Men alltså; titta.
Är det inte fantastiskt?
Ni har sett prick den här vyn i alla årstider; vår, sommar, höst och vinter och den är lika vacker oavsett när men på sommaren är den nog extra fin, eftersom trädens kronor blir lummiga och bildar ett tak över vägen. Det är alltså här vi går när vis ka ner och fiska, och vägen är mjuk och fjädrande och är det ett myggår så blir man nästan uppäten den här biten men det gör ingenting alls för det är det värt.
Och där nere spenderar man sen en timme eller två, på bryggan som fått bytas ut från en skruttig träversion till den här som är snäppet mindre idyllisk kanske men som iallafall inte gör så man riskerar att braka igenom och bli blöt. Älskar att sitta där på de varma, svarta luftdunkarna och känna hur man gungas mjukt och höra vattnet klucka mot kanterna. DET är livskvalitet för mig. En sjö, ett fiskespö och ostördhet. Skulle nog kunna bo i ett hus utan el om jag bara hade det här precis bredvid och inte mycket annat.
Fiskekortet är förnyat, lådan med fiskedrag städad och kast-rullen oljad.
Hej sjön! Vi ska ha många timmar ihop, du och jag.
Det här är fantastiskt. Bilder säger mer än tusen ord ❣️