Att ha haft lugn och ro.

Och så var jag hemma igen!

Efter många timmar i bil igår (genom s n ö för övrigt?! hur äckligt är inte det?!) är jag hemma igen, bland hundar och krokusar och en Leo som är sjuk och därför håller mig sällskap på armlängds avstånd. Men vilka dagar! Västkusten bjöd på strålande sol, vackra vyer och god mat. Precis som jag hade hoppats.

Som färska räkor vid middagsbordet, smakrika ostar och levainbröd i tjocka skivor.

Skymningar med alldeles blått ljus, som om skuggorna målats med akvarellfärg.

Om man tar altandörren ut från pappas hus och tar tre kliv upp på stenhällen ser man just det här rakt framför sig.

Bada kan man ju också göra, om man nu känner sig sugen på det.

Det gjorde jag dock aldrig. MEN! Jag badade i 8-gradig pool (kallades nåt med is-pool) och det var överraskande skönt? Så skönt att jag gjorde det tre gånger med doppat huvud och allt. Vem är jag egentligen?

Och solnedgångar.

Mjuka, rosafärgade solnedgångar över nästan stilla vatten. Man kan ju få andnöd för mindre.

Men iallafall; nu är jag hemma igen, nästa helg är det påsk (och ni vet vad det betyder! Drömmen-öppning!) och sen är det dags för Noah att fylla år med ballonger och 5 sorters tårta och gud vet allt han önskar sig. Så visst, det snöade igår – men april är ganska fint ändå, inte sant? Jag tycker det, ändå.