Att ha besökt hemma igen.

I lördags var det dags!

Att besöka ”hemma” igen – alltså Helsingborg. Jag är ju född där och spenderade några riktigt viktiga år i mitt liv där och kan staden utan och innan – trots att namnen på restauranger byts ut eller nån ny affär öppnar där en gammal låg så kan jag staden och känner mig hemma. Älskar doften, älskar mentaliteten, älskar gågatan och hur mycket som finns på en så liten yta.

Såhär såg jag ut, iallafall. Varmt nog för att inte ha jacka längre (även om jag är ganska frusen av mig, så behöver en varmare tröja).

Man bör starta med lunch, så det blev en antipasto på Olssons Skafferi i ett ljust som var nästan solnedgångsvarmt. De frågade om de skulle sätta igång terassvärmarna men det behövdes inte, för våren var med oss hela dagen.

(Jag har nästan panik det här året över hur kort sommaren är – jag får nästan ont i magen när jag tänker på att den årstid vi snart går in i även ganska snart är slut – hur överlever man ens en ny januari-mars?! Jag tror det är Corona-ptsd nästan, vi var ju inlåsta så länge).

Här checkades det in sen!

På The Vault, den gamla banken de nu piffat upp. Bott här två gånger förr tror jag? Och varje gång tittar jag på tapeten man satt innanför listramarna och tänker att det där måste jag göra.

Hej Helsingborg! Här trivs jag!

Och så åktes det båt till Helsingör också, men det tar vi i nästa inlägg tycker jag? Nu måste jag börja packa för Grekland, för jag är borta nästa vecka och kommer hem ganska sent på fredag och reser vansinnigt tidigt på söndagen igen och vill inte spendera lördagen med att räkna ut hur många shorts en sjuåring hinner förbruka på en semestervecka.

Mmmmm – semester.

Den är så nära nu att jag kan smaka på den.