl-Otto. Den mest briljanta jag vet. Han som var toastmastern på mitt bröllop, för er som var med på den tiden, och han som suttit ihop med oss en jag och Nelly började fastna i varann för sisådär 15 år sen eller nåt. Han, jag, Nelly och Svåra Lena arbetade ju tillsammans när det begav sig och sen dess är alla kvar i varandras liv och kommer nog alltid vara så.

Carl-Otto har ju haft hur mycket spännande jobb som helst genom åren, som pressekreterare bland annat, men nu arbetar han alltså med Public Affairs på Skandia och jag kan inte tänka mig en bättre person.

Temat för dagen var hälsa, och psykisk ohälsa, och han skötte sig galant såklart.

Det var tre timmar med mixade föredragshållare; allt från sömnforskare till HR-chefer, och det var otroligt intressant att se statistik på hur förebyggande arbete gör sån himla skillnad vad det gäller välbefinnande och sjukfrånvaro hos medarbetare.

Jodå, lite gymnastik var det allt också.

Och jag fnissade gott när jag kom tillbaka efter pausen och fann en sån här på stolen.

Och när man är i Lund kan man ju inte åka hem utan lunch med en sånhär!

Såklart.

Men mer om det får vi ta imorgon, för nu ska jag komma ikapp mailen här och försöka styra upp lite. Men jag är mätt och nöjd och glad, och så stolt över min fina vän som lyckas med bannemig allt han företar sig och som står där på scen i sin blåa kostym och får mig att fnissa 7 stolsrader bort <3

Vissa personer alltså. De kommer in i ens liv och sen stannar de kvar, och andra personer kommer in ens liv och växer sen ur på något vis.

Så fint, och lite märkligt samtidigt.