Ett av de säkraste tecknen på att sommaren är slut?
Att lavendeln har blommat ut och behöver klippas ner. Då vet man. Det, och det faktum att det faller så mycket björkfrön att barnen ropar titta! det snöar! och pekar ut genom fönstret och att man hittar de där små fröna prick överallt inne i Drömmen; i soffan, i håret, i badkaret, i hallen. Varje år är det likadant; man går från att vandra runt i bikini och stor t-shirt och svettas till att börja morgonen med att dra på sig en stickad tröja för att vardagsrummet blivit småkyligt under natten, borsta bort björkfrön, hitta löv på trappstegen utanför och klippa ner sin lavendel.
Och det är inte utan vemod, det måste jag säga.
Visst ska man vara tacksam över alla årstider och det är jag, men just den övergången mellan sommar och höst tar alltid lite längre tid för mig att acceptera för jag är aldrig klar. Aldrig. Till stor del för att den alltid kommer med ett så abrupt avbrott; inte bara temperaturen ute skiftar utan hela livet: vardagarna i Drömmen ebbar ut och det blir en annan, riktig vardag hemma istället. Skolorna sätter igång, jobb ligger på hög och tid blir återigen en lyxvara som inte finns att slösa med. Tids nog kommer jag in i det och sätter igång projekt med stor frenesi, bestämmer mig för att måla om något eller byta plats på saker och sen hux flux är jag inne i hösten och har släppt taget om allt det som är sommar och njuter istället av helger här, gummistövlar, höstmodet och kantarellerna.
Men just övergången, det är den jag kämpar med.
Det får vara okej, det också.
Instämmer! Jag gillar också årstider och älskar kall och vit vinter, men aldrig någonsin att jag längtar efter höst. Aldrig!
Men en fråga om björkfnas (som vi kallar det): hos oss regnade det ner några dagar mitt i juli, sedan blev det lugnt. De brukar kanske falla i slutet av sommaren?
Höstkänsla och höstblues
Lavendel, kastanjer och ekorrar är höstens . Jag kan förstå dig så bra när du säger att det är svårt att komma in den andra säsongen. Kroppen och hjärnan är fortfarande på sommaren, men vi måste acceptera. Jag torkar bara min lavendel, vi var tvungna att skära av den för 14 dagar sedan. I år gör jag te av det igen. Vackra bilder på din trädgård och den lilla trädgårdshjälper 😍🌸🎋
Känner också ett visst vemod när det börjar dyka upp tecken på att hösten är här. Speciellt mörkret gör mig nedstämd och smått orkeslös. Det är nog som du säger man är i n t e färdig med sommaren när hösten kommer – med vintern, våren och sommaren är det helt annorlunda då ser man liksom fram emot skiftet och allt underbart som det nya för med sig.
Hösten har aldrig varit en favorit hos mig men jag försöker ändå fokusera på det som faktiskt är positivt som att dricka te med vänner, tända massvis med ljus och att det helt plötsligt känns ok att sitta inomhus under en filt och titta på teve 😊
Tack för att du ändå bringar lite ljusi allt det mörka och kalla med dina fantastiska bilder 💛
Kram Malin
Har extremt svårt för hösten men hade liksom accepterat att den kom tidigt i år. Men nu fick vi en vecka med supervärme i Stockholm och jag tackar och tar emot, känns så lyxigt med mer sommar när man trodde det var slut!
Lite konstigt att du postar detta inlägg just idag, en av sommarens varmaste dagar. Augusti räknas som sommarmånad dessutom så än ingen höst här inte😀
Ja, det var ju inte så mycket vädret jag syftade på utan skiftningen i vardag – semester slut, skola börjar, lavendel klipps ner – sånt som gör att ”sommaren” är på väg att ta slut oavsett väder 🙂
Du beskriver det så bra!! Känner verkligen igen mig. Det är med vemod i kroppen man lämnar sommaren bakom sig 😞 Glad att vi fick några varma dagar till, känns som en bonus!