Att ha ätbara odlingar.

Ah, det där med att kunna äta det man odlar – är det inte det bästa?

Tomaterna Noah sått från frö är ju dock inte riktigt där ännu så när vi var på Plantagen för att köpa inomhusväxter pekade han ut en liten buske med plommontomater och frågade väldigt snällt om han inte kunde få en sån. Och klart han kunde. Den var dessutom redan full med tomater som både gick att äta och som väntade på att bli klara så där behövde man inte gå en halv evighet och vänta på att få plocka. Så fort den var omplanterad i en kruka var det dags att ta sitt första smakprov och vi får väl se hur lång tid den tar innan den är helt skalat, men det är ju det den är till för. Därför jag försöker få in så mycket grönsaker och bär det bara går till sommaren; pojkarna går sen och småplockar på dagarna och förser sig med jordgubbar, blåbär, tomater, gurkor och annat. Utom krusbär – krusbären rör dom inte som ni vet. Det gör ingen av oss. Fattar fortfarande inte varför jag tvunget skulle plantera en krusbärsbuske.

Så där kan ni hitta Noah nu framöver;

i gummistövlar och med allvarlig min tuggar han plommontomater nere vid odlingslådorna, drar ibland av misstag bort några gröna, rycker på axlarna och släpper ner dom i krukan som om de kunde växa fast plantan igen för att mogna.

Den stora björken som föll i vintras ska bli ved i sommar; grannen kommer och tar hand om den med sin vedklyv och sen kan vi fylla upp förrådet där ute som fortfarande innehåller ved från gud vet när om som räddat oss varje höst – den är nästan svart, veden i förrådet, men brinner otroligt bra. Med den och kaminen vinner man lite extra Drömmen-tid när svamparna börjat poppa upp, gäddorna är mer vakna och regnet trummar envist mot plåttaket.

Men det är långt kvar, tack och lov. Hösten alltså.

Nu tar vi sommar först.