Trädgården är inte livets roligast just nu om man säger så; buskarna är bruna och gräsmattan en kletig sörja (regn + regn + vinthundar) och träden är långt ifrån att slå ut – men ser ni solen?! Solen och en alldeles blå himmel. Det är ju inte klokt. Så längesen jag såg det att jag nästan glömt bort hur det kändes.
Men just här kunde man inte låta bli att få det där vårsprittet i bröstkorgen för vinden hade tagit semester för första gången på månader, solen strålade mot trappan och man kunde sitta ute och kisa och känna hur det värmde mot vinterjackan.
Gungan hänger där ännu och har verkligen sett bättre dagar, men bara det blir mer grönska så tänker man inte lika mycket på att den är mer grå än vit numera. Och så ut med lite gräsfrön så ska det nog bli ordning på det här tror jag. Någon skrev i en kommentar om sin längtan efter att åka till en plantskola och JA! Jag vill också. Hemskt mycket vill, hela tiden. Doften inne i växthusen, det där jordiga kryddiga, är som balsam för själen. Att knuffa sin skottkärra mellan gångar av plantor och omsorgsfullt välja ut kryddväxter är på min topp fem-lista över saker som ger mig fjärilar.
Ser ni?! Himlen?!
På sommaren är den här vyn magisk för då blommar rosorna åt höger och äppelträdet har blad och det blir som en portal man kan kika igenom och se himlen som oftast är ljusare blå då men trots allt blå och utan moln. Och murgrönan klättrar längs husväggen, bambun skjuter sig stor och buskarna blir frodiga igen och även om vi sällan är här och kan riktigt njuta av det (vi är ju oftast i Småland) så är det ändå en himla fin plats vi har här också.
Vår! Tre bokstäver som rymmer allt.
Den blå färgen är den äkta eller det är foto som lurar en, har inte sett den färgen på länge.
Ha en skön söndag/Stina
Riktig 🙌