Jo, men nu börjar de nog sitta? Rutinerna.
Det gick ganska fort, en vecka kanske, sen var det bara så man gjorde igen på något vis. Vaknade med klockan, morgonrutinen, pendlingen, plocka fram kläder till barnen kvällen innan/packa matsäck/skaka regnkläder, skruva upp dimmern i lägenheten eftersom det inte längre räcker med det låga ljuset. Och att ta fram den vadderade västen på morgonen också, nu är det den perioden då det är kallt på morgonen och varmt på dagen, så att det man tar på sig för att hålla värmen klockan 06:30 hänger över väskan på väg hem klockan 16.
Men det känns naturligt, gör det inte? Går på reflex. Och bara sådär så har det ju blivit höst nu, både i luften och i ljuset, och jag tror att det där med att vi går på reflex även är lite av en skyddsmekanism? Då märker vi inte när det sker, då vältrar vi oss inte i det och blir låga – vi bara gör.
Och nu är jag på väg in i en tisdag som jag bara gör, precis som ni. Med dunvästen på, och strumpbyxor och en klänning som är stickad och inte fladdertunn.
NU är det höst, och det får det vara.
Välkommen, hösten. Vi visste att du skulle komma.
Gillar verkligen när vi går mot höst. Du får gärna visa bild på den stickade klänningen.
Ändå skönt med friskheten i luften och kunna tända ljus på kvällarna är bra mysigt 🙂
Vi är så långt ifrån hösten, att har haft 30° igen igår. Jag längtar efter hösten, efter svalare temperaturer, förhoppningsvis mycket regn till våra skogar snart. Det är skönt att du har höst, göra det bästa av det 🍂🍁
Vad är det för fint du har på dig på bilden?
En kimono/morgonrock från peshtemal.shop
Tack =)